Hittade en text skriven av Johanna i slutet av 2015
"VARNING FÖR ÄRLIGHET & LÅNG TEXT!MEN VIKTIG OCH LÄSVÄRD! till de som både kämpar med psykisk ohälsa som jag och som ni trångsynta, dömande människor som varken vet, vill eller kan se och förstå. Det är svårt och grymt jobbigt att lida av psykisk ohälsa. Jag har fem olika diagnoser, borderline är en av dom. Till exempel som jag som bland annat saknar ämnet serotonin (lyckoämnen, det som gör att man mår bra och känner sig glad osv.) Min hjärna producera inte det ämnet själv och därför får jag medicin som innehåller just det ämnet för att det ska höja nivån (som inte finns) så att jag kan må bättre och jag kan känna mig glad osv. Jag äter inte bara en medicin utan det är en av dom. Jag HATAR att folk dömer oss som mår psykiskt dåligt, som har svårigheter, olika diagnoser, ångest osv när dom inte ens VILL försöka förstå varför vi är som vi är, mår som vi gör, hur vi känner, tänker, allt! ÖPPNA ERA ÖGON!! Bara för att man inte kan se sjukdomen vi lider av på insidan så finns dom där hela tiden. Många kan påstå: "du kommer må bra, bara du vill." "Det går över." M.m. Är ni verkligen så omänskliga? Så omedvetna? Det pågår en ständig kamp, varenda dag, hela tiden i oss som mår psykiskt dåligt, ångesten skär i en, man lider något så oerhört, många som väljer att ta sina liv för att dom inte orkar mer. Dom orkar inte fortsätta leva för att det gör så ont på insidan, man lider och plågas konstant och så enormt! Varför skulle vi INTE vilja må bra?! Det är ALLT vi vill! Psykisk ohälsa är 1 av dom mest dödliga sjukdomarna i värden! Så Istället för att döma, ta reda på fakta. Ingen väljer att må såhär, ingen väljer att bli sjuk. Jag skäms inte längre alls för mina sjukdomar, men det har jag gjort förut och många har inte vetat, för man är rädd för hur andra ska tycka och tänka om en, deras dömande blickar, men hade man ökat sina kunskaper om just psykisk ohälsa så hade det blivit så mycket lättare för dom som fortfarande kanske inte vågar berätta. Men även för alla som kan vara villig och lära sig mer om det så man kan ha och visa mer förståelse för oss som mår som vi gör. Jag blev LÄTTAD när jag fick en av mina diagnoser för det fick mig att förstå varför jag känner som jag känner och varför jag mår så sjukt jävla dåligt. Jag har alltid vetat att jag vart deprimerad och haft sömnproblem till exempel visste det men jag visste att det inte bara va det och att det va något mer, och jag visste inte vad och det tog många år innan jag fick reda på en av diagnoserna, och när jag väl fick det så var det som att alla pusselbitar föll på plats, en förklaring till varför jag känner som jag gör och mår som jag gör, det va som en beskrivning av mig själv om hur jag känner, hur jag är och jag fick äntligen ett svar på det jag gått och undrat så länge på varför jag känner och mår så och aldrig förstått eller vetat VAD som var orsaken till varför jag känner, mår, osv. Det fanns ett svar och fick äntligen en riktig förklaring. Jag kände mig lättad. Jag kunde då också få rätt hjälp, i mitt fall terapi och medicinering.
Vi som mår psykiskt dåligt och har en eller flera diagnoser upplever, känner och mår olika beroende på vilken grad på depressionen man har, vilka/vilken sorts depression, vilken/vilka slags olika diagnoser man har och grader på dom. Men ett exempel för mig är min borderline är att vissa perioder vill man dö, vissa stunder mår man helt okej. Jag vet aldrig hur jag kommer må imorgon, om en timme, eller ens om 5 minuter. Det kan ändras så snabbt, ibland vet man inte ens varför, ibland behöver det inte hända något som gör att man först mår "bra" och från ingenstans mår man så jävla dåligt, hemsk ångest, deprimerad, m.m. Ibland är dessa värsta perioderna bara några minuter, ibland dagar, ibland veckor och ibland även månader. Jag mår aldrig helt bra, inte ens i dom bra perioderna, men jag mår toppen jämfört med de värsta perioderna som är under botten. Jag vet aldrig hur jag kommer må, när det ändras och jag önskar inte ens min värsta fiende att må som jag kan göra när det är som värst. Vissa dagar kan jag faktiskt känna att jag mår bra, jag kan känna mig glad, jag kan ha hela dagar då jag känner så, men det är inte veckor långa perioder, det går verkligen upp och ner hela tiden, och från toppen till botten och tvärtom. Jag har dock kommit långt sen jag började må dåligt (över 10 år) och fått hjälp av både familj och vänner (ni vet vilka ni är, och ni anar inte hur tacksam jag är för att ni finns) och även rätt hjälp i form av olika former av terapi, rätt mediciner som fungerar då jag fått rätt diagnoser (har tappat räkningen på hur många mediciner jag har fått prova genom åren) , och nu har jag äntligen fått rätt (ätit dom nu i kanske 4-5 år nu) . Jag har också vuxit som människa och blivit starkare bland annat på grund av allt hemskt jag varit med om. Jag kan forfarande ha mina värsta dagar med panikattacker,grov ångest, haft självmordstankar för att man inte orkar mer. Man orkar inte må så dåligt som man gör, man kämpar men det känns bara svart och meningslöst för man kämpar varenda dag och det man vill dö för man orkar inte må, och känna som jag gör mer, det är så plågsamt och man lider något enormt och ångesten har ett stadigt grepp och det gör ont, både psykiskt men även fysisk smärta jag kan få. Det är en ständig kamp för överlevnad och till slut tar orken slut. ( jag skulle aldrig göra det mest för min dotter och pappas skull) (men jag kan fortfarande få dom tankarna när jag mår som sämst i mina värsta perioder), man orkar inte må så mer. Det gör ONT, det är plågsamt, man lider grovt, men det syns inte på utsidan. Men jag har kämpat så länge och det kommer jag alltid göra. Och jag har kommit så sjukt mycket längre och jag kommer aldrig nånsin att ge upp, aldrig. Hoppas min långa text hjälpt andra som mår dåligt att kanske inte känna sig ensamma, rädda, dåliga, för det är vi inte. Vi är KRIGARE och vi förtjänar att bli sedda som det och behandlade som det! ✌️ Så ni som blundar och dömer när ni inte vet ett skit, öppna era ögon och inse! Lär er mer, lyssna mer, ha viljan att försöka förstå! #mittpsyke "
