Igår hade jag turen att på min lokala bokhandel hitta senaste volymen i serien "Walt Disney's Hall of Fame". Denna volym var den andra tillägnad den italienske ank/mus-tecknaren Romano Scarpa. Volymens höjdpunkt var den extremt spännande serien "Spökplumpens dubbelhemlighet" skriven av Guido Martina. Denna serie som även råkar vara Spökplumpens andra framträdande någonsin (släng dig i väggen, Paul Murry) är definitivt en av de bästa Disneyserier jag läst.
För att avslöja lite av handlingen så har Spökplumpen rymt från finkan (där han hamnade i slutet på Floyd Gottfredsons "Mickey outwits The Phantom Blot" från 1939) och planerar nu att hämnas på Musse och kommissarie Karlson. Som ni kan förstå är "Spökplumpens dubbelhemlighet" mer mörk och våldsam än man kan vänta sig av Disneyserier.
Jag kan till exempel nämna scenen där Långben ser en av Spökplumpen hypnotiserad Musse sticka kniven i en sovande Karlsson
. Även om det finns vissa små mått av humor i den.
Spökplumpen själv är riktigt iskall och ond, han uppträder till på köpet omaskerad på ett flertal sidor (om detta förtar mystiken kring figuren överlåter jag till var och en att avgöra) och en sak är säker: Plumpen är nog den enda fiktiva karaktär jag sett som ser lika cool ut utan sin maskering som han gör med den, inte illa.
Som avslutning vill jag bara säga: Läs denna serie.
Fogade den nya tråden Spökplumpens dubbelhemlighet till denna eftersom även den nya tråden tenderade att handla om den omaskerade Spökplumpens utseende.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
