Ernst Brunner lämnar offentligheten: “Vill inte ha framgångar i dagens klimat”

Han började som poet och fick fin kritik för "Jag byter ställning klockan tre". Sen kom en roman "Kanslar du mandroms praling" som hade flyt och charm. Akademiskt kom han att sticka ut från den teorimättade tidsandan och hade otur att hans ämne Edit Södergran också var föremål för Ebba Witt Brattströms intresse. Lyckades reta upp Anders Olsson som skrev en förgörande artikel om avhandlingen. Machokvoten var inom litteraturvetenskapen uppfylld av Horace.
Sen blev han brödförfattare.

Ernst Brunner skrev några av 80-talets bästa böcker: "Känneru brorsan?" "Svarta Villan" och diktsamlingen "Separator".Sen blev det en ojämn produktion med några toppar - romanen om Bellman och "Hornsgatan" tex. Tegelstenarna om Swedenborg, Sergel och J.H. Roman har jag inte läst.

Med den markanta nivåsänkning som skett i litteratur-Sverige sedan 90-talet är det förståligt att Brunner tröttnat. SvD kultur på 90-talet höll en hög nivå. Idag går det inte att skilja på de stora tidningarnas kultursidor och Nöjesguiden eller Femina. Idel talanglöshet, ytlighet och obildning.