Citat:
Ursprungligen postat av
HayabusaMannen
Jag tror det är många som tror det kan vara såhär. Vi är bara en bakterie i "hundskit" på en elektron på en atom. I en mycket mindre/större värld/universum? Men bara när man zoomar inåt, i atomerna? Eller är det samma sak när man zoomar utåt? Problemet att när man zoomar utåt, att då ser vi bara evigt och evigt med galaxer och galaxgrupper? Så man måste liksom suga sig "uppåt" genom att börja lägga mellanrum på galaxgrupperna? Eller mellanrum mellan sina egna atomer ? Mellanrum genom att lägga det svarta tomma som finns i universum mellan. Men då funkar det inte?
Hur är det när vi zoomar inåt då? Vi tar en supermicroskop och börjar zooma. Ett problem är ju att tiden går så mycket snabbare på dom supermycketmindre partiklarna. Pga. elektronen hinner spinna tusentals triljoner och triljoner gånger atomkärnan på en sekund. Jämfört att det tar ett år för oss att jorden går runt solen? Då hinner vi aldrig kolla vad som händer där?
Tänk dig lite i följande banor.. hela den mänskliga kroppen är ett eget medvetande i sina små beståndsdelar; faktum är ju att hjärnan ofta omvandlar sjukdom i kroppen till symbolik i drömmarnas värld. Om vi petar på en kroppsdel på en person och denne samtidigt befinner sig i drömstadiet, så kommer detta petande faktiskt påverka dröminnehållet.
Faktum är att vi påverkas av energi runt omkring oss och hur den agerar påverkar oss subtilt, så därför tycker jag inte tanken är omöjlig att vi på ett annat omedvetet plan kan ta till oss hur någon annan mår samt tankestrukturer som någon annan energimässigt sänder iväg, vilket vi på ett annat sätt kan tolka som en telepatisk effekt.
Där har du dina inzoomnings och utzomningsmöjligheter att lära dig använda dig utav på ett komplext sätt. Det gäller bara att lära sig lista ut hur man kan gå tillväga..
