Estland under sovjettiden.

Det var heller inte bara båttrafiken där "skylfönstereffekten" fungerade åt båda håll. Halva Estlands befolkning kunde titta på finsk TV, och sovjetmakten brydde sig inte om att förhindra detta på något effektivt sätt, fast de hade kunnat.

Intressant inlägg och info, tack!

Kan väl tillägga att jag bara ett år senare, dvs 1993 gjorde ett nytt besök till Tallinn och då hade läget förändrats markant, i alla fall utseendemässigt i de centrala delarna av staden.

Freden i Paris var slutet på 2:a världskriget, nog en av de mest bortglömda freder som tecknas. Där fick alla länder i världen finna sig i de penndrag och streck som vissa ledare gjort några år tidigare. Ja var väldigt tyst om detta att Stalin och några andra herrar gjort små streck på en karta och sen beslutat om att här skall en gräns gå. Här är mitt område och där är ditt.

Fredan i Nystad 1721 gjorde att Estland och andra områden kom att tillhöra Ryssland. Jag har läst någonstans för jättelänge sen om att adeln i Estland och de andra områdena drog stor fördel av att hamna under Tsarens välde. Sen var Riga en stad under Tsaren fram till Lenin tog makten.

Då kunde adeln återgå till att piska sina bönder. Det fick de inte göra under den svenska tiden.

Minns Gustav II Adolfs hot till tyskbaltiska adeln när finländska nybyggare skulle komma till baltikum,
"Försöker ni göra finska bönder till trälar, kommer jag att skära näsorna av er."

I den här tråden kan man även minnas de ester och övriga balter, som gjorde motstånd mot förtrycket, och vad de fick utstå. Den 1 november 2023 avled en av dem, 93-åriga Ageeda Paavel. Hon var bara 15 år då hon den 8 maj 1946, tillsammans med sin 14-åriga kompis Aili Jürgenson, på Tõnismägi i Tallinn sprängde sönder ett sovjetiskt monument över den nyligen timade "befrielsen" av Estland. En provisorisk, garanterat smaklös skapelse i trä, med en röd stjärna överst.

Flickornas aktion var ett svar på det systematiska förstörandet av estniska monument, som de sovjetiska banditerna, i enlighet med sin urryska vandaliseringslusta och äktryska imperialistiska herrefolksmentalitet, dragit i gång. Töserna blev naturligtvis gripna, och skickades till läger i Sibirien. På det förstörda monumentets plats restes 1947 den beryktade Bronssoldaten.

Efter ett tiotal år kom flickorna hem till Estland igen, och Paavel kunde studera till lärare och bilda familj. Och när frihetens dag grytt på 1990-talet fick motståndskämparna ta emot fina utmärkelser.

In February 1998, Paavel and her friend Jõgi (Jürgenson) were awarded the Estonian Order of the Cross of the Eagle for their fight against the Soviet regime ("Freedom fighter of military merit") by the Estonian President Lennart Meri. At that time, Aili Jõgi and Ageeda Paavel were some of the first women to have been awarded the Order of the Cross of the Eagle.

År 2017 intervjuades då 87-åriga Ageeda av finska Helsingin Sanomat. Alltjämt skärpt i knoppen och full av humor gick hon med reportern på rundtur i cellerna i den forna NKVD- och KGB-byggnaden, som nu är museum.

Ageeda skildrar hur hon stoppades in i en liten trång cell, där man inte ens kunde räta på sig, och där det var omöjligt att sova. Däremellan förhördes hon. En av agenterna slog henne med handflatan i ansiktet och rappade henne på fingrarna med linjal, men i övrigt förekom inget våld. I stället användes andra metoder: man skrek åt henne, man ställde upp henne mot väggen och lyste henne med en stark lampa i ögonen.

Vanligen räckte tiden i undersökningshäkte en månad eller två, men Paavel förhördes hela sommaren, från maj till september. Och frågan var alltid densamma. De kunde inte tro, att det inte fanns någon vuxen person bakom vår aktion, säger Paavel.

Också Paavels mor och storasyster greps och deporterades till Sibirien (deras pappa, som var veteran från frihetskriget, hade försvunnit spårlöst under den första sovjetiska ockupationen 1941). Mamman dömdes till tre år i fångenskap och fem års förvisning. Hon anklagades för att hon, en sovjetisk mor, fostrat ett så antisovjetiskt barn. Men vi hade ju bara haft sovjetsystemet en kort tid, säger Paavel till HS.

Artikeln (läs gärna resten med Google Translates hjälp om det går) avslutas med Paavels lakoniska yttrande:

Man frågar mig ofta, om jag ångrar det jag gjort? Jag ångrar ingenting. Jag skulle göra det på nytt.

I Estland minns man nu i höst den stora flykten västerut år 1944, för 80 år sedan.

https://esm.ee/exhibition/e-exhibiti...-over-two-seas
https://www.estosite.org/estonian-he...e-flight-1944/
https://eestielu.ca/et/80th-annivers...arnu-memorial/
https://globalestonian.com/en/mass-flight-history
https://news.err.ee/1609421869/hiium...flight-in-wwii
https://mnemosyne.ee/en/estonia-comm...-war-refugees/

Och även i Sverige, speciellt på Gotland, minns man.

https://gotland.com/companies/80-ar-...fran-baltikum/
https://bygdochnatur.se/gotland-minn...tflykten-1944/
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/os...klarade-av-det

Hm, jag tror nästan att ämnet är värt en egen tråd.