Vad är verkligheten?

Jo allt vi upplever och någonsin kan uppleva är syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Inget av dessa sinnesupplevelser finns ju objektivt i "verkligheten" någonstans utan allt vi kallar yttre verklighet är ju bara 100% en konstruktion av vår hjärna (eller vad nu det är egentligen som skapar allt detta).

Som du säger så kan det ju kanske finnas nån form av "vågor/frekvenser/vibrationer/elektriska signaler/whatever you wanna call it", men de kan vi ju per definition aldrig varken uppleva utan är bara ett antagande som aldrig går att bevisa eller motbevisa. Det kan vara så att vi tolkar vågfrekvenser för att skapa sinnesupplevelserna, det kan också vara så att vi bara "drömmer" alltihopa utan någon extern input alls ja, det går ju inte att ta reda på? (vad jag vet iaf)

Kvantfysiken visar väl också att det är först när vi observerar något som vi faktiskt skapar/låser "verkligheten" till ett bestämt tillstånd. Innan vi observerat ett äpple har det potential att vara alla möjliga färger och kan sägas att faktiskt vara alla färger samtidigt, det är först när vi tittar på det som ljusvågen kollapsar ner till en upplevd specifikt färg som "grönt".

Äpplet i sig kan ju sägas att ha både alla färger samtidigt samtidigt som det också är helt färglöst, det får den färgen som observerarens perceptionsmaskineri ger det, för mig är det grönt, för en katt är är det väl snarare grått osv. Det finns ingen objektiv verklighet utan bara en massa olika perspektiv.

Ungefär som att vitt ljus innehåller potentialen för alla färger men har ingen färg i sig förrän det bryts genom ett prisma eller reflekteras från yta som bara reflekterar tillbaka vissa frekvenser samtidigt som det blockerar andra. Skulle kunna tänka sig att våra hjärnor fungerade som "prisman" som begränsade ner verkligheten som är "alla frekvenser" till just de här specifika frekvenserna som skapar vår mänskliga upplevelse just nu.

Det är väldigt många vetenskapsmän som fortfarande tror att de utför sina experiment på en objektiv fysisk värld och inte bara på sina egen perceptioner. Kalla det naivt men det är ju ändå så att vi (nästan) alla har blivit indoktrinerade i materialism sen födseln så det sitter rätt hårt. Även om vi nu vet att det enda man upplever är sitt eget perspektiv/individuella medvetande så är det väldigt svårt att komma runt en livstid av programmering och faktiskt känna och uppleva erfarenhetsmässigt att du inte bara är ett litet objekt i en stor värld utan att hela världen faktiskt är "inom dig" som det heter

Skriver endast sporadiskt inlägg, men det du skriver är intressant.
Som pensionär har jag roat mig med att skriva ett koncept enligt följande.
Frågeställningarna i Citat A och Citat B väntar fortfarande på förklaring.
Konceptet finns även att läsa på min hemsida: www.deltakonceptet.se

DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet
mellan filosofi och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar.
Konceptet har sitt ursprung i svensk patentansökan 1200737-3.

Följande text utgör en kortfattad uppdaterad inledande sammanfattning av konceptet.
Mer utförlig beskrivning inkl förtydligande kommentarer finns att läsa, som inlägg på
http://filosofiforum.se/forum/

Kännetecknande för vår förnimbara verklighet är, förutom MATERIA i olika varianter/former,
de fundamentala begreppen RUM och TID.
De via Maxwells ekvationer teoretiskt härledda elektromagnetiska FÄLTEN, representerar
imaginära, ej direkt förnimbara samband, som bl a används inom fysiken för att beskriva
”kommunikation” mellan t ex atomer, inom ramen för verklighetens rum.
Det som förefaller mindre känt för flertalet är att, dessa begrepp/fenomen, vid en närmare
granskning, saknar trovärdig basal och grundläggande förklaring/beskrivning och förankring.
Många anser sig visserligen veta, men även begrepp som MEDVETANDET (inkl ”JAGET”),
länkade till begreppen RUM och TID visar sig i facklitteraturen sakna basal förklaring och
referens. Ett typiskt exempel är Einsteins speciella relativitetsteori som vilar på ett postulat.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla vår förnimbara verklighet inkl RUM
och TID, och är därigenom diskvalificerat som bevis och/eller grund, i detta sammanhang.
Det innebär att aktuella begrepp/fenomen liksom ”jaget" saknar en välgrundad FÖRANKRING.
Mot denna bakgrund går det enligt konceptet ej att utesluta att verkligheten, i vår mänskliga
tappning, är en selektiv ”tolkning” av något imaginärt/överordnat, m a o en typ av ILLUSION.
Delta-konceptet beskriver hur de primära begreppen RUM och TID går att förklara med hjälp
av en atomär modell, avseende komplex växelverkan på fältnivå, och några principer.
Konceptets resonemang utgår från ett Grundtillstånd, G, och är därigenom förankrat.

