Vad är egentligen meningen med livet?

Ja eller ge fan i att föra livet vidare. Hur kan man tycka att det är okej med dödens eviga skilsmässor? Vad gör vi här som är så viktigt att det uppväger relationernas förintande? Eller för den delen individernas totala ovetskap om att dom levat? Inser ingen hur stolligt det hela är? Djuren må vara ursäktade, eftersom dom inte kan reflektera över sådant. Men kallar man sig människa så får man väl ändå vakna lite? Men annars så håller jag med dig, som hållning sina resterande år.

Jag vet inte

Nej man kan undra varför det är rimligt att acceptera fullständigt själsligt krossade människor som skall malas sakta i en köttkvarn till intet syfte. Men men.

det finns inget syfte med livet. Om någon säger att det finns ett syfte är det bara för att det är vad de själva tycker är syftet med deras liv. Jag skyller allt på kunskap, tillgång till fakta, vetenskap, att vi människor ens vet självklara saker som att det finns civilisationer och liv längre bort än vi kan se med våra egna ögon. De flesta vill ditt bästa men ingen kan ge dig det om det inte är så att den här personen kan få dig att födas på nytt, isolera dig och din nollställda hjärna i en by med ca 5 pers på en annan planet. Där sitter du och skalar bananer med dina vänner och njuter av att ha kunskaperna av en nyfödd och innan du vet om det är du död för du märker inte ens av att tiden finns. Men det är okej för dig, för du och dina 5 pers har skapat en religion som du tror på fullt ut på samma sätt som vi är säkra på att blod är rött och att månen inte är gjort av ost.

Tyvärr så vet vi att det här inte är möjligt då vi lärde oss som 5 åringar att magi inte finns, men jag tror att du kan lyckas göra något liknande för dig själv. Inse att hela du är hjärntvättad av din omgivning och att hela din omgivning är hjärntvättad av allt och alla precis som pesten. Då vi är hjärntvättade vet vi vilka skyldigheter en människa har. Om du lever så räcker det inte bara att andas, du är tilldelad en roll som måste följas. Om du vill fortsätta andas så är din andning din sista prioritering, för du vet att det finns något som kallas konsekvenser och medföljder. du vet vad som är sant/falskt, rätt eller fel, bätrre/sämre och hur tid påverkar och begränsar, att du måste ge och ta. Vi ser det som en självklarhet att vi inte kan göra vad vi vill. Vi kan inte tro vad vi vill, för det finns något som kallas för vetenskap och common sense. Om du tänker såhär blir det nog lite enklare att se hur det inte finns något syfte med livet och samtidigt se det som en fördel. Det hjälper att vara lite psykotisk

Utveckla tack!

Självklart.

Vi börjar med det mest vardagliga och relaterbara, som användaren Tandan egentligen förmedlade i sitt inlägg: den starka tillgivenhet vi utvecklar för någon vi bryr oss om eller älskar. Ju starkare detta band är, desto större blir lidandet när det bandet bryts. Med andra ord, ju mer vi älskar någon eller något, desto större blir smärtan när vi förlorar det.

En talande analogi för detta fenomen är en gummisnodd. Föreställ dig att du håller i ena änden av en gummisnodd, medan personen du älskar håller i den andra. Ju starkare din tillgivenhet blir, desto mer spänning byggs upp i gummisnodden mellan er. Om den plötsligt släpper från den andra änden – om relationen tar slut eller om personen går bort – blir smällen desto kraftigare och mer smärtsam, beroende på hur mycket spänning som hunnit byggas upp.

En annan vanlig situation är när man älskar någon väldigt mycket, men kärleken inte är besvarad. Detta leder ofta till besvikelse och sorg. På samma sätt kan stark kärlek utan tillit ofta resultera i svartsjuka.

Men starka band kan vara något oerhört vackert och meningsfullt. Det är ofta genom de djupaste banden vi får våra mest minnesvärda berättelser (Romeo och Julia, Paris och Helena etc) och ofta de mest betydelsefulla minnen. Det är av denna anledning jag valde att beskriva överflödig kärlek som "extraordinärt" destruktiv. Det handlar inte om en process där något enbart förstörs eller bryts ner i traditionell bemärkelse. Snarare är det en process som kan innehålla lika starka inslag av skapande som av förstörelse, skönhet och tragedi.

