Citat:
Vet ej om man kan kalla det levt.. har snarare överlevt. Men har försökt att inte bli för isolerad ändå. Jobbar.. dock inte heltid. Men har noll energi när jag kommer hem så mycket består av att försöka vila så man orkar med vissa saker. Men jag börjar faktiskt bli ganska trött på livet. Känner att jag säkert kommer att få dras med detta så länge jag lever.
Känner mig ganska färdig.. vården kan ej hjälpa och jag känner inte direkt att jag blir bättre, snarare åt det andra hållet. Men har familj så måste försöka finnas där för dem även om det känns tufft..
Hur gör du själv för att orka med?
Känner mig ganska färdig.. vården kan ej hjälpa och jag känner inte direkt att jag blir bättre, snarare åt det andra hållet. Men har familj så måste försöka finnas där för dem även om det känns tufft..
Hur gör du själv för att orka med?
I början när jag fick detta isolerade jag mig, satt bara hemma, tränade inget, blev ur form å mådde bara sämre å sämre. MEn då trodde jag att jag var stressad, behövde ju vila?
Nu går jag till jobbet, jobbar mellan 50-70% beroende på hur "bra månad" jag har, försöker hålla igång och ha mål med träningen igen, detta gungande har jag bara fått acceptera helt enkelt, men säg att ajg sovit dåligt en natt, då är det helt hopplöst, ansträngande att ens stå rakt haha.
Citat:
Jag hade nåt liknande, fick hålla mig i bordskanter på eftermiddagen för att inte trilla av stolen. En annan skum grej jag kände var att kroppen vek av vid en sväng men det kändes som om huvudet fortsatte framåt, då var det riktigt illa. Blev en gång så illa att benen vek sig och jag trodde jag hade hjärnblödning eller något. En polare tog mig till akuten men efter undersökning kunde dom inte hitta nåt. Tydligt var dock att jag skulle skaffa mig annat umgänge/omgivning. Efter det fick jag KBT och en psykolog som kunde bena ut mina problem.
Symptomen blev mindre med tiden och var nu längesen jag känt av det.
Såhär i efterhand handlade det säkert om stress, dåliga arbetskamrater (speciellt en jävel) och för mycket alkohol på fritiden. Detta kryddat med ett par skrikiga ungar och en gapig fru krånglade till det. Lågt blodsocker och dålig vätskebalansen spelade nog också in.
Jag känner även igen mig att jag känt liknande saker under långa perioder av alkohol och stress (chartersemester med barn) men inte lika illa då.
Budskapet från läkaren var iaf tydligt, försök sätta dig i annan omgivning oftare.
Symptomen blev mindre med tiden och var nu längesen jag känt av det.
Såhär i efterhand handlade det säkert om stress, dåliga arbetskamrater (speciellt en jävel) och för mycket alkohol på fritiden. Detta kryddat med ett par skrikiga ungar och en gapig fru krånglade till det. Lågt blodsocker och dålig vätskebalansen spelade nog också in.
Jag känner även igen mig att jag känt liknande saker under långa perioder av alkohol och stress (chartersemester med barn) men inte lika illa då.
Budskapet från läkaren var iaf tydligt, försök sätta dig i annan omgivning oftare.
yeah, tror nog festandet varit mitt problem också, händer ju då å då nu. kanske måste vara fri från skiten 1år i streck till en början?