SABATON - "
Attero Dominatus" (2006)
Track listing:
1. "Attero Dominatus"
2. "Nuclear Attack"
3. "Rise Of Evil"
4. "In The Name Of God"
5. "We Burn"
6. "Angels Calling"
7. "Back In Control"
8. "Light In The Black"
9. "Metal Cre"
En riktigt bra platta som fr en riktigt bra uppfljare. Det r vl den mest komprimerade formen av recension som jag kan bjuda p men givetvis ska jag skriva mer n s.
Vi r fortfarande 19 r bakt i tiden - 2006 allts. Ett r efter det hyllade debutalbumet "
Primo Victoria" stod nsta release redo att avtckas i
Sabaton-disografin: "
Attero Dominatus". I mngt och mycket r det en tvillingskiva. Det r otroligt mycket som r sig likt, och tur var vl det? Finns vl ingen anledning att verge ett lyckat koncept? Bara en s ovanlig sak som att bda albumtitlarna r p latin - och inriktade p krig - tyder vl p att bandet ville fortstta p den redan inslagna vgen.
Det musikaliska receptet hr r samma som det var p debutalbumet. Gitarrbaserad power/heavy metal med en lagom portion dynamik. Refrngerna r stora och markerande. Allt som oftast r det svrt att hlla sig ifrn att skrla med i dem. Ett mycket gott betyg, men det krvs mer n s fr att f till ett riktigt stabilt album. Lyckligtvis fortsatte
Sabaton att trffa rtt ven p andra stt.
Vi tar och kollar igenom ltarna var fr sig:
"
Attero Dominatus" r frst ut ja, titelspret som har ftt ran att ppna verket stter tonen i princip omgende. Riffglad och stundom pampig svensk metal. Sen flskar bandet p med en tonartshjning i slutet ocks. Ljuvligt. Vem vet,
Sabaton hade kanske kunnat stlla upp i Melodifestivalen?
"
Nuclear Attack" r ytterligare en rttfram projektil och det r svrt att vrja sig allts. Samma sak hr, redan efter ngon sekund pumpar adrenalinet fr fullt. Huvudriffet fster verkligen som klister. Versen r bra som fan allts, den slingrar sig liksom fram p det musikaliska slagfltet. Partiet som dyker upp innan solot knns ocks sdr lite extra trixigt och intressant. Vlbehvligt. Handen p hjrtat nu, refrngen r inte den mest fyndiga ngonsin men gr det s mycket nr lten r grymt minnesvrd nd?
Men nr vi har kommit fram till det tredje spret s blir det pltsligt en annan approach. Det r till skillnad frn de tv frsta nmligen en lt som sticker ut frn mngden. "
Rise Of Evil" handlar om den inte helt oknda diktatorn Adolf Hitler och det brutala imperium som han var i frd med att bygga upp. Lten r ver tta minuter lng och ngot bpm-monster r det inte frga om. Snarare en lt som tuggar sig fram med lite stmningsfulla keyboards emellant. Utan tvekan hller riffandet vldigt hg klass men nd knner jag att
Sabaton inte helt och hllet trffar p ngon nerv hr. Men absolut att det ska uppmuntras med lugnare tempo d och d fr att f till lite variation och bredd p albumets material. Om jag vrider och vnder p det lite till s kan jag ha frstelse fr fans som anser att lten r i lngsta laget ocks.
Efter en sn dr ganska mastig lngkrare vill man ju helst av allt njuta av en mer kompakt och enkel
Sabaton-visa och just dr kommer "
In The Name Of God" vl till pass. Nu har vi lmnat Tysklands brutala ledare bakom oss och istllet r fokus i denna lt p terrorism. Hr r verserna lite mer segdragna men inte ndvndigtvis smre n dem i de mer kvickare bitarna. Det passar bra och blir en tydlig kontrast till refrngen dr intensiteten kar. P det sttet fr den tankarna till lten "
Wolfpack" frn frra plattan. Och det var ju min favorit drifrn.
"
We Burn" r den kortaste lten hr med tanke p att den inte hinner upp till tre-minuters-strecket. P flera stt en vldigt bra lt men kan nd tycka att den hamnar i kvalitetsmssig skugga. Refrngen r lngt ifrn ngon tiopongare. Snarare nrmare en fempongare.
"
Angels Calling" inleder med ngra smktande strkar och det fr mig att tnka p ett datorspel som kom ut p 90-talet: "
Zork Nemesis". Det tar dock inte sdr vldigt lnge innan det hr vergr till den riffbaserade metal som
Sabaton hade brjat cementera fast sitt varumrke inom. Ngon storartad musikalisk hjdpunkt r det inte frgan om.
Bttre blir det dock nr "
Back In Control" tar ver facklan. Refrngen bygger sngmssigt p huvudriffet och den metoden har ju bandet tidigare testat p - och lyckats med. Den hr visan hade grna ftt ing i
Sabatons dvarande setlist om ni frgar mig. Verkligen en solid lt som fr mig att dra p smilbanden.
Nu nr speltiden r nra slutet s mrks det faktiskt p "
Light In The Black" att bandet har avfyrat de flesta starka ltmissilerna. Gitarrerna r delvis ultramelodiska och superhrliga men lten gr nd ngot p halvfart, kan jag tycka. Men absolut, lten fungerar.
Nu nr den sista lten "
Metal Cre" r freml fr granskning blev jag tvungen att g tillbaka till min frra recension och kontrollera vad jag skrev om dess musikaliska brorsa "
Metal Machine". Jod, det r applicerbart ven hr. Sjlvdistansen och spelgldjen liksom skiner igenom. Faktum r allts att jag diggar denna mer n "
Metal Machine". Vilket solo sedan. Jag mste ocks ge en komplimang till gstvokalisten Christian Eriksson som stod fr det hgtravande skriket i brjan av lten. Frjkla schysst pipa. Nu kanske ni tycker att jag r mer eller mindre galen, men fr mig r denna lt en av hjdpunkterna. Kanske till och med den allra mest ljuvliga stunden p hela albumet.
Mer n s tnkte jag inte detaljskriva om ltarna.
Att ge ifrn sig en riktigt bra skiva som "
Primo Victoria" och sedan ha en uppfljare p plats redan ett drygt r senare... det r ganska raskt marscherat m jag sga. Det rtt s korta tidsspannet mrks dock inte av nr man lyssnar p ltarna. Det hr var ett andra styrkebesked av
Sabaton.
Nio ltar r inte verdrivet mycket - samma antal som "
Primo Victoria" hade. Att satsa p kvalitet framfr kvantitet ska premieras, s tack fr det
Sabaton. Jag skrev det frut och jag kan lika grna sga det igen: Ett riktigt bra hrdrocksalbum behver knappast best av fler n nio ltar eller liknande. Jag menar, hur ofta hnder det att man har lyssnat igenom ett helt album och sedan tnkt tanken: fan, det skulle ha varit ett par-tre ltar till, egentligen?
P fregende album fanns det ngra ltar som var mindre inspirerande och samma fenomen har vi hr. Det r snt som man fr lov att acceptera. Huvudsaken r ju trots allt att albumet som helhet gr intryck. Men fortfarande r det s att ett album som detta inte alls ska kallas fr ett msterverk. Riktigt p den nivn r det inte.
Nr jag recenserade "
Primo Victoria" kom jag fram till att
Sabaton inte begick ngra som helst snedsteg p den plattan, och exakt samma sak vill jag sga om "
Attero Dominatus". Det r mer av samma vara. Nr ett band har slppt sg fem, tio eller till och med femton album i samma stil, ja, d krvs det bra mycket mer fr att upprtthlla fansens gunst. Men eftersom det hr bara var andra skivan i ordningen s tror jag fansen var hgst frltande fr eventuella dj vu-upplevelser.
Som sagt s skulle jag kommentera skivomslaget ocks och dessvrre r det s illa att
Sabaton gick p en nitlott hr. Det var artisten Mattias Norn (progart.com) som fick uppdraget igen. Jag antar att det vi ser p bild r en cirkel av stridsdelar riktade mot... ja, vad? Jag ser faktiskt inte vad det frestller dr i mitten, r det en snderskjuten byggnad, r det en bro som har kraschat ihop? r det en bergsskreva som r avbildad? Svrt att sga men jag gillar det inte speciellt mycket. Att det handlar om krig borde ju vem som helst frst men mycket ovanligt och luddigt skivomslag. Synd med s dligt omslagskonst med tanke p den oftast riktigt hgkvalitativa musiken.
Jag har frsttt att ltarna till "
Attero Dominatus" skrevs, i vart fall till stor del, parallellt med dem som hamnade p "
Primo Victoria". P det sttet r det inte alls konstigt att igenknningsfaktorn slr i hjden. verraskningar? Tunnstt, men det var nog aldrig tanken heller.
Vi skulle kunna utfra ett experiment och lta ngon hrdrockare - som inte knner till
Sabaton - lyssna p de totalt 18 ltarna i en blandad playlist.
Skulle den personen sedan kunna peka ut vilka ltar som hr hemma p respektive album? Jag tror ju inte det.
Ngon musikalisk kursndring gick sledes inte att hitta hr. Det var fortfarande vokalisten Joakim Brodn som agerade den stora ltskrivaren i bandet, ingen frndring p den punkten. Men en liten ndring i line-upen blev det: Daniel Mhr togs in i gruppen som keyboardist. Och det r ju alltid kul att uppleva alla instrument live (istllet fr frinspelade tracks) men tillskottet r inget som mrks av nr man lyssnar p det hr albumet.
Joakim Brodn sjng lika bra som sist med sina grovkalibriga stmband. Det finns en dramatik nrvarande i hans sng och de tillhrande sngarrangemangen. Gr verkligen att
Sabaton sticker ut frn mngden av power metal-band. Albumet r dessutom frsedd med en produktion vrd namnet. Vissa kanske noterar att det inte finns ngon ballad hr - s lngt ronen kan n. En saknad komponent? Inte ndvndigtvis.
Egentliga kvalitetsskillnader r det svrt att hitta p dessa tv skivor. Det blir nog ett mlfoto som fr flla avgrandet.
Sabaton fortsatte med andra ord att avancera framt p det sttet att man befste sin position och fick en hel hop av nya fans. Krigsmaskinen frn Falun frnekade sig inte.
En uppfljare som lovade gott infr framtiden. Skivan r ett bra exempel p att
Sabaton brdade mycket i genren, gjorde det d och gr det n idag.