Ett annat exempel som kan vara relevant är kärleken till sig själv och vad den kan leda till. En av de vanligare konsekvenserna kan vara överdriven egoism, men också narcissism. Historien om 'Narcissus', som blev så förälskad i sin spegelbild i en vattenpöl att han tragiskt nog inte insåg att det var en reflektion av honom själv, är en klassisk illustration av detta. Han blev förtrollad av sitt eget utseende och kunde inte slita sig från bilden.

Kärlek behöver dock inte alltid skildras i kontexten av relationer mellan individer eller som en extrem kärlek till sig själv anser jag. Den kan också uttryckas som passion eller drivkraft för ett intresse, en dröm eller ett mål – det vi ofta kallar att "brinna för något".

Denna typ av kärlek kan fungera som en kraftfull katalysator för både positiv utveckling och förödande konflikter. Ambitiösa och drivna individer som är passionerade i sin strävan kan skapa banbrytande framgångar, men deras intensiva drivkraft har också genom historien lett till storskaliga krig och försök att erövra världen, Alexander den Store skulle jag lyfta fram som ett exempel här.

Men gemensamt för alla dessa exempel finns ett centralt fenomen, oavsett om det handlar om kärlek till andra människor, till sig själv, till varelser, drömmar, mål, ambitioner, idéer eller till och med materiella ting.... det är denna tillgivenhet, detta band – den osynliga tråden som knyter oss samman med det vi älskar. Bandets integritet och styrka spelar en avgörande roll för hur vi känslomässigt upplever både de positiva och negativa aspekterna av vår koppling till det vi håller kärt. Detta gäller inte bara när bandet är intakt och aktivt, utan även när det försvagas eller bryts – då känslomässiga konsekvenser manifesterar sig på djupgående sätt.

Och olyckligast av all kärlek är kärleken till livet självt. Lycklig den som aldrig narrades dithän, eller den vars vandring endast skett i nattliga ödelandskap. Livet är en svekfull älskarinna, en ytterst destruktiv relation. Man står där ensam och naken och skriker i förtvivlan "Men jag älskade ju dig!" Då har älskarinnan redan försvunnit långt långt därifrån med något nytt offer.

Jag visste inte att det fanns en poet inom dig – vackert skrivet.

Ja, om man vill dansa med denna älskarinna, måste man också förstå att hon inte bara bär rosor, utan även taggar.

Tackar.

Ja om man bara slapp valet från första början.

"It's so hard to get old without a cause
I don't want to perish like a fading horse
Youth's like diamonds in the sun
And diamonds are forever"

Jag vet vad meningen med livet egentligen är.
Var redo på att bli uttråkad av en tråkig sanning.

Meningen är egentligen det syfte något är avsett för med avsikt.

Liv på jorden (bakterier, djur och växter) uppkommer inte avsiktligt utom vid odling eller avling.
Växter som odlas har mening, syftet kan vara olika, men generellt är syftet att bli mat som man kan äta och bli mätt. Målet är i det fallet att bli mätta, men det kan finnas många olika mål.

Meningen med våra liv är generella eller specifika för varje individ, skapade av en själv eller andra med avsikten att uppfylla syften för att nå mål.


Personer som frågar vad meningen med livet ställer frågan för att livet i den stunden upplevs av personen som jobbigt och vill ha en anledning till att göra det som för tillfället krävs. Om en personen inte har något mål som kan kopplas till det utförande som krävs, då är utförandet meningslöst.

Meningen med livet kan därför omformuleras till målet med livet. Vad är målet med livet? Frågan är tydligare, men en konstig fråga. Frågan om vad meningen med livet är borde också ses som en konstig fråga, för det finns många olika mål och syften, och vad man håller på med och vad målet med det är borde man veta bättre själv.

Om något är meningslöst att göra eller ha för dig så sök något meningsfullt istället. Hitta det som "mättar" dig.


Om någon frågar dig vad meningen med livet är, svara bara att det är målet med livet.
Dumma frågor bör få lika dumma svar.

Klart det inte finns någon mening om vi bortsker från själva avlandet och producerandet av barn. Problemet är väl snarare att vi människor blivit så smarta och då försöker förstå och hitta på någonting. Vi skapar religion, regler, och att lev ditt liv så här så blir du belönad i döden... Uppenbart svammel och idioti.

Nej mening finns ej. Du är fri att göra vad du vill då det inte spelar roll.