Citat:
Ursprungligen postat av
vilsenkaktus
Jag är snart 60 år! Har nästan i hela mitt liv haft skulder.
Var gift på -80 talet då min man tog massa lån på mig som, jag
fått suttit och betala av, för på den tiden var det inte så noga när
någon tog lån. Var du gift var det okey för den andra och ta lån.
(han slapp alla skulder när vi skilde oss, allt hamna på mig)
Nu har jag skuldsanering och kämpar ihjäl mig på den. Dom säger att
man ska klara sig på existensminimum men hur? När matpriserna ökar
elen ska betalas, mobilräkning, hemförsäkring, mediciner, läkare.
Är sjukpensionär med bla steloperation av nacken och ryggen är kass.
Har absolut inget o sälja! Funderar ibland om detta är värd det liv jag har nu.
Kan inte göra något, absolut inget tex (ut o ta en fika) (lite räkor en kväll)
och vissa dagar finns det inte ens mat.
Finns det någon som är i samma sits? Hur tar ni er igenom dagarna?
Jag har svårt och ens tänka på vad det är för dag!
Varför var jag tvungen och få ett liv som detta?
Allså har lite funderingar hur ni andra som har skuldsanering tar er igenom dagarna
Jag är som sagt ensam, har tappat t.om kontakten med alla vänner.
Är du nu sjukpensionär och inte har förvärvsinkomst så betalar du väl inte av något på skulderna?, utan de avskrivs efter 5 år.
och du har förbehållsbeloppet 5k+ samt en liten buffert på några hundringar att leva på?, samt lite underlättning Dec och Jun månad.
Hur mycket hade du att röra dig med innan saneringen ?
Förstår inte riktigt, detta förbehållsbelopp räknas ju ut efter hyran är betald, så har du några ytterligare skulder som inte ingår i saneringen?, har du bil?
Bästa forumet för människor i liknande situationer:
https://www.xn--lnforum-exa.se/