Jag har borderline fråga mig vad du vill!

Spår av autism är inte uteslutet. Psykopati betvivlar jag starkt. Har hög moral.

Har tillräckligt med empati för att tycka synd om människor som sviker andra människor. För jag tänker; om du kom till den punkten att vilja svika en människa du hade nära dig som älskade dig, så svek du dig själv först femhundra gånger.

Det krävs så mycket för att göra något sånt. Det sitter djupare än vad ni tror. Den typen av människor mår inte bra. Jag kommer ta bort en sån person ifrån mitt liv då denne inte har någon plats bredvid mig, vi är inte av samma skrot och korn och jag finner ingen anledning att ha fortsatt kontakt med den typen av människor. Dom får hålla sig till sin sort och svika varandra, om det är det dom kallar kärlek och vänskap. Jag har inte tid med så pass outvecklade människor, för det handlar verkligen om brist på moral och att vara barnslig och må dåligt med sig själv. Palla

Det ”psykopatiska” eller ”autistiska” som kan uppfattas som en empatistörning är att när man tagit bort en person ifrån sitt liv så slutar man bry sig om personens existens. Tror vissa tycker det är obehagligt. Vissa kanske blir chockade och tycker att man är hård. Jag är inte hård, om du svek mig så gjorde du ett aktivt val att dö i mina ögon. Varsågod nu betyder du ingenting och jag minns inte ens vad du heter.

Ge mig ett exempel på specialregler?

Mina regler är inte så komplicerade. Hugg inte din vän i ryggen, var lojal mot din flickvän, gör inte saker mot andra som du inte vill att andra ska göra mot dig, var inte en billig människa som säljer ut dig själv för lite uppmärksamhet, stjäl inte, knarka inte, tro på Gud och bete dig medmänskligt, ljug inte och lura inte folk, karma existerar och kommer krossa dig när tiden är inne. Mina 55 cent.

Det är lätt. Men är en människa helt dum i huvudet så kan det bli svårt.

Jag ger dig min bästa version tills jag ser din sämsta, sedan leverar jag min sämsta för att matcha dig. Det är så det fungerar. Respekt möts med respekt. Jag har inte mött många vedervärdiga människor där ute men dom finns, det räcker att möta en ynkrygg för att bli äcklad till en sjuklig grad och tappa hoppet om mänskligheten. Så jag är försiktig och kommer testa dig tills jag vet att du är rätt person för mig.

Jag är en 25 årig kvinna med diagnosen, som anser av min egen erfarenhet att jag blir bättre med åren, jag tar inga mediciner då det får mig att känna mig som ett offer, ja jag är väldigt svartsjuk och det kommer jag tyvärr inte kunna jobba bort, jag är överkänslig och man kan inte vara otrevlig mot mig för då blir det krig! Jag tar så mycket mer illa upp än vad någon annan gör och det är otroligt jobbigt men jag försöker bli bättre.

Sen har jag en fråga till er, tror ni att alla vi kvinnor med diagnosen är vandrande psyko brudar utan framtid? Kan ett förhållande med en borderline kvinna hålla? Fråga vad ni vill jag svarar ärligt på allt!