Hur länge anser ni att en person ska bo hemma?

Mina fyra var utflyttade när de var 20 år. Ett par flyttade nära och kom hem och åt och sågs ibland. En annan flyttade 100 mil hemifrån och en flyttade till Köpenhamn. Det var blandade känslor. Saknad men också jävligt stolt över att de är vuxna!

Inget fel på att bo hemma - det är ofta billigt o bra o föräldrarna har ju kostnaderna lik förbannat-
o bor man hemma länge o gratis har man mycket goda sparmöjligheter

Carl Douglas fyller 60 o han bor fortfarande hemma.

Tills man inte vill bo hemma.

Men tycker faktiskt att senast är 25. Sedan finns det ju dom som påbörjar en läkarutbildning efter gymnasiet och då kan man ju förstå att dom bor hemma några år till efter det.

Min kusiner flyttade vid 27 år.
Den ena kusinen vid 27 den andra 22.

Jag själv drog hemifrån rätt sent jag också 25.

Men som sagt finns många aspekter till varför och varför man inte flyttar .

Hon kusinen som flyttade vid 22år drog för att hon var tvungen , eftersom hon började studera i en annan stad.

Nu till den andra kusinen vid 27 år. Han bodde hemma länge för att han var osäker på att få fast jobb. Hqn sade upp sig två gånger eftersom han inte var särskilt nöjd med de första jobben han hade.
27 år tidigt eller sent ja det får man diskutera . Han gjorde ju ingenting alls , med ingenting alls syftade jag på han hade liksom inga hobbyn eller intressen. Det var bara jobb hem tv jobb hem tv. Laga mat gjorde han bara till sig själv. Tvätta gjorde han visserligen men det var inget jag bad eller sa till om .

Jag själv flyttade runt 25 år eftersom jag var osäker på vad jag ville här i livet. Blev tillslut ett jobb inne på ett lager och lite taxi på helger.
Nu i efterhand lite sent kan jag tycka men vad gör man om ekonomin är lite kass i början på sin yrkeskarriär.


Vad tycker ni andra spelar inflation,studier , snälla föräldrar in i dagens samhälle.

Är det rätt att flytta vid 18 ? Tidigt/ sent?
Är det rätt att flytta vid 25 ? Tidigt / sent
Är det rätt att flytta vid 30 ? Tidigt / sent?

En polare bor hemma, han är 41 snart. Han delar rum med sin bror som är 43. Belive it or not

Alltså som sagt vad är fel med det?

Bor de nära arbetet ?
Gör de saker o ting tillsammans mycket på fritiden?
Är familjen rik?
Är bröderna rik?

Vem vet de kan studerade till läkare som är minst 12 års utbildning de lär kosta skjortan.

Ne jag ska inte säga något som jag inte vet någonting om alls.

Samtidigt tänker man ju på fattig Sverige förr i tiden då en bondgård hade typ , eller ja kanske låter fel formulerat. Men tänk alla vi barn i bullerbyn. Eller Emil I Lönneberga då allt o alla i familjen hjälpte till . Men som sagt va väl andra förutsättningar

Brukar finnas en naturlig brytpunkt där när ungen börjar plugga på universitet alternativt får ett heltidsjobb. En någorlunda väl funtad ungdom vill ju också flytta hemifrån och bli självständig.
Ja, bor man hemma hos morsan och farsan vid 41 så är det något som skevar, man har helt missat vuxenlivet då. I fall där man hänger kvar hemma långt efter vuxenlivets inträdande är det oftast någon diagnos involverad. Gränsen går väl någonstans runt 22, 23, 24, har man inte något driv efter ett självständigt liv då så brister det någonstans. Det är inte så att föräldrarna dör bara för att man flyttar ut.

Bara för att man är förälder har man för övrigt inte försörjningsplikt för livet för vuxna som kan vara självförsörjande.

Mellan 13 och 16 ska barnen flytta. Kanske till ett internat, kanske till ett arbete på annan ort.
Man får en otroligt sen start på livet om man bor hemma tills man är 19-20. Depression.

Edit: Detta kanske är individuellt. Normalbegåvade kanske kan bo hemma tills de är 20-25. Utvecklingsstörda kan ju få bo hemma hela livet, eller ha ständig kontakt med vårdare/föräldrar.

Jag tycker när man har en ordnad livssituation för att flytta, men absolut inte innan man gått ut gymnasiet.

Flyttade själv som 16-åring, mer eller mindre ofrivilligt, det gick väl sådär.

Det beroende lite på hur man är som person, jag flyttade när jag skulle börja sista året på gymnasiet och hade inga problem alls.

Nej, säkert beror det på det också. Men skillnaden är ändå stor mellan en sextonåring och en nittonåring tycker jag. Jag klarade mig ju, både arbetade och gick gymnasiet, men det var väldigt stressigt att alltid behöva fixa allt själv, och lite ensamt ibland.

Ska man klara sig helt själv utan något som helst stöd hemifrån är det antagligen enklare att göra det i samband med att man börjar studera på universitet eller har ett arbete.

Det är bostadsbrist. Men jag är såpass gammal att om jag mot förmodan skulle få barn skulle de likaväl kunna bo hemma länge och sedan i närheten (om man har tur) eller åtminstone få mycket tid med dem. Jag skulle trots allt vara i slutet av mitt liv när de var 30+