Hur mycket demokrati behöver vi egentligen?

Mark Twain summerar demokrati bra: “If voting made any difference they wouldn't let us do it.”

Fast alla som gnäller om SD hade kunnat glädjas åt att dom inte existerat i en direktdemokrati eftersom migrationsfrågan lösts genom folkomröstning.

Schweiziska politiker är relativt okända eftersom dom mer får rollen av att hantera beslut. Svenska politiker agerar som någon slags stjärnor i en andra klassensens porrfilm.

Fast röstande spelar visst roll. Inte i den meningen att "folkviljan" förverkligas eller något liknande, men stater som har regelbundna, allmänna och fria val sköts som regel avsevärt bättre på nästan alla punkter än stater utan val. Enskilda undantag, typ Singapore som är en välskött stat utan demokrati, förändrar inte detta faktum.

Sen kan man förstås fråga sig vad som är hönan och ägget. Är det demokrati som gör stater välskötta, eller är det välskötta stater som brukar bli demokratier?

Ja, korrelation finns onekligen. Men om man tror på kausalitet från demokrati till stater som blir bättre på nästan alla punkter så är antalet obekväma observationer många. Exempelvis Kinas ekonomiska utveckling de senaste 30 åren, eller Iraks experiment med demokrati, eller varför inte bara Singapore som du själv tar upp. Jag kollade själv upp politisk och ekonomiskt frihetsindex för länge sedan och det tycktes som att ekonomisk frihet är en ledande indikator för politisk frihet så jag gissar att det finns en kausalitet åt det senare hållet.

Bloggaren Moldbug (stor inom det tidiga alt right innan det blev synonymt med rasism) introducerade en kategorisering som gav en alternativ förklaringsmodell. Han beskrev makt som antingen säker eller osäker makt. Säker makt är "bra" på så vis att den inte är ifrågasatt. Osäker makt måste spendera en massa onödig energi på att säkra den. Demokrati är ett exempel på osäker maktutövning medan frånvaron av demokrati kan ske både i form av säker eller osäker maktutövning. Det hierarkiskt styrda företaget har en säker maktutövning som gör att alla strävar åt samma håll medan den auktoritära banan-republikdiktatorn har en osäker maktutövning där han kontinuerligt måste använda en stor del av statens medel för att muta militären och delar av pöbeln för att hålla sig vid liv. Detta ständiga mutande kännetecknar även demokratier.

Jag tycker det hela är snarlikt ekonomen Nassim Nicholas Talebs "skin in the game" princip om den är bekant, blir för långt att gå in på här. Men slutsatsen, om man köper dessa resonemang, är att demokrati är en slags kompromiss vars styre varken kommer att ge sämst eller bäst resultat i längden. Eller tja, i längden medför det alltid en maktförskjutning vänsterut, men många diktaturer är ju redan där.

Blev lite långt detta så tack om du orkade läsa.

Jag vet inte om det är nånting värt att uppnå att glädja de som gnäller på SD.

Men den intressantare frågan är om migrationsfrågan verkligen hade lösts genom en folkomröstning. Högst tveksamt. Schweiz har för övrigt en av de högsta andelarna immigranter i västvärlden.

Onekligen är det ett problem inom den svenska politiken att okunniga halvfigurer, fifflare och kortsynta aktivister bygger upp sina tuppkammar och hoverar sig - och tvingar de flesta andra att delta i charaden.