Otrogen partner?

Om man, på något plan, anade att ens partner är otrogen eller vad man definerar som otrogen. Skulle ni konfrontera hen?
För tänk om man har fel? Då kommer man ju kunna förstöra alltihop.
Men tänk om man har rätt och man lever tillsammans som ett par ändå?

Virrar jag bara eller förstår någon?
Hur kan man isf konfrontera?

T

Varför tror du att din partner är otrogen?

Skulle förtydligat att detta är en teoretisk diskussion jag har med två tjejkompisar.

Du kan väl fråga varför han/hon gömmer telefonen när det är dags att skriva eller inte tar fram den och läser vid nya meddelanden när du är nära. Du behöver inte fråga rakt ut om otrohet. Obs, det kan vara något helt annat än telefonexemplet som gör att du anar oro, byt då ut det mot det som du uppmärksammat hos din partner.

Ja de är sant! Men säg att det är mer konkret då? Typ man har hittat något eller liknande?

Har man hittat något så konfronterar man. Sen är det mycket sannolikt att personen som konfronteras nekar. Själv får man göra en rimlighetsbedömning, men misstänker man något så är det ju ofta något som är galet.

Proportionalitetsprincipen gäller det är ju skillnad på en vag misstanke el magkänsla och hitta ett par kallingar under sängen. Ibland får man tassa runt lite och ibland får man gå på totalkonfrontation.

#6 #7 bra där, tack!

Konfrontation öga mot öga är det bästa. Ärlighet ska värderas högt i ett förhållande enligt mig.

Säg hur många gånger det faktiskt har funkat att konfrontera en partner kring otrohet (där personen de facto var otrogen) och där personen kom till kritan och erkände?

Få skulle erkänna så länge det inte fanns klara bevis.

Kan man göra någonting så pass omoraliskt som att bedra den man påstår sig älska genom att utbyta kroppsvätskor och annat med någon annan, så klarar man nog av att ljuga den personen rätt upp i ansiktet också. Så att konfrontera tjänar sällan till någonting, tror jag. Om någonting så får det dig att framstå som needy och antagligen mindre attraktiv tyvärr. Så fungerar människosläktet.

Men som tumregel - har du på känn att din partner är otrogen så är nog han/hon också det och du bör sikta på att försöka träffa någon du känner mer tillit till.

Anar man ugglor i mossen så är det ofta så också om man nu inte är en 21årig kontrollfreak då..
Anar man något är på gång så undersöker man, väl medveten om att det man hittar nog inte är något man vill hitta.
Been there done that.
Dator, lur, milmätaren på bil, fickor, bekanta och bekantas bekanta är de vägar jag gått.
Sen har kärringen åkt ut på direkten! Vill man bara ha ett sprutluder är det billigare att bara betala för just ett sånt när det pockar på.

1. Det heter inte hen. För "partnern" gäller pronomet "den".

2. "Förstöra alltihop"? Det är fullt möjligt att presentera sina misstankar på ett ICKE anklagande sätt. Blås inte upp det till värsta dramat. "Jag tyckte jag såg ett tjejnummer i din telefon, jag tänkte på det där hela tiden så jag måste bara fråga vem det var så att jag kan släppa det sedan" kan du exempelvis säga. Du ska såklart INTE säga "du är säkert otrogen din falska jävel".

3. Om du vill vara säker på om partnern är trogen men inte nöjer dig med partnerns ord, så får du väl skicka ut nån att spionera eller nåt. Exakt hur man spionerar beror på det aktuella fallet. Använd fantasin eller ge mer info så vi kan komma med förslag.