På Filosofiforum.se har följande trådar startats av mig, Illusionen, varav de fyra första har sin
grund i konceptet, och återfinns under rubriken Filosofi.

• Vad utgör medvetandets referens? .................................................. 432.083 Visningar
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ? …......... 55.027 Visningar
• DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat........................................ .............. 7.588 Visningar
• DELTA-KONCEPTET, växelverkan....................................... .................. 1.914 Visningar
• Rasism kontra mångkulturellt samhälle.......................................... ......16.986 Visningar
• Vållande till annans död............................................... ...................... 9.278 Visningar

Antalet visningar refererar till 27 okt 2022.

Då konceptet inte är skrivet utifrån några akademiska normer, och innehållet troligen saknar
motsvarighet i facklitteraturen, uppfattas konceptet förmodligen som både säreget och udda.
Uppsatsen är genomgående baserad på egna resonemang, fristående från etablerade teorier.
Den nu aktuella etappen, rör i första hand fenomen associerade till metafysik och fältteori.
Konceptet kan därför betraktas som en fältteori, inkluderande tänkbara metafysiska/imaginära
samband relaterade till medvetandet, ”jaget”.

I dag beskriver forskarna universum via två grundläggande teorier, den allmänna relativitetsteorin
och kvantmekaniken. Den allmänna relativitetsteorin beskriver storskaligt gravitationskraften och
universum baserat på postulat som stipulerar att ljusets hastighet är konstant oavsett förekomst
av relativrörelse mellan ljuskälla och ljusmottagare.
Användande av postulat kan ses som bekräftelse på att trovärdig basal förklaring saknas.
Kvantmekaniken beskriver i motsats därtill, i den utomordentligt lilla skalan.
Flera forskare är i dag eniga om att dessa två överordnade teorier, i sin nuvarande form,
är oförenliga. Forskningens inriktning i dag inom fysiken, är därför att försöka finna en teori
som innefattar båda dessa teorier.
Föreliggande koncept redovisar ett enkelt principförslag till sådan teori, utgående från mina
personliga erfarenheter av de elektromagnetiska fältens egenskaper.
I sökandet efter mekanismerna bakom de elektromagnetiska fälten, har jag som pensionär och
intresserad av naturvetenskap, även fått tid att förundras över att den akademiska världen
förefaller sakna förmåga att ge tydliga svar på några återkommande och fundamentala frågor
inom fysiken. Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,

- VAD ÄR/REPRESENTERAR TID ?
- VAD ÄR/REPRESENTERAR RUM ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är besvarade på ett trovärdigt sätt
kan vara omtumlande ! Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning,
omöjligt ha en korrekt och fullständig uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras,
styrker det min uppfattning att INGEN förstår fysiken och universum, på ett djupare plan.

Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl a inriktning på sökandet
efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken
på att skriva en uppsats i ämnet, är befängd ? Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen
är egentligen ointressant ur mitt perspektiv, då ju målsättningen är att, av rent egenintresse,
logiskt och enkelt, försöka ge svar på aktuella frågor, inkl några existentiella frågeställningar, som ingen, trots mina enträgna vädjanden, kunnat förklara för mig. Min målsättning är alltså inte att övertyga andra, utan att för egen del försöka finna tänkbara förslag till svar på aktuella frågor.
Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett trovärdigt sätt, vad vore annars alternativet ?

Följande två citat tagna från konceptet ger en antydan om vad som utgjort de bakomliggande
inledande motiven till konceptets tillblivelse och målsättning. Notera gärna att ingen tillfrågad har kunnat ge ett trovärdigt svar, trots att frågeställningarna upprepats ett flertal gånger.

Citat A,

”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/ förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
-.-

Forts på mitt tidigare inlägg,

Delta-konceptet utgår, ur ett atomärt perspektiv, från ett balansresonemang baserat på, och
innefattande över- resp. under-skott i ett abstrakt Grundtillstånd, G.
Den i konceptet tillämpade principen för VÄXELVERKAN eftersträvar att neutralisera/balansera
obalans i detta abstrakta grundtillstånd, G.
Överskott (+) och underskott (‒) härrör från STRUKTURELLA RELATIONER, och refererar till G.
Balansering/obalansneutralisering kan betraktas som en typ av vxv-kommunikation atomer emellan.

