Vad kan psykolog hjälpa mig med? Är sängliggande dygnet runt. Orkar inget

Varför startar du då en tråd om att få psykologhjälp om det bara är för fjantar - är du själv en fjant eller...?

Tja, antagligen för att spy ut ilska. Jag känner mig pyrd förstår du.

Sån var jag för ett antal år sen. Allt jag gjorde då var att vila, vila, vila i ungefär två år och sen var depressionen borta. Det kan bli bättre bara man accepterar att man måste vila och har tålamod.

Märkligt att det här är ett problem, du borde ju kunna tänka ut lösningen på detta i din säng...

Okej, du tänker så ja. Jaja, du ställde en fråga men det verkar som att din rubrik är lite felskriven ifall du inte ens har tänkt prata med en psykolog.

En fråga bara, har du aldrig barnen hemma hos dig? Vad säger dom om ditt värdelösa liv?

Du vill alltså fortsätta ditt patetiska liv med att ligga i sängen på dagarna och i te görs nåt men du vill ha en snygg tjej som tar hand om dig och rider av dig regelbundet så du slipper runka? Ska hon städa också?ingen tjej kommer vilja ha dig nånsin. Skaffa en stor pappersrulle och handlotion. Kommer bli en jobbig tid framöver.

Vad är det frågan om? Du kommer förstöra dig själv, har du tänkt på det?

Hej!
Jag kommer säkert få hatsvaren allan nu men jag tycker väldigt bra om dina inlägg! Jag håller med om nästintill allt! Tyvärr så gillar jag varken smala eller feta människor. Jag gillar röv o boobs på tjejer samt kroppsmassa (muskler) på män. Å ska jag öht gifta mig så vill jag att det ska vara solklart vem som ska lyfta vem över tröskeln - om du förstår vad jag menar?!

Till din fråga; Vad kan en psykolog hjälpa dig med?
Personligen blir mitt svar: inte med speciellt mycket. Jag har samtal med en psykolog 1-2 ggr/vecka o jag tycker faktiskt mest synd om honom...
Du verkar väldigt skärpt så tror faktiskt du klarar dig bäst själv. Alternativt kan man tänka sig nån slags strategi i att kunna tänka o känna så som du gör o ändå på nåt sätt försöka ”stå ut” i den fula verklighet vi nu lever i. Ett annat alternativ (som jag iaf ständigt tänker på) är valet att avsluta sitt liv. Det var lite spännande att leva på 80-90-talet men nu vette fan...

Har inte 100% koll på varför jag ville svara/kommentera ditt inlägg men en grej är iaf att jag vill att du ska veta att du inte är ensam om att känna såhär. Jag gör det också - o ja jag är kvinna!

En psykolog kan säkert hjälpa dig med dina problem. Men dom är oftast riktigt sega och i slutändan så sitter du med mediciner utskrivet. Ligg där ett tag istället och när du känner en gnutta motivation så grabbar du tag i den och släpper inte taget! Ha gärna åtminstonde en liten ide om vad du ska göra när ljusglimten väl dyker upp. Tex köpa ett gymkort. Det funkar bättre än all medicin du kan få tag på.

Detta inlägget beskriver ditt största problem. Och det är du.

Du är ordentligt fel ute när det gäller relationer och vad en sådan betyder. Tror du på allvar att du skulle hitta en kvinna som accepterar dina krav?

Att du dessutom lägger dina idéer i munnen på oss andra män och tror att vi vill ha det likadant visar bara en enorm brist på insikt hos dig.

Ta dig upp ur sängen och ta skogspromenader till att börja med. Du har en lång väg att vandra...

Skärpning för fan, ut i friska luften med dig och gör lite kroppsarbete/hård träning så löser sig allt. Ska du vara ett barn resten av livet? Ska du ruttna bort medans du lever? Du har så mycket mer potential än så, det enda som står i dig väg är du själv, INGEN annan.

Det bästa för dig vore om någon dumpade dig i en stuga i skogen med en yxa så du får hugga din egen ved för att överleva. Då blir det nog fart på dig.