Triggers - hur känslig kan man vara?

Jag hoppas få seriösa svar på detta då jag vet att ämnet är lite provocerande för vissa.

Det jag undrar över är hur känslig en person som utsatts för trauma kan vara för olika triggers. Bakgrunden är att jag diskuterade en populär karaktär i en tv-serie på ett forum. I ett avsnitt försöker karaktären våldta seriens huvudpersonen men det brukar hans fans bortse ifrån (för att han är snygg och charmig...) Jag skrev något lite raljerande om det och fick ett svar tillbaka där hon som skrev sen la till att hon inte vill att jag tar upp våldtäkt med henne för hon blev våldtagen och sexuellt utnyttjad som barn och lider nu av PTSD.

Och det är ju fruktansvärt så klart och jag släppte tråden. Men sen funderar jag. Kan man vara så känslig efter ett trauma att det räcker att bara läsa ordet våldtäkt för att få ångest? Jag tror ju inte det men jag har väldigt lite kunskap om hur människor reagerar efter trauman så jag kan ju ha fel. Jag tycker det är bra med en medvetenhet om triggers men om det överanvänds kommer det ju även vattnas ur. Vad är egentligen en rimlig nivå av hänsyn?

Man kan ju ifrågasätta det kloka i att ge sig in i diskussioner om en person som begått sexuella övergrepp om man är så känslig också men det kan vi lämna därhän.

Hela trigger-grejen är stort uppblåst.
Bara för att dom inte kan hantera det som hänt ska dom bestämma vad andra får prata om.

Synd för henne, men den approachen fungerar verkligen inte. Ska hon leva hela livet utan att höra ett visst ord eller?

Ungefär som jag, har extremt mycket erfarenhet från mobbning då jag varit utsatt från grundskolan upp i gymnasiet.
Aldrig att jag skulle vilja tysta folk att prata om mobbning. Det vore det sista jag skulle vilja. Ju fler som pratar om det ju bättre.

Hon kan inte deala med det själv så istället försöker hon "korrigera världen". Ingenstans kommer hon ta sig och hennes värld är otroligt liten pga. valet att inte möta sina problem oavsett om det är hennes eller någon annans fel.

Hon är psyksjuk och ingen du behöver lyssna på. Ungefär som folk som försöker tvinga andra till ett visst språkbruk för att dom själva har någon negativ koppling till det hela.

Man kan gilla eller ogilla något, be någon att uttrycka sig på ett sätt man vill samtala, men i slutändan måste det vara personens val till hänsyn för en själv och då fungerar inte att skylla på gamla trauman och "triggers".
Finns massa saker som triggar mig, men skulle aldrig be någon anpassa sig eftet MINA brister.

Endast psyksjuka som gör sådant.

Jag tänker ungefär som du. Varningar på grafiska eller på annat sätt explicita beskrivningar av övergrepp mm tycker jag kan ha sin plats. Då kan var och en ta ställning till om man vill bli exponerad för det där och då. Men det är inte rimligt att censurera ett enskilt ord som våldtäkt.

Men jag inser också att detta är tyckanden från min sida som egentligen inte grundar sig i någon kunskap. Därav frågan.

Det är en enorm skillnad om du diskuterar på ett forum jämfört med om du diskuterar enskilt med en person.

Nej, men du kommer få höra mer och mer sånt i och med cancel-culture, åsiktsbubblor samt censurering.
Framtiden ser mörk ut om man gillar att diskutera "mörka" ämnen eller påhittade scenarion.
Det går hand i hand med de vänsterblivnas "utopiska" värld som de försöker skapa där de har makten att diktera alla runt omkring sig.

Men beror ju på hur man lägger upp det. Dvs. typ om någon bekant ber en att inte prata om ett visst ämne för att det ger obehag är helt fine. Deras tyckande och upp till dig om du vill va vän med den personen och upp till dig om du vill efterleva det med de konsekvenser det kan ha för ert förhållande. Men att i en diskussion där det ämnet ryms vilja censurera det, ja då är man psyksjuk eller vänsterbliven.

Finns massa idioter som vill censurera 30 år gammal sci-fi för att det triggar dom på olika sätt iom deras extrema politiska övertygelser IDAG.

Man ska inte lyssna på sådana människor. Dom lever i sina bubblor och har inte försökt en sekund att komma bort från sina trauman.
Därav lägger man det på ANDRA att hantera sitt trauma. Återigen psyksjuka.

Jag kan tycka att det är osmakligt att kalla missbrukare för pundare, men jag skulle aldrig drömma om att tvinga någon till nått.