Varje enskild atom växelverkar således ur sitt perspektiv, med samtliga universums atomer.
Detta ger ett samband som kan betraktas som en överordnad Σ-effekt.
Växelverkan mellan två atomer kan därigenom ses som ”överlagrad” Σ-effekten.
Grundtillståndet, G, beskrivs med koppling/referens till Σ-effekten.
Av dessa skäl är den enskilda atomen ur sitt perspektiv, strukturellt förankrad i/via universum.
Universum utgör därmed fundamentet/mastern för i växelverkan ingående principer.

Konceptet beskriver i nästa steg hur medvetandet, ”JAGET”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat”
och ”förankrat” via maskeringsprincipen, MP, förnimmer vår verklighet, via växelverkan, VXV.
Verkligheten vi förnimmer via våra sinnen är ur ett atomärt perspektiv bl a formad av växelverkande
(kommunicerande) atomers strukturer, där balans mellan atomer, i G, eftersträvas via VXV.

För att uppnå detta tillämpas inom VXV principerna DRP och MP.
MaskeringsPrincipen, MP, baseras på individuella ”strukturella” förankringar.
DubbelReferensPrincipen, DRP, baseras på olika av MP-förankringarna beroende perspektiv.
Principerna beskrivs inom ramen för ömsesidig DRP-växelverkan, och av MP genererad
Polariserad Negativ Relativistisk Spegling, PNRS.

För att ernå eftersträvad BALANS beskriver och tillämpar konceptet en variant/typ av KOMPLEX
växelverkan, VXV, innefattande principerna DRP, MP och PNRS, med hjälp av EULERs formel.
VXV kan då beskrivas som ÖMSESIDIG komplex balansrelation mellan atomer via Eulers formel.

Växelverkan är ”överlagrad” G via DRP, och därigenom till sin natur REFERENSNEUTRAL.
MPs individuella ”strukturella” förankringar inom VXV ger det REFERENSBEROENDE som ligger till
grund för kommunikationen/informationsutbytet mellan atomer, och som i förlängningen utgör bas
för FÖRNIMMELSEN.

Växelverkan, VXV och EULERs formel, ingående i ovanstående betraktelsesätt, beskriver därigenom
atomärt, via konjugatets ”balans-egenskaper”, de metafysiska samband på fältnivå, som resulterar i
att (i konceptet) beskrivet REFERENSSKIFT, förnims som RUM och TID.
Notera att tid uppträder som ”komponent” inom växelverkan, varför G överordnat sannolikt är tidlöst.

DRP verifieras av Eulers formel/ekv via det SKIFT (+1 respektive −1) ekv erbjuder, och som
”transmissionen” mellan REFERENSBEROENDE och REFERENSNEUTRALT förutsätter.
Balanskriteriet ∆Ø utgör en konsekvens av VXV, med koppling till universum.

EULERs formel inkl konjugat, utgör således i kombination med principerna MP och DRP och därav
följande REFERENSSKIFT/REFERENSSKIFTPERSPEKTIV, basal grund till de saknade fundamentala
begreppen RUM, TID, samt BALANSKRITERIET, Ư.
P g a växelverkans komplexa natur och ömsesidighet, i kombination med tidigare nämnda
PNRS, kännetecknas VXV av att balansrelationen kan liknas vid ett komplext ”BALANS-NAV”.
Detta beskrivs via BALANSKRITERIET, ∆Ø. De i konceptet beskrivna begreppen ”INTERNT”
och ”EXTERNT” utgör konsekvenser av, och refererar till, balansnavet.
Sannolikt innebär detta att atomen ”internt” är att uppfatta som ”BOTTENLÖS”.
En konsekvens av dessa samband är att konceptet, via Polariserad Negativ Relativistisk Spegling,
PNRS, ger utrymme för en avvikande tolkning av Einsteins speciella relativitetsteori.

NAVET kan därigenom ses som växelverkans atomära medelvärde relativt universum.
Växelverkan har bl a via navet m a o en relation till fundamentet/mastern, universum.
Det är denna komplexa relation som matematikens regelverk inkl Eulers formel, och i
förlängningen, relativitetsteorin, och ytterligare några teorier refererar till.

Konsekvensen av ovanstående blir att verkligheten ej bör betraktas som absolut till sin natur,
utan snarare som en av atomens struktur avhängig TOLKNING. Då atomens struktur i sin tur
står i beroendeförhållande till G, sträcker sig resonemanget ”bortom” vår förnimbara verklighet.
-.-
När universum betraktas som referensneutralt (DRP) blir konsekvensen av det av MP skapade individuella referensberoendet, att förnimmelsen, via VXV inkl ∆Ø, är att betrakta som en effekt av
Polariserad Negativ Relativistisk Spegling, PNRS, en typ av ”pseudo-spegling”, ur observatörens perspektiv. De NEGATIVA speglingarna (gäller ömsesidigt) beskrivs i konceptet som/via skalfaktorberoende rotationstänjningar, förorsakade av MP:s individuella förankringar.
De ömsesidiga ”relativistiska negativa speglingarna” får, via den likaså ömsesidiga växelverkan, fenomenen RUM och TID till följd, samt att den ”individuella verklighet” vi anser/tycker oss förnimma är ”centrerad” (via MP) och ”tidsförskjuten”. Begrepp som rum, tid, relativitet, ljusets hastighet,
”big bang”, ”rödförskjutning”, ”mörk materia” mm, får härigenom sin basala förklaring.

