Hej TS!
Den berömda psykologen CG Jung sa att det var först i medelåldern människor behövde psykedelika, då det knockar en ur invanda (och fysiskt uppkörda) spår i hjärnan. Jag tror att det ligger mycket i det.
”Råden” du får här av ekorre, custommade, deviatorx & deux2 tycker jag du ska bortse ifrån i fullständigt. Det verkar som människor som är dåligt eller inte alls pålästa. Det pågår just nu en psykiatrisk revolution där just lsd och psilocybinsvamp beforskas och tenderar att ge långt bättre resultat än antidepressiva, dessutom utan den enorma uppsjö biverkningar som dessa ger.
Om du vill hitta dig själv så kan psykedelika vara ett hjälpmedel. Men om du är seriös med det; gör ordentlig research. Om det ändå är en resa mot att bli en bättre person som är mer genuint du, så finns ingen anledning att inte ta omvägen genom ett genuint kunnande.
En bok som sammanfattar var forskningen är, vad den kan hjälpa med och hur studierna är utformade är Michael Pollans ”How to Change Your Mind”. Finns också översatt till svenska och heter då ”Psykedelisk renässans”. Den boken är en tegelsten, men är såå bra och välskriven.
Vill du få ut mesta möjliga ur ett terapeutiskt bruk vill jag understryka 3 saker (förutom set/setting och dosrekommendationer som det skrivits om här i tråden innan):
1) Terapeutisk integration. Se till att ha en professionell samtalskontakt som du kan integrera det som kommer upp. Om du inte har en nära vän som är utbildad psykolog eller liknande. Det är det absolut bästa du kan göra för dig själv. Att verkligen arbeta igenom det som kommer upp - och inte ge dig på en ny dos förrän du känner att du verkligen processat och integrerat absolut allt du kan. Det kan ta år, men åtminstone bör det ta månader om du är seriös.
2) Var beredd att göra de livsstilsförändringar som kommer av integrationen. Positiva livsstilsförändringar är precis som någon sa tidigare det mest potenta du kan göra för ditt psyke och för din fysiska person. Om du vill göra detta som ett arbete med dig själv behöver din inställning vara att arbetet börjar efter trippen.
3) Det finns ett vackert (men lite frustrerande) talesätt om psykedelika: ”It wont give you what you want - it will give you what you need”. Om det är din inställning; att acceptera det som kommer, låta eventuell glädje, sorg, barndomstrauman eller vadsomhelst skölja över dig och röra dig mot det - då kan du lära dig av det. Det är i stort sett unheard of att man aldrig skulle snea på LSD. Men om man ”gör det rätt” så brukar folk i regel säga att de tripparna var något av det viktigaste de varit med om i sitt liv. OM de tar hand om det som kommer upp med acceptans och sedan jobbar med det enligt punkt 1+2. Jag ”snear” ofta på så vis att jag har djupt negativa upplevelser. Men jag har alltid tagit LSD med inställningen att jag ska lära mig något om mig själv och växa som människa. Och lärdomar är inte alltid lätta och euforiska - tvärtom. Så då kan det bli en extremt jobbig tripp, men inte en snedtripp i den betydelsen som folk använder ordet mest.
Så. Är du redo för det förarbete, under-tiden-arbete och efterarbete som krävs för att hitta sig själv med hjälp av psykedelika?
Det kan bara du svara på. Lycka till min vän.
