Var Josef Stalin verkligen så dålig?

Läs boken "Den röde tsaren" det bekräftar ovanstående!

Nej, jag tänker inte bara på arbetarklassen utan alla som inte ingår i den styrande nomenklaturan. Inklusive banksters och andra globalister. Som mitt citat tidigare av Bakunin visade så handlar inte kommunism om att bryta maktkoncentration. Det enda som uppstår är en ny maktkoncentration via staten eller som idag överstatliga strukturer. Kort och gott är inte kleptokrati och byråkrati botemedel mot plutokrati. Man byter bara en sjukdom mot en annan.

Stalin gav ett ansikte på diktatur, proletariatets diktatur. Individen spelar ingen roll, mänskligt lidande spelar ingen roll. Allt som spelar roll är det diktatorn säger. Han slog sönder en samhällsstruktur och byggde en ny, Ryssland har en historia av slavar och livegna och i den kontexten kan jag inte se hans massmördande av eliten som något fel ur en rysk kontext, dock lämnar han ett bittert eftermäle.

Och angående topic:

Om Stalin är "dålig"? Vem över fjorton frågar sig om historiska personer var "dåliga"?

Så enkelt är det inte, dessa måste ändå vederläggas i sak precis som de inte kan säga att det som vi säger bara är kommunistpropaganda, de måste också vederlägga oss i sak. Jag som är betydligt mer orienterad åt vänsterkommunismen än marxism-leninismen kan inte heller bara bemötta Ludo Martens bok "en annan syn på Stalin" med att kalla Martens för en stalinistisk propagandamaskin utan måste bemötta honom i sak vilket jag håller på med nu när jag läser aktuell bok. Jag har tidigare i tråden skrivit att jag mycket väl kan tänka mig att den västerländska historieskrivningen om Stalin i alla fall delvis är propagandalögner. Men det betyder inte per automatik att officiell sovjetisk historieskrivning blir mer trolig, här är ju en form av historieförfalskning de ägnade sig åt som är tämligen lätt att avslöja: http://kornet.nu/blindhona/arkiv/001035.html
https://www.andersalm.se/blogg/krnika-11?c=1
https://moderskeppet.se/live/klassis...borttrollning/

någon förklaring ?



Ja och det är också faktiskt ett alvarligt misstag som även Lenin gjort sig skyldig till, att identifiera arbetarklassens makt med partiets maktmonopol vilket gjorde att partiet tog sig rätt att slå hårt mot strejkande arbetare 1921 och 1923. Makten ska ligga hos arbetarråden inte i partiet och en arbetarstat kan inte hantera missnöjda strejkande arbetare med brutalt våld.



Kan du berätta lite om de klassmotsättningar och den klasskamp du ansåg fanns i Ryssland på Stalins tid? vilka klasser stred som mot varandra etc...
Det finns mycket som Stalin och även Lenin gjorde som borde gjorts annorlunda t.ex.
*Inte förbjuda fraktioner i partiet
*Inte prioritera goda relationer med utländska stater på bekostnad av klassolidariteten med arbetare i andra länder, man borde avstått från allt stöd till Kemal Ataturk och istället militärt stött den turkiska arbetarklassens klasskamp mot Ataturks blodiga repression. Men med tanke på vad bolsjevikerna tog sig rätten att göra mot de strejkande arbetarna 1921 och 1923 är kanske inte heller stödet till Ataturk särskilt förvånande. se gärna: https://en.internationalism.org/pamp...lass/ch1/sec4e sök på ordet Ataturk i artikeln.
Efter Lenins död:
*Industrialiseringen och kollektiviseringen av jordbruket kunde ha kommit igång tidigare som vänsteroppositionen med bl.a. Trotskij argumenterade för, då kunde den när deb väl kom igång ske i ett försiktigare och lugnare tempo.
Mer om detta här: https://www.marxists.org/svenska/tro...ionen.html#h06
Även Bucharins linje var kanhända ett alternativ: https://marxistarkiv.se/klassiker/bu...volutionen.pdf
*Stalin kunde även låtit bli att brännmärka socialdemokraterna i Tyskland som socialfascister och låtit bli att stödja Kuomintang och låtit bli att bekämpa POUM i spanska inbördeskriget.




Varför förbjöd han inte bara personkulten då ? Han kunde förbjudit uppresandet av Stalin och Leninstatyer och använt de resurser till att förbättra arbetarklassens levnadsstandard på 30-talet. Vad hindrade honom ?


Angående Sovjets industrialisering så går ju meningarna i sär om det var p.g.a eller trots Stalin som den blev av. Oavsett hur det är med den saken kan man ju konstatera att i dag är kapitalismens återupprättad i Ryssland och det visar att om det överhuvudtaget var socialism i Sovjet på Stalins så stod den på en mycket svag materiel grund. Det är inte till fördel för idén om socialism i ett land.

Angående Hitler invasion, intressant att Nazismen, om den nu vilket Stalin tidigare hävdat var kapitalismens sista ruttnande stadium och att deras maktövertagande snart skulle följas av arbetarklassens maktövertagande i Tyskland, kunde företa sig ett så blodigt krig mot Sovjet.
Källa: https://marxistarkiv.se/klassiker/tr..._fascismen.pdf sid 30
Hur förklarar du det ?