Sen finns det dom som tycker att man ska ÄNDRA fantasy och sci-världar för att DOM inte gillar dessa världars utformning eller berättelserna i sig.
T.ex. Warhammer och 40k är konstant under attack för att världarna är "fascistiska" men det är ju för fan rymdkrigare och monster liksom.. eller om en nation är utformad med ett visst statskick för att författaren ville ha det så.
Get a grip.

Men det visar på en stor problematik idag med att vissa anser sig ha rätten att tysta andra baserat på deras egen SMAK. Men som dom flesta vet är smaken olika.
Inte exakt samma sak, men i samma stil där man tror sig ha mer rätt än andra över saker och ting.

Bara för att hon inte gillar ordet våldtäkt betyder det egentligen att hon ska hitta nått hon gillar och fokusera på.
Man kan ju undra hur hon gjorde när hon själv såg våldtäkten på tv. Ringde hon upp produktionen och bad dom att ta bort scenen?

Än en gång, för det kan inte skrivas tillräckligt. Psyksjuka individer. Nästa gång bör du diskret länka till en psykolog och be henne hålla sig borta från diskussionen om hon inte kan hantera det, för sin egen skull.

Kom på ett till exempel: När fd. missbrukare/alkoholister säger att man triggar dom. Jag var på en Wu-tang clan spelning där en stor del av publiken rökte gräs, hör liksom ihop med musiken om du aldrig hört dom, så är det nått psykbryt till kvinna I MITTEN av publiken som börjar skrika och gasta "jag är före detta missbrukare, att ni har mage att utsätta mig för det här!!"

Liksom, gå inte på fucking Wu-tang clan då där halva publiken kommer röka om skorstenar.... en 5åring kan räkna ut att folk röker gräs där. Eller typ en alkis som går på krogen och tycker att folk inte ska dricka så mycket eller hetsigt.... och att det triggar honom, ja men det är hans problem och vill ha göra det enklare för sig, gå inte på krogen... vissa människor är dock för dumma för att inse hur löjliga dom är.

På en personlig vän till vän nivå, absolut, men helt random människor där man själv sätter sig i en sits där man garanterat kommer bli triggad??

Djurrättaktivister kan va lite likadana och veganer. Kommer ihåg en vegan som tyckte att det var provocerande att jag åt kött när vi var ute?

Liksom hon VET att jag äter kött. Gör det knappast för att jävlas med henne, men dessa människor är så djupt inne i sina egna huvuden att det blir error när dom stöter på något annat.

Och hon tror att jag ska tycka om hennes veganism med DEN inställningen? Spottar på den. Spottar på hela henne!
Behöver inte ens säga att vi inte är vänner idag haha.

Jag har också blivit våldtagen (i yngre tonåren) och kan fortfarande få mycket jobbiga flashbacks när jag blir påmind om händelserna och det kan vara något så vardagligt som att se ett objekt som användes av förövarna under övergreppen. MEN det kan ju aldrig vara någon annans ansvar att skydda mig. Jag får skydda mig själv och samtidigt försöka utsätta mig själv för triggers, för målet är ju att kunna leva ett normalt liv. Det har hänt många gånger att folk sagt något som sårat mig (senaste exemplet var någon som skämtade om att några av mina ärr ser ut som att någon har släkt cigaretter på mig och som sedan dramatiserade en tortyrscen på ett skämtsamt sätt - när det faktiskt var det som hände), men jag skulle aldrig få för mig att påpeka att jag faktiskt har utsatts för detta. Jag vet ju att han sa det för att han var säker på att det INTE hade hänt mig. Folk kan inte hålla reda på allas trauman och ska inte behöva det heller. Jag vill heller inte behandlas annorlunda. Så om jag hamnar i en situation som triggar mig och jag inte har styrkan den dagen att stanna kvar i situationen, så avlägsnar jag mig så diskret som möjligt. Tror inte att någon någonsin märkt något. Du, TS, ska varken sluta prata om våldtäkt eller ha dåligt samvete för att du ovetandes triggade någon.

Bra skrivet! Du verkar vara en otroligt vettig individ. Gillade särskilt det fetade! Snor det om jag får

Tack för att du delar med dig med kloka tankar. Jag hoppas du mår okej efter omständigheterna.

Klart vissa saker eller ord kan ha en så stark association till det traumatiska som hände, att det resulterar i Flashbacks. Jag har snackat med en bekant om en jobbig grej, h*n blev så tagen att denne fick krampanfall som följd av kraftig ångestattack.

Rimligt för dig blir ju att inte diskutera det one on one med någon som inte vill det. Alltså utanför internet.

Deras ansvar är att undvika ämnena själva in the wild om dessa triggar dem så pass, som då i filmer, böcker eller diskussionstrådar.