Vilsen, grubblar.

Jag vet inte hur jag ska börja riktigt, men man säger väl som det är.
Jag känner mig vilsen.

Har levt som ungkarl länge med dålig självkänsla och trodde väl egentligen aldrig att jag skulle få uppleva riktig kärlek

Jag har sen i höstas mått dåligt med automatiska, negativa tankar som leder till oro, ångest, och jag har svårt att sluta grubbla.

Det som väckte mitt dåliga mående var en relation, den första riktiga i mitt liv, med en helt underbar person som fick mig att öppna mig som person, vi kunde diskutera allt, och vi var bra på det.
Tyvärr gjorde jag ett misstag i relationen, och för det bär jag skuld och skam

En viktig del i det hela är också att det var en distansförhållande relation

Vi har fortfarande kontakt och ser väl ingen framtid ihop just nu pga mitt mående som orsakar att hon mår dåligt med, för hon har verkligen kämpat med att förstå mig. Men jag känner fortfarande att hennes åsikter osv är viktiga för mig

Jag har insett att jag inte var redo för de krav som ställs i en reaktion, och hade svårt att släppa och förändra det som behövdes.

Nu känner jag mig ofta ensam, känner en förlust och sorg över att det blev som det blev.

Det övergår dock ofta i orostankar och ångest över andra saker, jag får för mycket tid till att tänka och det blir helt enkelt för mycket.

Jag märker att jag mår bra av att prata av mig, vilket jag nog varit ganska restriktiv av tidigare i livet.

Jag går hos psykolog och jag tycker att det är jättebra, men det är just strategier för att inte låta min oro ta över jag behöver.

Jag har börjat med promenader, saker som gör mig trött osv. Jag vill helt enkelt inte vara så fast i mitt eget huvud.

Jag använder Atarax till och från och nån gång en tablett för sömn.
Är lite rädd för "lyckopiller" men vet inte vad det innebär egentligen.

I princip det bästa sättet vi människor lär oss saker på är genom att vi gör misstag. Det är alltså en bra sak att göra bort oss, så länge vi tar lärdom av det och inte grämer oss över att vi gjorde misstaget.

Fysisk aktivitet är bland den bästa medicinen mot ångest och oro, så fortsätt med dina promenader. När det inte känns tillräckligt kan styrketräning hjälpa märkbart på en välmående både fysiskt men också psykiskt. Styrketräning behöver inte betyda att man ska lyfta vikter på ett gym heller, det finns en myriad av olika sätt att träna styrka.

Sen tycker jag att alla förtjänar att känna riktig kärlek i livet, och vägen dit är egentligen att lära älska sig själv först. Nu har du inställningen att du inte kommer få uppleva kärlek, så då kommer du med all sannolikhet inte göra det heller.

Jag tror jag är en person som grämer mig att jag förstörde något som kunde blivit väldigt bra, och att jag överanalyserar saker och har svårt att sluta grubbla.

Jag vill känna mig avslappnad, och inte vakna varje dag och vänta in mina tankar o funderingar.

Du kommer förhoppningsvis förstöra ännu bättre saker i framtiden.

Det jag försöker säga är att det finns inte bara en enda bra sak i livet, vi lever i snitt runt 80 år så du har massor med tid att hitta nånting väldigt bra om och om och om igen. Det är också bra att veta att nånting som verkar väldigt bra just nu behöver nödvändigtvis inte vara väldigt bra sen senare.

Istället för att vänta in tankarna och funderingarna så kan du göra andra saker och ta tag i tankarna och funderingarna när de kommer. Sysselsätt dig med något annat, typ laga mat eller nån form av träning. Eller nåt annat vettigt. Ta hand om dig själv.

Vad är det för snedteg du gjort då? Ibland kan man tro att det är du som gjort fel när lika gärna kan vara motparten som gjort saker fel