Citat:
Ursprungligen postat av tempeZZt
Uttrycket ”yes box allright” är den komprimerade resten av en skämthistoria som var utomordentligt populär i Sverige under 1900-talets förra hälft.
Den handlar om en man som vill utvandra till Amerika, men hans stora bekymmer är att han inte kan tala engelska. En kamrat lugnar honom: det räcker om han kan tre ord, ”yes, box, allright”. Mannen lär sig de tre orden och reser. När han kliver i land blir han vittne till ett fruktansvärt slagsmål som slutar med att den ene slagskämpen dör och den andre flyr. En polisman frågar om det är han som har dödat mannen. ”Yes”. Hur gick det till? ”Box”. Följ med till finkan! ”Allright”.
Från:
http://www.svd.se/kulturnoje/underst...nds_104026.svd
Historien är välbekant, men af Klintbergs resonemang i din länk övertygar inte. Övertygar faktiskt inte alls. I själva verket vill jag gå så långt som till att hävda att det är ett utmärkt exempel på vad som händer när en forskare tillämpar sin favoritmetod på ett material som inte är tillämpligt för metoden.
af Klintberg börjar alltså med att konstatera att uttrycket förekommer i en roman från 1916, skriven av en person som var i USA på 1890-talet. Sedan konstaterar han att den anekdot du referera till ovan är belagd från 1940-talet, vilket han raskt, och faktiskt ganska ohederligt, transformerar till
1900-talets förra hälft, som ju också romanen kan sägas stamma från. Att uttrycket i romanen kommer tjugofem år innan af Klintberg kan belägga skämthistorien sopas helt under mattan i det vidare resonemanget.
Sedan konstaterar han att den till formen ansluter till en gammal historietyp om faran med att svänga sig med ord på ett främmande språk som man inte begriper. Han tar till exempel upp ett mycket snarlikt exempel från den lankesiska Vedda-kulturen, med npgon som bara kan orden
Yes, no och
right, och som råkar illa ut på precis samma satt. Därav, påstår af Klintberg, är det självklart att uttrycket härstammar från historien.
Men det är inte alls självklart. Bortsett från det där förargliga tjugofemåriga glappet i belägg, finns det en till sak som är anmärkningsvärd med de svenska historien, och som störde mig djupt när jag hörde den som barn:
Varför skulle någon lära någon annan just orden
Yes box alright, om de inte hade betytt något innan? I synnerhet, varför finns
box med? Veddaversionen är ju på det viset mycket naturligare och mer intuitiv. Veddamannen kan orden för
ja, nej och
okej. Det är tre helt rimliga ord att börja sitt engelska ordförråd med. Men
ja, okej och
låda eller boxas? Det finns hundratals ord som skulle ha legat närmre till hands - i all synnerhet som den svenska historien, till skillnad från den lankesiska, omnämner att personen har blivit särskilt undervisad att säga dessa tre ord - och åtminstone i den version av historien som jag hörde i början av sextiotalet instruerades han att säga
Yes box alright i en följd. Att dela upp frasen när han råkade i trubbel var mannens eget påfund - en annan sak som irriterade mig med historien när jag var barn.
Dels har vi alltså ett tidsglapp mellan då uttrycket har belagts och då historien har belagts. Dels är inte svenskens ordförråd tre ord som det är rimligt att man lär sig först på ett främmande språk, och han undervisas också i dem som ett uttryck ihop. Vad af Klintberg totalt förbiser, är att den roliga historien, så som han förstår den
inte är rolig alls. Mannen får lära sig en fullkomligt poänglös och totalt godtycklig ramsa som i sig inte betyder något alls, och sedan råkar han illa ut när han säger ett ord i taget från denna meningslösa ramsa. Vad är det för kul med det? När jag fick höra historien som barn, och inte kände till uttrycket
Yes box alright sedan tidigare, tyckte jag just att den var komplett och totalt poänglös och inte det minsta rolig alls. Det enda sätt som den där historien kan bli rolig på, är om det faktiskt
fanns någon som helst rimlig anledning för mannen att lära sig just uttrycket
Yes box alright - dvs om uttrycket redan hade någon betydelse.
Och då är vi tillbaka till de hypoteser som af Klintberg lättvindigt avfärdar i sin SvD-artikel. Den rimligaste bland dessa är att
box är en förvrängning av
boss, att uttrycket har använts av i USA nyanlända svenskar för att markera allmän beredvillighet, och att Berger plockade upp det under det 1890-tal då han var på plats i det stora landet i väster.