Polare som verkar ha tappat det helt

Tjenare, har en polare som jag känt sen högstadiet/gymnasiet, som verkar ha tappat det helt. Under större tiden jag känt honom har han varit väldigt tillbakadragen med personer som han inte känner. Men detta har ändrat sig både positivt men också negativt under det senaste året. Det positiva är att han är mer öppen och social med människor, kan mer eller mindre gå och prata med vem som helst. Det negativa är att han är extremt lätt retlig, hyperaktiv ibland, han har testat på cannabis och tramadol så vitt jag vet det är inget han gör längre enligt honom. Han hänger ibland med fel personer och drar sig till helt fel typ utav brudar (trust issues, daddy issues, rakt igenom psykopater) och blir nerkärad direkt, sen när det inte går bra ventilerar han så extremt mycket och om man ifrågasätter något så tror han hela tiden att man klandrar ner på honom. Han har gjort mycket den senast tiden, ny arbetsplats, flyttat hemifrån osv. Men vad fan är det som hänt med honom? Är det någon som varit med om något liknande eller vet vad det skulle kunna vara? Tacksam för svar!

Din kamrat kanske har någon grad av ADHD? Problem med impulskontroller och känslosvallningar kan vara tecken på det.

Ett citat, som eventuellt kan tillskrivas Bob Marley, är "When you smoke the herb it reveals you to yourself.". Om han börjat röka på senare tid så kan det för vissa bidra till en större självkritik, genom självkännedom, än tidigare. Det kan förstärka både det vi kallar negativt samt positivt hos en person. Han har, om man förstår det rätt, gjort stora framsteg inom många områden, men det i sig ökar också pressen på honom att upprätthålla framstegen, så att det inte blir två steg framåt ett steg bak.

Det du kan göra är att påvisa det positiva, alltså vänd hans negativitet till något positivt, eller påvisa det positiva med något även om det för honom då kan verka negativt. Blir han sårad av kvinnor, visa honom att det är tur att han lär sig nu så att han kan få med sig något bra ur det hela. Även om du inte är kapabel att göra detta, så kommer cannabis bland annat att kunna hjälpa honom med detta i sig, om han är någorlunda mottaglig för det.

Var en god vän, är nog det bästa rådet du kan få. Var en sådan vän som du själv önskat ha dig, vare sig det gäller en med eller motgång i ditt liv. Kan han ventilera med dig så är det bra det också, tycker du det blir för mycket så berätta för honom att du inte orkar, men inte för att fördöma, utan för att du helt enkelt inte kan ta emot mer just då.

Det låter jättemärkligt att det skulle vara ADHD, den här beteende förändringen har pågått det senast halvåret - året.

Inte nödvändigtvis. En dotter till en av mina bekanta var rätt introvert som barn men fick i tjugoårsåldern stora problem med impulskontroller och med känslolivet. Efter en neuropsykiatrisk utredning så visade det sig att hon har just ADHD. Efter rätt medicinering så blev hon mycket lugnare och mår betydligt bättre.

Den enda kopplingen jag kan relatera till här är att när han ventilerar till dig talar han egentligen öppet till sig själv för att höra hur det låter.

Sådana, jag, personer brukar ha god självinsikt till den grad att man sätter sig i situationer som pressar en vidare för att utvecklas, ibland också två steg bakåt för att kunna hoppa två mil framåt.

Allt du kan göra är att lyssna oxh lära av personens misstag men samtidigt ta del
av framgången, dwt brukar oftast bli solskenshistorier ifrån maskrosbarn.

Men därmed är det inte sagt att...

Låter som att han inte mår så bra, har tappat balansen i livet. Allt det du beskriver påverkar samtidigt och leder sen vidare till nästa sak.

Kanske var han introvert som yngre. Kände att han inte fick uppleva något som introvert. Har börjat ta för sig. Det går till överdrift. Psyko-tjejer och andra kickar duggar tätt samtidigt som han inte mår bra egentligen av det.

Låter som att det hela är en fas. Nått han behöver göra för att hitta sig själv. Du kan ta ett snack med honom om att du är orolig över honom, men det räcker så. Han måste gå sin egen väg men hjälp han om han hamnar i diket.

Kan det vara att han tar något för att bli mer social men som har vissa side effects. Vet inte mycket om droger men att t ex anabola m m kan ge humördvängningar har man ju hört.

Antagligen är det bara en fas på 2-3 år ungefär som han måste gå igenom för att hitta sig själv.

Jag var själv väldigt introvert i högstadiet och gymnasiet. Efter gymnasiet hamnade jag i ett nytt umgänge och började bli mycket mer social än vad jag var innan, vilket var härligt men det gick inte alltid så bra. Jag hade helt enkelt inte utvecklat min sociala förmåga till fullo kan man säga så jag kunde va rätt osmidig ibland ord och känslomässigt och jag hamnade också i några destruktiva förhållanden och hade en del vänner som inte var så bra.

Antar som sagt att det kommer ta ett tag men sen kommer han lugna ner sig i takt med att hans självförtroende växer och när han hittat sig själv.