Tråden om Bruno K. Öijer

Den där historien känns ju duktigt uppdiktad, eller i varje fall överdriven. När kan det här ha ägt rum? Det talas om mejl, så tidigast i samband med publicering av Dimman av allt (om det nu var i samband med ett boksläpp)? Och vad då, skulle Öijer ha ringt flera gånger och gormat? Varför i helvete då?

Jag älskar öijers diktning . Framförallt från De förlorade order och Dinman av allt

Till skillnad från många fans föredrar jag att läsa hans dikter framför att höra hans uppläsningar.
Den skönheten jag ser i texten når mig inte genom hans scenpersona

jag upptäckte att hans stil påminner om Tranströmers i klangerna - men öijers världar är mer intressanta och bråddjupa

Öijer som person är tilltalande iom att han höll uppe myten av sig själv som en sorts orfeus-figur. Det är nån gammal intervju med honom där han menar sig isolerat sig i en öde stuga i vildmarken klädd i vargpöls för att skriva .. att han är bortom tid och rum liksom

Folk i kuktursvängen lär väl ha en mer avförtrollad bild av karln. Han bor väl nånstans i vasastan som alla andra och tänker på hälsan och söker stipendier osv..

Ska man tro tillgängliga uppgifter så bor han precis mitt emot stadsbiblioteket!
Han är "konstpensionär" som Bernhard säger, dvs har statlig inkomstgaranti men kanske söker stipendier också.

Bruno K:s uppdrag är knappast att revoltera mot sossesverige. Han är lika gnällig var du än placerar honom. Finns inte ett samhälle som han inte haaaatar.
Att han skulle vara hänvisad till en plog eller en fattigstuga om han var född för 150 år sedan, reflekterar han överhuvudtaget inte över.
Det är ju pga samhället han hatar som han kan skriva.
Han tar hela välfärden för given.
Grejen med honom, är att han är en dandy, en chique anarko-aristrokrat som koketterar med sitt samhällsförakt.
Stäng av hans el, vatten och bidragskran i en månad, så kommer han krypande, som alla andra.....
Bruno K är en bitvis utmärkt poet, men innerst inne är han en stor mes.

✨

Kul skrivet. Sanningen är nog att han är en mycket bortskämd man. Men varför en mes?

Visst är han det.
En halvtaskig epigon som gjort karriär under rekordåren, bästa tiden nånsin, när välfärden exploderade.

Men det är ju coolare att vara bitter och nihilistisk än tacksam....

Klart han är en mes.

En romantisk drömmare som sitter på kammaren och hittar på barnsliga spökgrejer, med noll bäring till verkligheten. Det är vad han är. Han är inte subversiv överhuvudtaget.

Hans bästa dikter är onekligen starka.

Resten är bara svada och blaj.

Är senaste diktsamlingen bra?

Jag har än så länge bara bläddrat lite i den, men av det jag fått i mig hittills måste jag dessvärre säga att den inte är lika bra som tidigare alster. Det saknas udd. Men det är för tidigt att fälla ett slutgiltigt omdöme. Jag får återkomma.