Har varit i hårdrockarcirklar större delen av livet och tycker det är varierat. Vissa är vänster pk, vissa höger konservativa, vissa enstöringar i samhället som inte bryr sig så mycket om politiken.
Jag och mina närmaste vänner var "hårdrockare" i tonåren. Men kan inte säga att vi var särskilt politiskt intresserade. Vi kom från arbetar eller trasiga familjer. Hade en ganska nihilistisk syn på livet. Förlöjligade sociala samspelet och tyckte politik var tråkigt och falskt. Söp, knarkade och dräggade på fester. Musiken vi lyssnade på handlade mer om existentialism.
Är mera åt högerspektrat numera, men ingen nationalist skulle jag säga. Har dekonstruerat verkligheten såpass att jag fattar att nationer och kulturer inte finns. Men paradoxalt gör dom samtidigt det och majoriteter spelar med konsensusen av sin kultur. Därför funkar heller inte att skapa en kulturell integration i storlekarna som det svenska projektet försökt utföra. För människorna vi har tagit hit kommer inte från kulturer som varit såpass bekväma att man kunnat ifrågasätta sin kultur eller livet i sig. Att vara dissident från politiken, religionen eller klanen innebär döden. Ja det är svårt att greppa för oss och upprör, förnekas eller daltas med här. Men det är bara så långt deras civilisationer har kommit och överlevnadsstrategier efter människors förutsättningar i den delen av världen. Varken rätt eller fel, men passar inte här och kan ta flera generationer att hitta konsensus till våran kultur. Sen motarbetar vårat system deras och tolkas som rasism, förtryck, ah ni fattar. Det är en soppa, men goda affärer för andra.
Jag är höger av enkla anledningen att jag har förstått att hierarkier finns och av anledning, det är bättre rent psykologiskt att vara anständig och ha regler för alternativet är helvete. Västvärlden har varit den bästa civilisationen (ja det är bias men värdesätter välstånd, teknologi, filosofi och frihet) av en anledning och det är inget vi ska kasta bort eller låta förfalla.
Jag och mina närmaste vänner var "hårdrockare" i tonåren. Men kan inte säga att vi var särskilt politiskt intresserade. Vi kom från arbetar eller trasiga familjer. Hade en ganska nihilistisk syn på livet. Förlöjligade sociala samspelet och tyckte politik var tråkigt och falskt. Söp, knarkade och dräggade på fester. Musiken vi lyssnade på handlade mer om existentialism.
Är mera åt högerspektrat numera, men ingen nationalist skulle jag säga. Har dekonstruerat verkligheten såpass att jag fattar att nationer och kulturer inte finns. Men paradoxalt gör dom samtidigt det och majoriteter spelar med konsensusen av sin kultur. Därför funkar heller inte att skapa en kulturell integration i storlekarna som det svenska projektet försökt utföra. För människorna vi har tagit hit kommer inte från kulturer som varit såpass bekväma att man kunnat ifrågasätta sin kultur eller livet i sig. Att vara dissident från politiken, religionen eller klanen innebär döden. Ja det är svårt att greppa för oss och upprör, förnekas eller daltas med här. Men det är bara så långt deras civilisationer har kommit och överlevnadsstrategier efter människors förutsättningar i den delen av världen. Varken rätt eller fel, men passar inte här och kan ta flera generationer att hitta konsensus till våran kultur. Sen motarbetar vårat system deras och tolkas som rasism, förtryck, ah ni fattar. Det är en soppa, men goda affärer för andra.
Jag är höger av enkla anledningen att jag har förstått att hierarkier finns och av anledning, det är bättre rent psykologiskt att vara anständig och ha regler för alternativet är helvete. Västvärlden har varit den bästa civilisationen (ja det är bias men värdesätter välstånd, teknologi, filosofi och frihet) av en anledning och det är inget vi ska kasta bort eller låta förfalla.