Vidare är Tysklands angrepp på Ryssland under andra världskriget i sig ett bra argument mot socialismen i ett land, det visar att ett isolerat land med arbetarregering i en fientlig omvärld riskerar att förintas/allvarligt skadas av utländsk invasion. Därmed inte sagt att det är omöjligt för arbetarklassen att ta makten i ett enskilt land och ta steg mot socialismen, vilket vad jag vet inte heller någon trotskist eller vänsterkommunist hävdat.

Klasskamp under Stalin mott kulakerna vilka han behandlade brutalt.

Som du skamlöst hyllar Stalin. Nej, vi ska minnas Stalin som en sadistisk och medelmåttig byråkrat som upprätthöll sin makt genom terror och rädsla. Inget av bestående värde åstadkom han heller. Hans ”modernisering” bestod i att behandla folket som insekter och slavar. Han tvångsförflyttade folk och tvingade in människor i Sovjets sunkiga fabriker där undermåliga varor tillverkades. Så fort den ketchupeffekten avtog gick Sovjet förutsägbart nog in i stagnation på alla områden.

Frågan om överdödlighet i USSR har behandlats av många historiker och det finns ingen seriös sådan som hävdar de fantastiska talen på tiotals miljoner döda som en del i denna tråd drar upp ur sin röv. Anledningen är enkel. De sovjetiska arkiven som öppnades ger inga belägg för det.

Så vare sig jag eller du har i sig något behov av att göra egen forskning i ämnet, det räcker med att läsa in sig på ämnet.

Frågan om överdödligheten skall också vägas mot vad bakgrunden till denna dödlighet var. USSR genomgick en industrialisering och modernisering och detta skulle leda till att de tidigare återkommande hungersnöderna, som alltid drabbat Ryssland och omkringliggande länder, kom att upphöra. Därutöver kom denna process att leda till att USSR blev superstarkt och kunde slå tillbaks Tysklands invasion, som om den hade lyckats skulle ha förintat oerhörd många miljoner ytterligare i det förintelsekrig som Tyskland och dess allierade bedrev i öster.

Industrialisering har ofta varit förenat med stora mänskliga kostnader. Manchesters 1820-tal är i detta sammanhang ökänt, inte minst för det oerhört brutala utnyttjandet av barn. Att industrialiseringen i ett efterblivet land som USSR var också skulle kosta mycket är inte förvånande. Därtill skall läggas den klasskamp som fördes främst mot kulakerna, vilka saboterade utvecklingen – vilket jag tidigare i tråden har nämnt.

Sedan är det en helt annan fråga vem som är ansvarig för överdödligheten och det traditionella och propagandistiska svaret från anti-kommunistiska agitatorer och borgerliga historiker har varit Stalin. Men som t ex historikern Arch Getty visat så var makten i USSR inte alls så koncentrerad i Stalins händer som en del föreställer sig. Istället utövades den på skilda nivåer, av skilda instanser och av enskilda.

Vad gäller Ludo Martens bok om Stalin, så är den väl empiriskt underbyggd – detta är iaf mitt intryck efter att ha läst delar av den. Han blir dock baktalad av samma anledning som Grover Furr blir, nämligen därför att bilden av Stalin som framträder i deras skrifter inte blir en kallhamrad mördare, utan av en politiker som hade en speciell historisk situation att bemästra, inre och yttre fiender - och en klar målsättning att ta USSR från djupaste efterblivenhet till en modern stat som kunde stå upp mot dem som önskade förstöra den.

Frågan om personkulten skulle förstås enkelt ha kunnat lösas om Stalin verkligen var den diktator som propagandan säger. Då skulle han bara utfärdat ett dekret. Men Stalin var underkastad partiets linje och var tvungen att foga sig. Att Stalin var motståndare till personkulten är väl dokumenterat. Att Stalin skulle varit anhängare av den är en av de lögner som Nikita Chrusjtjov medverkade till att befrämja i sitt famösa och lögnaktiga tal 1956.

Till slut, vad gäller frågan om det kommunistiska partiets roll i samhällsförändringen så har redan kommunistiska manifestet en ganska klar bild av det. Partiet skall organisera och leda proletariatet i den revolutionära kampen. Kommunistiska partier har alltid varit förtrupps-partier. Det är det som gör dem effektiva.

Lenin accentuerade därutöver två viktiga saker, dels att det inte kan förekomma någon revolutionär kamp utan en revolutionär teori, och partiets uppgift var att implementera denna teori i praktiken. Dels införde han den demokratiska centralismens princip, en princip som i sig inte är speciellt märklig, utan som nästan alla partier, även i Sverige i dag, i stort sett följer. Man tolererar inte fraktionsbildning, av den enkla anledningen att detta innebär att demokratin undergrävs. Partiet blir dessutom ineffektivt då minoriteten inte accepterar majoritetens linje och fraktionsbildningarna kommer således att underminera den roll som partiet har.

