Håller jag på bli galen?

Men som sagt detta med förgiftning läste om en artikel en man i tyskland som förgiftade maten i vanliga matbutiker, Tanken gjorde mig nojjig så nu tänker jag så hela tiden. Så jag menar tekniskt sätt så är det ju inte omöjligt om det har hänt?

Säga vad man vill om religion, men jag gillar din entuasiasm - ditt driv.

Ja precis! Jag vet ju själv att mina tankar är orealistiska, Men samtidigt varför ens uppkommer dom? Det som är irriterande inte normalt att få tanken nu är detta förgiftad, Många gånger jag kastat mat jag misstänkt eller dricka när jag trott det har varit öppnat eller spetsat med något.

Blev erbjuden Zyprexa.

Ja precis! Jag vet ju själv att mina tankar är orealistiska, Men samtidigt varför ens uppkommer dom? Det som är irriterande inte normalt att få tanken nu är detta förgiftad, Många gånger jag kastat mat jag misstänkt eller dricka när jag trott det har varit öppnat eller spetsat med något.

Tjenare, Det är så på senaste tid har jag varit väldigt isolerad från omvärlden och jag har valt det själv. Känns tryggt så, , Sen är jag rädd att bli förgiftad och tror att alla vill mig illa är även misstänksam mot familj/släkt konstigt nog. Känns som jag inte kan lita på någon har en jag litar på till 100%, Dock så har jag inga tankar på att folk vill skada/döda mig eller att jag är förföljd eller liknande. Har jag utvecklat någon psykossjukdom eller har jag bara blivit så här? Kan säga isoleringen har pågått säkert 3år, Har inte varit med en enda vän brytit kontakten med alla nästan ignorerar alla som ringer mig så dom har slutat. Varför är jag inte intresserad av att umgås med människor som alla andra? Vad kan ha gått fel i mitt huve, Kan tillägga förut i tiden var jag inte denna person jag är nu, Tackar nej till allt även om familj frågar om jag ska tex med ut och äta eller vad som helst. Jag vill bara sitta på mitt rum och inte göra någonting, och Ja jag är i kontakt med psykatrin men jag tror att dom också vill mig illa försöker skriva ut farliga läkemedel så jag ska dö av hjärtstopp har jag målat upp i min skalle. Så vågar inte ta läkemedel. Vad jag ville få ut av detta var hur ska man kunna leva med såna här tankar dagligen? Och när ska man kunna leva normalt vad krävs igentligen? Och jag kan lätt få grova utbrott blir inte lite "arg". Och det skrämmer mig efteråt blir jag ju självklart ångerfull. Då kan jag gå ut och slå sönder händerna skalla mig själv, Säga precis vad som helst. Efteråt får jag världens ångest såklart. Alltså kan jag ha utvecklat någon speciell sjukdom? Jag funderar ärligt på att avsluta mitt liv, All hjälp uppskattas. Och Nej vill inte läggas in på någon "akut" psykatri inte direkt blivit förvärrat måendet mår alltid såhär. Gjort under en lång tid

Det här är ju som bäddat för extrem psykisk ohälsa. För det första förstår du väl ändå (om du försöker tänka rationellt) att vården bara vill ditt bästa och det där du har fått utskrivert är ju för att hjälpa dig? Får man fråga vad du har fått utskrivet? Antar att det är någon form av anti-psykotisk medicin bla.

Sen att du isolerat dig i TRE år är ju även det som att be om en psykos/depression och liknande. Du behöver professionell hjälp och adekvat medicinering.

Har du ingen du känner som jobbar inom vården du känner dig trygg med och kan anförtro dig saker till?