Citat:
Ursprungligen postat av
Whoopsidoo
Idag ”firar” jag en vecka ”ren” (alltså utan att tagit något) jag är på dag 2 med kass mage men känns som den går åt rätt håll mår inte sämre ännu men inte heller nämnvärt bättre. Men fick sova ett par timmar inatt 🙏
Måendet går fram och tillbaka jag ligger på sängen eller k soffan och tycker det är Såå obekvämt och tänker att jag vill upp och göra något men reser mig och känner mig så svag 😩 min kropp värker och är tung som om jag när på en säck potatis. Men om jag sätter på musik högt och gör något så går det ändå bra en stund, alltså typ städar upp i köket det funkar och känns då bättre. Sen känner jag att jag ska sätta/lägga mig lite för återhämtning och så är vi tillbaka på ruta ett igen… där jag inte får energi att påbörja något vettigt.
Jag har hört folk säga förut ta en dag i taget en timme i taget osv men inte fattat det förrän nu, jag lägger ett kryssar i varje dag jag vaknar och har lyckats ta mig igenom gårdagen och natten utan att ta återfall.
Jag är så rädd att det är nu som det går ut helt och allting ska bli värre men än så länge håller hoppet mig uppe och jag hoppas att det inte är många dagar kvar tills jag kan sova riktigt och vakna utvilad. Jag kan väl klara de psykiska med ångest osv men bara jag får styrka tillbaka i kroppen och smärtan försvinner.
Jag har ju dock haft smärta i alla år men den har varit ok när jag tagit tram och metadon (det var pga smärtan jag hamnade här från början) så jag får nog lära mig leva med den bara men förhoppningsvis blir det iallafall lite bättre/mindre smärtsamt snart när kroppen förhoppningsvis reparerat sig lite.
Det är ju trots allt dagligt missbruk av opiater i 6 års tid, så man får väl ha förståelse för att det tar en stund.
Det allra värsta är att ingen vet om detta missbruk så jag kan inte prata med någon. Och ingen kan förstå hur dåligt jag mår nu så försöker bita ihop och hålla ut. Men hade ibland varit skönt med någon som kunde förstå eller typ som idag peppa en och vara lite glad för att jag klarat mig en vecka utan men istället så är hela omgivningen ”trött” på mig, att jag inte orkar något och hur länge kan man låtsas vara förkyld vanliga människor vilar ju kanske 2 dagar sen återhämtade så de har svårt att se att jag fortfarande en vecka senare mår lika dåligt. Det är tuffast nästan, att ingen vet…
Förlåt för långa inlägg jag behöver bara skriva av mig någonstans för att själv kunna se framstegen jag (förhoppningsvis) gör.
Heja heja heja! Grattis till en vecka!
Har själv varit igenom en och annan avtändning (Missbrukat opiater i snart 15 år, men går i LARO nu). Det finns inget värre än den där tiden man återhämtar sig. Världen går vidare medans man sitter i ett grått jävla vakuum och lider.
En vecka är grymt jobbat, nu gör du en vecka till. Jämför hur du mår om en vecka i kontrast till idag.
När jag var på LVM 2013 så skrev jag "dagbok". En liten mening för varje dag som gick om hur jag mådde.
Det var nyttigt att få ner allt på papper och reflektera när jag började må bättre. Kanske du skulle göra det också
Förresten, du har inte funderat på LARO/Läkare för din smärta? Finns ju Subuxone månadsdos du kan få som spruta i fettvävnaden. Är enkelt att sluta med också i jämförelse med alla andra opiater/opioder då det ligger kvar i fettvävnaden bra mycket längre än vad som sägs. Enligt många så hjälper det väldigt bra mot smärta.
I vilket fall, heja heja heja!