Som liten kuriosa kan vi nu se att många medlemmar i Liberalerna i Sverige lämnar partiet, därför att de inte delar partiets nya linje i fråga om relationen till Sverigedemokraterna. Varför lämnar de? De kunde ju fortsätta och skjuta mot partiledningen, undergräva dess linje, rösta mot partiet i riksdagen, göra internt uppror, inte sant? Javisst, men demokratins spelregler dikterar att man respekterar att majoriteten bestämmer och att tillåta fraktionsbildning undergräver alla partier, därför kunde Lenin aldrig tillåta sådan.

En annan kuriosa, dock av mycket större betydelse för världen, är att det kommunistisk partiet i Kina under de senaste åren har skärpt sin interna linje och kräver hög grad av partidisciplin. Anledningen är ganska enkel. Tillåts fraktionsbildning så är det första steget på väg mot sönderfall och då förlorar partiet makten över den kinesiska samhällsutvecklingen.

Ett kommunistiskt parti har helt enkelt inte råd med fraktionsbildning. Så enkelt är det. Det parti som mer än nån annan är medveten om detta är det Koreanska Arbetarpartiet, som har marxist-leninistiska rötter. Att det fortfarande har makten – trots exceptionella förhållanden inte minst under 90-talet - i den Demokratiska Folkrepubliken Korea beror på att dess partiorganisation är strikt leninistisk.

Skillnaden är att industrialiseringen i Storbritannien ackompanjerades av en enorm innovationstakt och åtföljdes av en kraftig och uthållig välståndsutveckling som faktiskt kom alla samhällsklasser till godo. Inget av detta skedde under den sovjetiska tvångsindustrialiseringen. Mycket tyder på att produktivitetsutvecklingen i Sovjet var negativ från 1950-talet och framåt. Det är riktigt jävla uselt. Sämre än många negerländer.

Har du något tips på bok eller dylikt där man kan läsa om det ?

Ja, det må väl så vara att du har rätt till viss del i alla fall. Men varför bedrev Stalin första tiden efter Lenins död tillsammans med Bucharin en politik som gynnade kulakerna på bekostnad av arbetarna ?
För att lätta på arbetarnas börda under industrialiseringen kunde resurserna som lades på Stalin och Lenin statyer läggas på för arbetarna mer basala saker, inte sant ?


Skulle du säga att detta också återspeglade kampen och motsättningen mellan klasser i Sovjetunionen ?


Jag läser den just nu, men kan inte säga att jag får samma positiva intryck som du men jag ska återkomma med den boken i den här tråden när den är färdigläst.


Så det fanns i alla fall dem inom partiet som var för personkult, vilka var det ? hur kommer de sig att de kunde ha så mycket inflytande i partiet ?


Var är det dokumenterat ? Gjorde Stalin något för att få stopp på personkulten ? I så fall vad?
Det är intressant hur Chrusjtjov kunde ta över ett parti som tydligen var så effektivt...



Hur effektivt är ett parti som tydligen inte ens kan göra sig av med dem som förespråkar personkult om jag får fråga ? Något direkt stöd för enpartistat hittar inte jag i kommunistiska manifestet...


Att det inte kan bli en revolutionär kamp utan en revolutionär teori håller jag med om men hur man i praktiken implementerar en revolutionär teori genom brutalt våld mot strejkande arbetare vilket bolsjevikerna gjorde sig skyldiga till 1921 och 1923 begriper jag däremot inte.



Fraktionsförbudet infördes först 1921, demokratisk centralism hade funnits lång innan det så fraktionsförbud är inte synonymt med demokratisk centralism.

Lenin tillät det fram till 1921, en fraktion var "vänsterkommunisterna" en annan "arbetaroppositionen" en tredje de "demokratiska centralisterna" och detta hindrade ju inte att beslut blev tanga som i Brestlitovskfreden.


Anser du att arbetarklassen har makten i Kina och med tanke på vad du skrivit i en annan tråd även i Myanmar ?

Att döma av utvecklingen i Sovjet etc så har det snarare inte råd att hantera problem med att förbjuda fraktioner och utöva brutalt våld mot strejkande arbetare.


Anser du att personkulten kring ledarna är förenlig med materialistisk historiesyn ?
Om nej, är det så att Kim jong un och hans föregångare är och var emot den men att det är andra i partiet som stödjer den ? Då undrar man ju hur sunt leninistiskt ett sådant parti är...Det är väl bara att låta arbetarmiliser kasta ut de i paritet som stödjer personkulten. Görs inte det är det inte arbetarklassen som har makten utan ett parti med intressen skilda från arbetarklassens, detsamma gäller för övrigt också Stalineran...

Har du glömt att USSR var det första landet som skickade upp en rymdsond i rymden? Det tyder på en väldigt bra innovationstakt med tanke på att det var ett närapå feudalistiskt land 40 år tidigare.

Rymdkapplöpningen var en del i kalla kriget och det satsades stort både i USA och Sovjet. I DDR dopade man systematiskt idrottare för att de skulle vinna titlar. Allt för att bevisa hur bra kommunismen var.