Det konceptet, i bl a tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?” och ovan beskriver, refererar till
hur medvetandet, ”jaget”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat” via MP, förnimmer vår verklighet
som ”funktion av” den MP-förankrande STRUKTUREN.
Begreppet KVANTA utgör en interferenseffekt inom växelverkan p g a individuella MP-förankringar.
Notera att begreppet REFERENS, så som beskrivs i ovan nämnda tråd, strukturellt kan anta skilda
och/eller kombinerade komplexa ”NIVÅER”, varav verkligheten inkl rum och tid, refererar till en nivå,
medan det ej kan uteslutas att jaget/medvetandet antas referera till en annan nivå.

FÖRNIMMELSEN är beroende av referensens strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ, och kan
därigenom liknas vid en, av referensens komplexitetsnivå, beroende SELEKTIV TOLKNING.
Olika komplexitetsnivåer banar väg för det som benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Konceptets slutsats kan därigenom tolkas som att förnimmelsen ur atomärt perspektiv kan beskrivas
som en typ av selektiv referensberoende illusion, ”bakom” vilket jaget har sin hemvist.
Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer.
Vår/jagets förnimbara verklighet, "rumtiden", inkl storheter, baseras enligt konceptet, på nämnda
referensberoende illusion/tolkning, som kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID.

VXV-MODELLEN har som framgår till uppgift att principiellt beskriva relationen/kommunikationen mellan ATOMER, ur ett atomärt perspektiv (via vardagliga begrepp och storheter).
Atomen beskrivs i konceptet och i tråden, Vad utgör medvetandets referens ? Förenklat och principiellt kan vi här betrakta atomen som en låst ackumulerad obalans, att jämföra med en uppdragen urfjäder. Det är denna ”fjäder” som utgör den drivande ”motorn” för växelverkan, VXV.
Med atomär modell avses här en enklare modell beskriven med hjälp av våra vanliga vardagliga begrepp och storheter. Det innebär att den atomära modellen, p g a de begränsningar som följer
av dessa begrepp och storheter, ej kan göra anspråk på att vara helt komplett.
-.-
Givet detta beskriver alltså växelverkan ”samverkan-kommunikationen” för erhållande av
BALANS mellan atomer, att likna vid ett ”obalansneutraliserande flöde”. Vi benämner här som exempel de kommunicerande atomerna A och B, och tänker oss att de genererar fält.
Fälten interfererar med varandra och bildar koncentrationsmönster.
Atom A och B ”upplever” därvid OLIKA mönster/perspektiv p g a deras individuella MP-förankringar.

Växelverkan beskrivs härvid via produktbildning som en analogi baserad på fiktiv
MÄNGDKONTAKT mellan interfererande fält-koncentrationer inkl PNRS.
Mängdkontakten kan principiellt betraktas/förklaras som en effekt av ”vxv-balans-skiftet” i den imaginära balans-relationen (täljare – nämnare, att likna vid reaktans-skift mellan ”induktivt” och ”kapacitivt”), som funktion av aktuella MP-förankringar, vilket verifierar den ”negativa speglingen”.
Det går ej att förklara begripligt och kortfattat inom denna introduktion, men det bör likväl här nämnas
att den till sin karaktär ömsesidiga växelverkan, VXV, innefattar Polariserad Negativ Relativistisk Spegling, PNRS, i kombination med begreppet RESONANS.
Resonans i konceptets tappning möjliggörs t ex inom VXV, p g a PNRS, i olika versioner/perspektiv, orienterade relativt varandra, t ex som funktion av "j".

Den atomära separeringen av sfärerna i balanskriteriet 2ΔØ, resulterar i förlängningen i
förnimmelse av rum och tid, och är således en funktion av detta skift.
Detta gäller även begreppen ”INTERNT” och ”EXTERNT”.

Förenklat får referensskiftet växelverkan att påminna om en stegande ”gunga” mellan ”internt”
och ”externt”, där gungans nav inkl nivå, bestäms av den individuella maskeringen, MP, och dess struktur. Processen uppvisar analogier med det som konceptet benämner det ”imaginära navet”.
Detta utgör troligtvis den principiella grunden till Kants s k ”begrepps-konvertering”.
-.-
I övrigt v g se: http://filosofiforum.se/forum/

Hälsar
Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum.