Sommarväder
Sommaren 1997 var en helt vanlig sommar. Jag var nio år och bodde i en lägenhet tillsammans med min pappa och mina båda bröder och på det hela taget så var det en helt vanlig sommar som så att säga inte skiljer sig från mängden. Men en dag hände något konstigt som jag sent lär glömma och ingen har trott mig när jag berättat om det och jag har ägnat mycket tid åt att försöka finna en logisk förklaring men utan att lyckas.
När jag och mina bröder var små så trodde vi alla tre på tandfen men när denna historia utspelar sig så hade vi redan lämnat det stadiet, åtminstone hade jag och min storebror gjort det. Min storebror hade fortfarande ett par mjölktänder kvar och en dag strax efter att sommarlovet hade börjat så tappade han en av dem, som han la i ett glas med vatten som han sen placerade på fönsterbrädan i köket i förhoppning om att "tandfen" skulle komma på besök och lägga lite småpengar i glaset - han visste att det var pappa som brukade lägga dit pengar men det låtsades han inte om.
Jag minns att det var fint väder den dagen. Det var varmt och skönt, solen sken och det fanns inte ett moln på himlen. Merparten av dagen spenderade vi utomhus där vi lekte och cyklade. Jag kanske bör passa på att berätta lite hur området såg ut - det var fyra hyreshus som bildade en fyrkant och i mitten fanns det en liten kulle. Nerför kullen fanns det en rutschkana som ledde ner till en sandlåda och några meter från sandlådan fanns det några gungor också och vid denna lilla lekplats spenderade vi mycket tid medan vi bodde där.
Men för att återgå till berättelsen så hade jag och mina bröder varit ute och lekt en stund när vi av trötthet bestämde oss för att gå in och vila oss lite. Mina bröder satte sig genast i soffan i vardagsrummet för att titta på TV och pappa satt redan där och läste tidningen. Själv var jag törstig så jag begav mig ut till köket för att ta ett glas vatten. Efter att ha gjort det kom jag på idén att se efter ifall tandfen varit på besök men när jag tittade i glaset så fanns det ingenting där utom tanden och vattnet. Jag ryckte bara på axlarna och bestämde mig för att också bänka mig framför TV:n men jag hann knappt vända ryggen till innan jag hörde ett konstigt ljud som fick mig att rycka till. Det lät ungefär som åska fast med ett eko. Jag tittade ut genom fönstret och det var fortfarande fint väder - sol och inte ett moln på himlen.
Plötsligt slog blixten ner. Inte där ute utan inne köket. Och blixten slog rakt ner i glaset där min brors tand låg. Jag tittade ner i glaset på nytt och nu hade tanden försvunnit spårlöst och istället låg det en massa mynt där. Och som om det inte skulle vara nog så förändrades vädret drastiskt under de få sekunder som jag stod och tittade ner i glaset. Plötsligt hade det börjat ösregna. Av någon anledning bestämde jag mig för att gå ut och då blev jag helt paff - det enda stället där det regnade var i fyrkanten som utgjorde området där vi bodde. Utanför detta lilla område sken solen fortfarande.
Sommaren 1997 var en helt vanlig sommar. Jag var nio år och bodde i en lägenhet tillsammans med min pappa och mina båda bröder och på det hela taget så var det en helt vanlig sommar som så att säga inte skiljer sig från mängden. Men en dag hände något konstigt som jag sent lär glömma och ingen har trott mig när jag berättat om det och jag har ägnat mycket tid åt att försöka finna en logisk förklaring men utan att lyckas.
När jag och mina bröder var små så trodde vi alla tre på tandfen men när denna historia utspelar sig så hade vi redan lämnat det stadiet, åtminstone hade jag och min storebror gjort det. Min storebror hade fortfarande ett par mjölktänder kvar och en dag strax efter att sommarlovet hade börjat så tappade han en av dem, som han la i ett glas med vatten som han sen placerade på fönsterbrädan i köket i förhoppning om att "tandfen" skulle komma på besök och lägga lite småpengar i glaset - han visste att det var pappa som brukade lägga dit pengar men det låtsades han inte om.
Jag minns att det var fint väder den dagen. Det var varmt och skönt, solen sken och det fanns inte ett moln på himlen. Merparten av dagen spenderade vi utomhus där vi lekte och cyklade. Jag kanske bör passa på att berätta lite hur området såg ut - det var fyra hyreshus som bildade en fyrkant och i mitten fanns det en liten kulle. Nerför kullen fanns det en rutschkana som ledde ner till en sandlåda och några meter från sandlådan fanns det några gungor också och vid denna lilla lekplats spenderade vi mycket tid medan vi bodde där.
Men för att återgå till berättelsen så hade jag och mina bröder varit ute och lekt en stund när vi av trötthet bestämde oss för att gå in och vila oss lite. Mina bröder satte sig genast i soffan i vardagsrummet för att titta på TV och pappa satt redan där och läste tidningen. Själv var jag törstig så jag begav mig ut till köket för att ta ett glas vatten. Efter att ha gjort det kom jag på idén att se efter ifall tandfen varit på besök men när jag tittade i glaset så fanns det ingenting där utom tanden och vattnet. Jag ryckte bara på axlarna och bestämde mig för att också bänka mig framför TV:n men jag hann knappt vända ryggen till innan jag hörde ett konstigt ljud som fick mig att rycka till. Det lät ungefär som åska fast med ett eko. Jag tittade ut genom fönstret och det var fortfarande fint väder - sol och inte ett moln på himlen.
Plötsligt slog blixten ner. Inte där ute utan inne köket. Och blixten slog rakt ner i glaset där min brors tand låg. Jag tittade ner i glaset på nytt och nu hade tanden försvunnit spårlöst och istället låg det en massa mynt där. Och som om det inte skulle vara nog så förändrades vädret drastiskt under de få sekunder som jag stod och tittade ner i glaset. Plötsligt hade det börjat ösregna. Av någon anledning bestämde jag mig för att gå ut och då blev jag helt paff - det enda stället där det regnade var i fyrkanten som utgjorde området där vi bodde. Utanför detta lilla område sken solen fortfarande.
