Fredagskväll högtid för "journalisthat" på flashback

Nej, det vore olagligt och de skulle anmälas av de många i befolkningen som avskyr "journalister".

Men, det som de gör är att håna från en position av makt. Nedlåtande epitet som "Swish-journalist" uttalas med hånande och öppet förakt.

Det som dessa politiker, som är en mer korrekt term på de inom media som jobbar i statens tjänst mot folket, gör är att begå misstaget att tro att folk är obildade och att behandla dem som okunniga barn.

Själv ser jag dessa oärliga och genomruttna samhällsförstörare som borderline-sjuka. Tittar man i diagnoskriterierna så är likheterna slående. Bland annat


Till skillnad från personer med diagnosen borderline förtjänar inte så kallade journalister någon sympati. Det här är människor som hellre ser människor dö en fasansfull död än erkänner ideologiska tillkortakommanden och egna misstag.

Samtidigt har vi nått punkten i samhällens uppgång och fall där folkets missnöje över lögner, manipulation och maktmissbruk är så stort att medias roll möter allt mer öppen konfrontation.

Jag som själv hyser ett stort förakt för etablerade medias politruker och marionetter kan slås av det enorma hat som gemene man bär på. Givetvis finns en konfirmeringsbias hos mig men när man pratar med vanliga människor, med familjer och till synes städat yttre, och de tar upp att de vill tillfoga "journalister" fysisk skada kan till och med jag bli förvånad.

Det oroande här är att de statligt kontrollerade ideologerna, med denna medvetenhet, istället för att vända blicken mot sig själva och fråga sig om de själva är ansvariga, attackerar folket och högljutt smutskastar dem för att tycka fel.

Eftersom vi står i en långtgående polarisering skulle en omvändelse eller vad jag själv kallar gruppsjälvcensur kunna hjälpa minska spänningarna tills journalistkåren bytts ut, men tyvärr biter dessa "journalister" fast som fästingar och försöker använda lagstiftning för att piska befolkningen till lydnad.

Implikationen av det kan med tiden inte bli annat än att de folkliga aggressionerna tar sig uttryck i rena angrepp och att dessa sjukdomsceller rensas bort.
Tyvärr måste jag också då erkänna, att även om jag inte vill se människor komma till skada troligtvis skulle glädja mig i deras bortgång då så otroligt många katastrofer, såväl personliga som politiska och finansiella skulle kunna hindras, och ett friskare samhälle kan växa fram.

Artikeln innehåller en rad förklenande epitet och uttryck gentemot Lamotte. ”Vredespredikant”, ”enmansalarmist” och ”väckelsepredikant” är ett par exempel på epitet som helt klart är avsedda att undergräva förtroendet för Lamotte. Sedan upprepas genom hela artikeln ett mantra om att Lamotte bara är ute efter pengar. Vidare att Lamotte mer eller mindre vill trigga ”SD-svansen” (vad det nu är vet jag inte, men uttrycket ger inte ett positivt eller neutralt intryck.)

Hela artikeln är ju faktiskt en nedsabling av Lamotte som person.

(Nu känner jag inte till Lamotte och det han skriver, men även om han gör en del av de saker som artikeln påstår kan man uttrycka det på ett betydligt mer neutralt sätt)

Ja eller som när TT-journalisten Ove Nilsson skrev följande på twitter:
"Kan någon förklara varför nån bryr sig om den här halfiguren Lamotte?

Kommentaren gillades av bl.a. Annika Strandhäll dåvarande socialförsäkringsminister i regeringen Löfven. It's okay when we do it ...

"TT-journalist i utfall mot Joakim Lamotte: ”Halvfigur”"
https://samnytt.se/tt-journalist-i-u...tte-halvfigur/


https://samnytt.se/sr-vill-gora-prog...ansjournalist/

Gammelmedia gråter krokodiltårar om någon skriver något elakt om någon journalist, men det gäller enbart om journalisten är regimlojal, annars gäller helt andra normer.

Hycklare.

Själv ser jag Swish-journalist som något positivt: en person som fixar sin egen försörjning. Varför är det negativt?

Sen rör vi oss nog i olika kretsar. I mina kretsar tror man annars på medierna (vänster-miljöpartister som kollar Aktuellt, läser dagstidningar osv - JA det finns faktiskt många som gör) eller så läser man inga tidningar och tittar inte på nyheter/samhällsprogram, och har därför inga åsikter om journalister.

