Citat:
Vad roligt att du tycker det! 
Jag gillar mörkret i kombination med ett visst spår av humor. Jag gillar att hans dramer är lätta att ta till sig , trots att de är djupa och tragiska på många sätt. Man lever sig in i hans dramer och blir uppslukad av dem. De känns genuina, men är även stor konst. Personkrets 3:1 såg jag nog minst 50 gånger i mina tonår. Alltid fanns det något nytt att se, trots att det var samma verk.
Vad gillar du med hans dramer?
Bergman och Strindberg är också två av mina favoriter. Man blir gripen av deras verk också. Men Norén har något extra som jag alltid har fastnat lite extra för. Svårt att sätta fingret på det.
Haha! Det var ett fint svar på tal av Norén! Känns faktiskt riktigt sorgset att han har gått bort.
Jag gillar mörkret i kombination med ett visst spår av humor. Jag gillar att hans dramer är lätta att ta till sig , trots att de är djupa och tragiska på många sätt. Man lever sig in i hans dramer och blir uppslukad av dem. De känns genuina, men är även stor konst. Personkrets 3:1 såg jag nog minst 50 gånger i mina tonår. Alltid fanns det något nytt att se, trots att det var samma verk. Vad gillar du med hans dramer?
Bergman och Strindberg är också två av mina favoriter. Man blir gripen av deras verk också. Men Norén har något extra som jag alltid har fastnat lite extra för. Svårt att sätta fingret på det.
Haha!
Det var ett fint svar på tal av Norén! Känns faktiskt riktigt sorgset att han har gått bort.Märker att jag är riktigt usel på att tala om varför jag gillar Norén. Jag tycker han hör till på nåt sätt. Men det är väl det där med hans iakttagelseförmåga. Minns dessutom att jag blev gripen av en av hans dikter när jag var i typ i tolvårsåldern och slog upp en vuxenbok hemma sådär som man gör för att se vad de vuxna läser. Men vilken dikt det var har jag glömt även om jag minns själva händelsen och vilket rum jag var i. Har alltid läst lyrik sporadiskt lite här och lite där.
Men som sagt, här ska vi ju prata drama, och där är han en skarp, lysande iakttagare. Gillar att se de gamla SVT-versionerna på Öppet arkiv för pjäserna är ändå jävligt långa och kräver mycket av sin publik. Det är bra att inte behöva se hela på en gång och kunna ta paus och smälta intrycken.
Kan tillägga att jag egentligen inte är extrem teaterfantast men Norén är ändå Norén liksom. Bergman tycks mig nästan pretentiös i jämförelse med Norén. Norén hade någon slags självdistans som många andra saknar.
Har sett honom IRL några gånger och är glad för det nu. Han föreföll ju inte vara någon som ville ha uppmärksamhet och stå i centrum utan mer som en perfektionist som ville göra sin grej. Men hans dagböcker har jag faktiskt inte läst ännu. Ska ta och göra det snart så får man väl veta mer.
Svar på tal ja, snacka om schysst attityd liksom.
