Citat:
För mig upptäcktes det av läkare i tonåren då jag hamnade i djup depression pga problemen jag hamnade i, men, jag var självmordsbenägen så fick ingen diagnos i journalen då jag hotade att ta livet av mig i så fall.
Däremot pratade man om det med mig och sa det till mina föräldrar.
Min mamma hade väl sett att jag var lite annorlunda också som barn, men var snäll och utan problem för andra och detta var 80-tal liksom.
Min situation komplicerades av att det tillkom ytterligare trauman, stress och ångest för mig pga situationerna jag hamnade i som vare sig jag eller de runt mig kunde förstå vad det berodde på.
Iallafall så när jag kraschade vid 28 års ålder efter några tuffa år så bestämde jag mig för att göra en riktig utredning iallafall.
Däremot pratade man om det med mig och sa det till mina föräldrar.
Min mamma hade väl sett att jag var lite annorlunda också som barn, men var snäll och utan problem för andra och detta var 80-tal liksom.
Min situation komplicerades av att det tillkom ytterligare trauman, stress och ångest för mig pga situationerna jag hamnade i som vare sig jag eller de runt mig kunde förstå vad det berodde på.
Iallafall så när jag kraschade vid 28 års ålder efter några tuffa år så bestämde jag mig för att göra en riktig utredning iallafall.
Asperger var väl inte definierat som en diagnos innan 90-talet? Fick höra om några av de här första fallen av Asperger som diagnostiserades på 90-talet, och idag har en tredjedel av dem helt enkelt inte asperger längre. Om dom bara lärt sig långsamt eller att hjärnan kompenserar etc låter jag vara osagt. Tycker det ändå är intressant att man vet så himla lite. Egentligen står väl kunskapen på noll och man börjar så smått ta reda på saker genom att följa upp dom som var små på 80-90-talet. Vad gäller mer klassisk autism så finns det också evidens på att man kan "komma ur det". Har man sett ett autistiskt barn så vet man att det inte är något som man "tar fel på" och att det löser sig av sig själv. De barn man lyckats få indistinguishable brukar dock ha några andra problem som t.ex. ADHD. En duktig autismkännare berättade att ADHD är en fas man övergår till när barn med autism som tränar närmar sig normalfunktion. Autism nivå 3-->2-->1-->ADHD --> normal funktion. Om man vill se det linjärt. Har själv misstänkt ADD (most likely so) och släkten är fullsmockad med autism och så skapar jag fullt med egna autistiska barn, så i mitt DNA är detta helt tydligt. Tycker att autistiska tjejer är extremt sexiga. Gillar den här rakheten och sättet att vara.
Citat:
Ja, man får verkligen trixa med er. Känner igen det där med att inga metoder är dåliga - så länge de ger önskat resultat Får hålla på med nya strategier varje dag känns det som. Planeringen måste ligga på detaljnivå för hela dagen. Jag har svårt för mat. Kan inte äta grönsaker, och då har min mamma när jag var yngre lurat i mig massor av grönsaker i maten. Så smaken tycker jag om.
Värre med konsitensen det gör ont i mig när jag tuggar på en gurka eller lök oavsett storlek. Frukt är något jag tycker samma med, gör ont i mig. Och annars så håller jag mig till några enkla rätter jag tycker om. Var väldigt speciell med kläder när jag var liten. Mamma var tvungen att lägga in alla kläder i frysen på morgonen för att jag skulle kunna ha på mig dem. Strumpor var hon tvungen att ha på sig en stund innan jag kunde ta på mig dem. När jag började spela ishockey som liten så fick pappa tvinga mig att ta på mig hockeyutrustning, allt var tvungen att sitta löst annars vägrade jag gå ut och spela. Nu när jag blev äldre som jag kunde helt plötsligt ha på mig tajtare kläder.
Värre med konsitensen det gör ont i mig när jag tuggar på en gurka eller lök oavsett storlek. Frukt är något jag tycker samma med, gör ont i mig. Och annars så håller jag mig till några enkla rätter jag tycker om. Var väldigt speciell med kläder när jag var liten. Mamma var tvungen att lägga in alla kläder i frysen på morgonen för att jag skulle kunna ha på mig dem. Strumpor var hon tvungen att ha på sig en stund innan jag kunde ta på mig dem. När jag började spela ishockey som liten så fick pappa tvinga mig att ta på mig hockeyutrustning, allt var tvungen att sitta löst annars vägrade jag gå ut och spela. Nu när jag blev äldre som jag kunde helt plötsligt ha på mig tajtare kläder.
Grabben har också svårt med konsistenser. Verkar föredra en och samma konsistens i taget. En muffins får t.ex inte innehålla chockladcreme, utan ska vara helt torr rakt igenom - annars åker hela i soporna med efterföljande grin Han kan spy rakt ut bara av att känna på mat med sina fingrar Han kan hitta minsta korn av någonting avvikande i något han gillar - och resultatet är en kaskadspya... Inte jättekul när man är i matbutiken och folk tror man tagit med ett magsjukt barn.
Har själv grova problem med det sensoriska vad gäller typ sand, sten, kritor och torra kartonger. Går just nu på sertralin vilket skapar en riktigt bra grund för humöret. Ska som sagt utredas för ADD men vet inget om de mediciner som eventuellt skulle finnas att tillgå. Har bara enormt svårt med koncentrationen och uppmärksamheten. Tankar som flyger runt så fort man håller på med något. Kan stå med en sak i handen som jag letar efter. Förlägger telefonen hemma så ofta att vi bara ringer på den istället för att leta. Förlägger allt - konstant. Dålig tidsplanering även om jag alltid är right on time - på sekunden. Vet ni om mediciner för ADD/ADHD kan hjälpa med fokus?