Ser du på allvar alla journalister som en homogen, ondskefull grupp med psykiska störningar? Är inte det lite barnsligt?

Poängen är inte vad DU tycker och känner utan den övergripande bild som skapas och sedan sprids av många människor.

Vem har pratat om ALLA journalister? Problemet gäller många tongivande journalister – inte ALLA journalister.

Man kan säga saker på olika sätt, och om du på fullaste allvar inte uppfattar en skillnad i att nedlåtande kalla någon Swish-journalist, och att inte göra det, så misstänker jag att du har vissa funktionella nedsättningar, alternativet vore att du är en oärlig lögnare som låtsas att du inte ser skillnaden. För om jag som har Aspergers kan uppfatta det, vore det märkligt, om du inte gör det.

Givetvis rör vi oss i olika kretsar, det bestrider jag inte, men det jag slås av är att till skillnad från mig som gör det till en grej att aldrig stöda oärlig journalistik med ett enda klick, så är dessa vanliga människor vad jag skulle kalla storkonsumenter av statskontrollerade media, och ändå har de ett hat som går långt bortom det förakt jag känner inför så kallade journalister.

För mig är det otänkbart att fylla sina vardagskvällar med färdigskriptade låtsaspaneldebatter med en hel hop av de mest vidriga socialistavskrädena vår samlade mänsklighet kan producera, satta där för att med hjälp av härskartekniker och motbjudande högljudhet klämma till sådana som dristat sig att yttra feltänk och ideologiska förbrytelser. Men dessa Svenssons gör just det, de konsumerar ert skräp, och hatar er samtidigt något astronomiskt.

Kan det vara så att mänskligheten kort och gott vill ha något att hata, jag ser ju även folk som hatar influensers följa dem endast på grund av sin avsky.

Ser jag alla journalister som en homogen ondskefull grupp av psykisk sjuka? Ja, ser man på det i det stora hela så är det verkligen inte långt från verkligheten.

Sen beror det även på kontexten. En sportjournalist vars material endast består av sportobservationer kan ju knappast sättas i samma kategori som en vedervärdig verklighetsförnekare som i tid och otid gör sitt yttersta för att förvanska sanningen med syftet att kunna fortsätta att nedmontera allt det goda som våra förfäder gett oss i arv att förvalta.

Men inte håller jag en lögnare till journalist högt, så är det, det är nog lättare att sympatisera med en pedofil, hur vedervärdig en sådan tanke än må vara, än att sympatisera med en prostituerad politruk som kallar sig journalist.

Fast då jämför du med vad journalister skriver i artiklar och krönikor. Sådant som funderas och filas på, granskas av ansvarig utgivare, skrivs om och förtydligas, går ett varv genom rättsstavningen etc.
Klart som fan att de är lite mer försiktiga med orden där jämfört med inlägg som skrivs på Flashback. Eller på Facebook, Twitter eller någon annanstans, där man inte avsiktligt skriver för att det ska läsas av så många som möjligt och i något som man får betalt för.

Så leta istället bland deras twitter-inlägg, istället för endast i förgranskade artiklar och krönikor.
Ta gärna exemplet Henrik Schyffert jag gav tidigare. Nej, man ser inte alla journalister som en homogen, ondskefull grupp med psykiska störningar, inte mer än vad vänstern ser alla medelålders vita män som samma sak. Men däremot generaliserar man en del och framförallt så börjar man använda den generaliseringen för att precisera en viss en grupp inom den mycket vidare definitionen som finns i själva namnet.
Joakim Lamotte är t ex en journalist, men ändå ses han inte som en av "journalisterna" som man hatar. Samma för Rebecka Weidmo-Uvell, Chang Frick och ett antal övriga. De flesta som hatar "alla journalister" brukar ändå ha ett mått respekt för ärkejournalisten Janne Josefsson, detta då denne faktiskt uppfyller alla de högt ställda kraven på vad en journalist ska vara och vad denne ska göra.
"Alla journalister" är föraktade och hatade just pga att de INTE gör det som de hävdar sig göra, de följer de etiska reglerna endast när det passar dem, att vara opartisk är enligt dessa fel, om det innebär att man ger stöd åt "fel" åsikter med ett opartiskt rapporterande. Praktexemplet var ju när Joakim Ruist intervjuades i SVT, och hans svar illustrerar ypperligt vad som är fel med "alla journalister".