Kväva förälskelse

Hej,

Mitt problem är jag förälskat mig i en arbetskamrat. Vi har varit på samma arbetsplats ett par år och kommit bra överens men det var först i och med att vi nyligen jobbade i ett gemensamt projekt som jag kände att dessa känslor plötsligt dök upp.

Jag vill ha tips på hur man kan mota bort sådana känslor trots att man jobbar tillsammans. Det känns som det är svårt att fokusera på annat när personen befinner sig i närheten 5 dagar i veckan.

En sida av mig vill att jag närmar mig personen, men eftersom risken är stor att det går åt skogen(det brukar det ju göra) så har mitt mer förnuftsmässiga jag kommit fram till att jag bör försöka kväva förälskelsen. Jag vill inte riskera att behöva byta jobb eftersom jag stortrivs där jag befinner mig.

Tacksam för tips!

Tja, egentligen vet du om att du har en rad alternativ som i dagsläget inte framstår som ideala:

1. Närma dig försiktig henne. Ja, det kan gå åt skogen. I bästa fall genom att få nobben direkt, i värsta fall genom att ett förhållande inleds som sedan slutar illa. Det är först då det verkligen kan gå åt skogen och det i så fall kan bli närmast omöjligt att jobba ihop.

2. Byta jobb är ju rätt drastiskt, speciellt om man trivs på jobbet. Går det att byta projekt?

3. När folk vill komma över sin f.d., så brukar jag rekommendera att börja träffa någon ny (eller kanske ännu hellre några nya). Men jag har endast varit verkligen våldsamt förälskad någon enstaka gång och i de lägen hjälper inte ens det i första taget. Det hjälper definitivt inte om man fortfarande tvingas träffa personen man är förälskad i. Möjligtvis kan TS "kväva" sin förälskelse. Jag kan göra det med en ytlig förälskelse (eller rättare sagt går en sådan lätt över), men knappast i de få fall då jag verkligen har blivit betagen av en kvinna.

I grund och botten är inget alternativt värst attraktivt, så det handlar ju för TS om att välja det som är lättast att leva med.

Hade det varit jag, så hade det väl funnits en rätt stor chans att jag hade inlett ett förhållande med henne. Förutsatt att jag nu vore verkligen förälskad, vill säga, för annars har jag alltid undvikit att strula med någon på jobbet. Det mest ideala i vore väl om jag gör ett försiktigt närmande, t.ex. föreslår att göra något tillsammans på fritiden, men får nobben, för om det blir klart att hon är ointresserad, så skulle jag kanske komma över henne även om vi träffas dagligen. Jag brukar ändå ha förvånadsvärt lätt att komma över de flesta kvinnor jag attraheras av, så fort jag får veta något om dem som gör dem oattraktiva, t.ex. att de är ointresserade, de har partner, de har barn, de är korkade, de är otrevliga människor o.s.v. Men tyvärr finns det rätt stor chans att det blir något. Det brukar förvisso vara trevligt, men sådant kan sluta illa. Det är inte kul att vara förälskad och bli dumpad, för att sedan behöva träffa henne varje dag på jobbet. Eller oavsett vem som dumpar en, behöva se ens f.d. kanske klistra sig på andra manliga medarbetare. För att nu inte tala om att börja träffa någon, för att därefter inse att personen är ett psyko och dumpa henne, med följden att man nu behöver varje dag jobba med en hämndlysten, bitter, svartsjuk och tokig kvinna som vill ge igen med alla medel.

Kort sagt är väl punkt 1 inte att rekommendera, men jag antar att jag själv lätt hade valt den om inte punkt 3 hade varit möjlig. Om inte annat, så för att den trots allt är mer spännande än de andra alternativen. Trots allt lever man bara en gång och det fungerar inte för mig att vara rädd att leva. Men kanske är det en Aspergergrej, vad vet jag? TS måste nog själv göra sitt val, om det inte går att "kväva" förälskelsen. Något som sannolikt inte heller så lätt går, om det nu inte egentligen handlar om att TS har utvecklat sådana känslor i första hand för att hon ändå är någon denne umgås med dagligen (i så fall kan det kanske fungera med att träffa någon annan istället, för att flytta ens känslomässiga fokus).

Tack för dina reflektioner. Tja det är väl lite i samma banor jag funderat. Det finns en annan tjej som sagt att hon gärna vill gå ut, jag har inte gett något besked till henne. Känner att jag borde gå ut med henne för att kanske som du säger skifta fokus, känner mig dock grymt omotiverad eftersom jag bara kan tänka på arbetskamraten.

Jag har mer tänkt på ett fjärde fegt alternativ. Försöka undvika henne så mycket som möjligt och ha någon förhoppning om att hon kanske träffar någon annan(att hon i nuläget är singel vet jag), det tror jag kan kväva en förälskelse som ju många gånger får sin näring i förhoppningar. Problemet är att jag tror ett sådant agerande kan verka lite konstigt, eftersom vi i nuläget ändå är bra vänner på jobbet, pratar mycket med varandra på fikarasterna och så.

Byta jobb är inget alternativ, då kan jag lika gärna satsa på nummer 1 känns det som

Gå in på reddit och läs the red pill. Du får se kvinnors sanna natur och kommer över din naivtet och slutar "bli förälskad" i sliddjur.

varför skulle hon vara ett "sliddjur"? Har inget behov av att börja förakta eller se ner på henne, det har hon inte gjort sig förtjänt av.

Nu lär jag säga något som du inte kommer gilla eftersom du vill kväva känslorna.
Men tänk om hon är den rätta?
Visst det kan gå åt helvete om ni blir ihop och jobbar ihop men det kan även gå bra.
Jag känner flera par som träffades på jobbet och som har varit ihop i flera år och fortfarande jobbar ihop.
Känner även ett par som träffades på jobbet, blev ihop, var ihop i flera år, fick ett barn men gjorde slut men som är kanon vänner och fortfarande jobbar ihop.

Visst skulle det kunna gå bra men jag har mycket av trygghetsnarkoman i mig. Gillar jobbet så mycket att jag vill vara kvar till pensionen. Min förra tjej och jag var tillsammans ett halvår och det tog säkert ett år för mig att komma över henne. Då hade jag möjlighet att helt undvika henne eftersom vi inte jobbade ihop, annars hade det nog inte gått. Visst så förstår jag din poäng och i nuläget skulle jag gärna vilja att det blev så, men den förnuftsmässiga realisten inom mig tror som sagt på kvävning av känslorna