Citat:
Ursprungligen postat av
Radyr
Jag förberedde så hundarna skulle kunna ha en trygghet.
Bägge gångerna kan man nog hårddraget säga att jag pushades in i det. Närstående fick mig att tro att jag var en belastning, att andra skadades av min existens. Att andras liv, inklusive hundarnas skulle bli bättre om jag inte fanns.
Jag tänker inte försöka nåt nu. Men känslan av att vilja kliva av är där. Också i form av att uppleva att jag är en belastning (för samhället) samt en känsla av att längta hem, hem till djuren. Har inte ändrat mig utåt, men krigströttheten märks för andra.
Bara det att du delar med dig av dessa ord är en tillgång för samhället och kan rädda liv.
Du behövs som en fortsatt god kraft i samhället.
Kärleksfullt sinne, bra sömn, mat , motion och framtidsplaner är ju viktigt att ge sig själv för att komma vidare i livets stormar.