Jobbig incident på pizzeria

Tjo, idag köpte jag och min mor pizza på en lokal pizzeria nära där jag bor.

Vi har handlat pizza här ända sedan jag växte upp. En man med invandrarbakgrund min mor snackat och känt och som alltid jobbat där ropar när våra pizzor är klara då vi inte registrerade att det faktiskt var våra pizzor som var klara eftersom han hade sagt till min mor att det skulle ta lång tid ca 25 minuter, först reagerade jag och min mor alltså inte när han ropade. Men så ropade han ännu högre med överdrivet hög röst och då förstod vi att det var våran tur att komma och hämta pizzorna. Jag och mamma skrattar och bara "oj oj" "hehe" "godmorgon" säger jag lite skämtsamt och tittar på mamma medans vi ställer oss upp.

Jag sträcker mig fram med mössa och fingervantar i hand för att ta de två pizza kartongerna som han håller i när han med arg röst säger "Ta på dig vantarna och mössan innan du tar pizzorna!" jag blir förvånad och slänger bara snabbt ur mig någonting som "ååh smart" (det skulle inte vara några problem för mig att bära pizzorna med vantarna och mössorna i handen men eftersom jag ofta lyssnar på vad andra säger åt mig så gjorde jag som han sa).
Jag tar på mig min mössa men däremot lägger jag mina handskar i jackfickan då slänger han ut sig:
- Har du med dig vantar som du inte ska ha på dig?!" "Klantarsel"

Min mor bara står och skrattar lite nonchalant och tittar på mig och säger:
- Vad får man inte för att vara stammis liksom och suckar.

Jag halvflinar lite osäkert med henne och försöker inte ta illa upp (han sa det på ett riktigt elakt sätt, blev väldigt kränkt) men sen så ställer han nästa fråga:
- Var är brorsan då?"

Jag svarar bara som det är och säger

- Han är på jobbet.

Och tillbaks får jag
- Ååhh så det är bara en i familjen som är duktig alltså? med en riktigt nedlåtande ton.

Jag bara tittar nedåt och känner hur hjärtat börjar slå hårdare och ilskan byggas upp, jag pluggar egentligen men jag säger ingenting av någon anledning.

Min mamma märker av att jag är tyst och avbryter med "var är klubborna då" när hon sneglar mot pizza kartongerna och de två pizzasalladerna som låg i min famn (som tradition har han alltid gett mej och min bror varsin godis klubba när vi köpt pizza) Sen frågar jag också med lite mer utmanande ton som försök till revansch "ja juste och var är klubborna då?". Han tittar på mig ett litet tag och sen ler han och ger oss 3 klubbor och sen säger han "tack och hej!" med ett leende på läpparna.

Hejdå säger vi och så får går jag därifrån kränkt och förödmjukad.

Jag tog riktigt illa upp. Vad ska jag göra?
Vad skulle jag gjort?

Uppenbarligen skulle jag försökt ge igen men när jag hamnar i en sådan situation så får jag inte fram något bra motangrepp . Jag tänkte be om hjälp om vad jag bör göra i en sådan här situation? Är skitsur. Ska jag gå dit imorgon och beställa något till lunch och fråga varför han var så otrevlig mot mig igår eller bara komma över det?

Ge gärna tips till en 19 årig kille som bara ville ha en jäkla pizza att äta.

Han är en kort och lite smalare trevlig man (99% av tiden) som alltid varit schysst mot mig, min bror och mor och som alla gäster upplever som trevlig. Han gav mig gratis påfyllning sist vi varit där och jag har aldrig haft något emot han eller gjort något taskigt sen tidigare.