Regeringen: Gör det olagligt att förneka förintelsen

Efraim Zuroff of the Simon Wiesenthal Center has criticised the Prague Declaration repeatedly, describing it as "the main manifesto of the false equivalency movement."[62]

On 20 January 2012, a declaration initiated by Dovid Katz,[63] co-authored by Professor Danny Ben-Moshe of Deakin University, Melbourne, Australia, and signed by 70 parliamentarians, titled the Seventy Years Declaration,[64] was issued, rejecting "attempts to obfuscate the Holocaust by diminishing its uniqueness and deeming it to be equal, similar or equivalent to Communism as suggested by the 2008 Prague Declaration."

The “Double Genocide” Theory
THE NEW AND OFFICIAL FORM OF HOLOCAUST DENIAL

The most spectacular effort to construct a European foundation myth founded on the Holocaust was the turn-of-the-century Forum at Stockholm.

Modern political myths of foundation are constructed narratives which extract an important event of the common past from the historical continuum in which it is embedded, endow it with mythical qualities, and turn it into a starting point of communal history. Their essence is therefore not the recollection of the actual past but the construction of a narrative that shores up collective feelings and identities in difficult times. Myths of foundation can be discovered as well as invented. They are not constructed from scratch, but contain an element of historical occurrences preserved in the collective memory - otherwise the myth would not work. They are, in other words, true inventions, at one and the same time ideological creations and expressions of an authentic desire to make sense of one's existence.

“The Holocaust (Shoah) fundamentally challenged the foundations of civilization. The unprecedented character of the Holocaust will always hold universal meaning.”

– Article 1 of the Stockholm Declaration

The Declaration of the Stockholm International Forum on the Holocaust (or “Stockholm Declaration”) is the founding document of the International Holocaust Remembrance Alliance and it continues to serve as an ongoing affirmation of each IHRA member country’s commitment to shared principles.

The declaration was the outcome of the International Forum convened in Stockholm between 27-29 January 2000 by former Swedish Prime Minister Göran Persson. The Forum was attended by the representatives of 46 governments including; 23 Heads of State or Prime Ministers and 14 Deputy Prime Ministers or Ministers.

The members of the International Holocaust Remembrance Alliance are committed to the Declaration of the Stockholm International Forum on the Holocaust, which reads as follows:

1. The Holocaust (Shoah) fundamentally challenged the foundations of civilization. The unprecedented character of the Holocaust will always hold universal meaning. After half a century, it remains an event close enough in time that survivors can still bear witness to the horrors that engulfed the Jewish people. The terrible suffering of the many millions of other victims of the Nazis has left an indelible scar across Europe as well.

2. The magnitude of the Holocaust, planned and carried out by the Nazis, must be forever seared in our collective memory. The selfless sacrifices of those who defied the Nazis, and sometimes gave their own lives to protect or rescue the Holocaust's victims, must also be inscribed in our hearts. The depths of that horror, and the heights of their heroism, can be touchstones in our understanding of the human capacity for evil and for good.

3. With humanity still scarred by genocide, ethnic cleansing, racism, antisemitism and xenophobia, the international community shares a solemn responsibility to fight those evils. Together we must uphold the terrible truth of the Holocaust against those who deny it. We must strengthen the moral commitment of our peoples, and the political commitment of our governments, to ensure that future generations can understand the causes of the Holocaust and reflect upon its consequences.

4. We pledge to strengthen our efforts to promote education, remembrance and research about the Holocaust, both in those of our countries that have already done much and those that choose to join this effort.

5. We share a commitment to encourage the study of the Holocaust in all its dimensions. We will promote education about the Holocaust in our schools and universities, in our communities and encourage it in other institutions.

6. We share a commitment to commemorate the victims of the Holocaust and to honour those who stood against it. We will encourage appropriate forms of Holocaust remembrance, including an annual Day of Holocaust Remembrance, in our countries.

7. We share a commitment to throw light on the still obscured shadows of the Holocaust. We will take all necessary steps to facilitate the opening of archives in order to ensure that all documents bearing on the Holocaust are available to researchers.

8. It is appropriate that this, the first major international conference of the new millenium, declares its commitment to plant the seeds of a better future amidst the soil of a bitter past. We empathize with the victims' suffering and draw inspiration from their struggle. Our commitment must be to remember the victims who perished, respect the survivors still with us, and reaffirm humanity's common aspiration for mutual understanding and justice.

Accusing Jews of “using” the Holocaust for some manner of gain.

Claims that the Jewish people “use” the Holocaust for the purposes of financial gain or to justify the establishment of the state of Israel are antisemitic conspiracies, and suggest that the Jewish people have used this history in order to secure particular or nebulous ends.

Europeisk lagstiftning mot förnekelse av förintelsen, mot rasistiska föreställningar, mot nedlåtande uttalanden kring homosexualitet och så vidare är, skulle Mill hävda, och jag är beredd att instämma, farlig och kontraproduktiv. Här intar alltså Mill vad man kunde kalla en amerikansk snarare än en europeisk syn på hate speech.

Jag tror att Mill och amerikanerna har rätt. Samtidigt kan förstås bruket av språk vara en del i en brottslig gärning. Mills eget exempel på språkhandlingar som kan bestraffas gällde uppvigling:

”Åsikterna att spannmålshandlarna utsvälter de fattiga, och att privat egendom är stöld, bör utan hinder kunna spridas genom pressen, men kan med rätta medföra straff, då de förkunnas muntligen framför en upphetsad mobb församlad utanför en spannmålshandlares hus, eller då de cirkulerar framför samma mobb på ett plakat.” (Mill, 1859/1962 s. 184, min övers.)

Notera att man mycket väl kan tänka sig att påståendet att spannmålshandlarna utsvälter de fattiga är sant. Jag är inte främmande för tanken att Mill själv menade att det låg en viss sanning i det. På samma sätt måste det kunna vara förbjudet att inför en mobb skrika att judar har dödat Kristus eller att muslimer är fångna i dåraktiga och i vidskepliga föreställningar. De som enligt kristen tradition uppviglade till korsfästelsen av (juden) Jesus var förstås judar, och många muslimer är förvisso fångna i dåraktiga och vidskepliga föreställningar, men det innebär inte att dessa påståenden får yttras i en situation där det kan uppvigla till våldshandlingar mot judar eller muslimer.

Det finns en klar risk att Sverige hamnar i EU-domstolen i fallet som rör förnekande av Förintelsen, bedömer professor Carl Fredrik Bergström. EU-kommissionen kräver att det blir straffbart i Sverige, men det är svårt att få en majoritet i riksdagen för en skärpt lag.

– EU-kommissionen börjar inte använda det här verktyget om man inte har ett väldigt gott underlag. Den kan den svenska juridik som det här handlar om, säger han.

Säger riksdagen nej till att göra det straffbart att förneka Förintelsen och andra folkmord får det konsekvenser, som att EU-kommissionen tar Sverige till domstol.

– Vill inte riksdagen att detta brott skrivs in blir det en dom mot Sverige med några miljarder i böter, tror Carl Fredrik Bergström.

Svenska lagen om hets mot folkgrupp är för allmänt hållen och följer inte ett rambeslut om rasism som kom 2008, anser kommissionen. Därför förbereder man en rättsprocess mot Sverige liksom mot Estland och Finland.

På frågan varför kommissionen pekar ut Estland, Finland och Sverige svarar en EU-företrädare:

”Det är inget utpekande. Kommissionen driver överträdelseförfaranden där den identifierar brister i införlivandet av EU-lagstiftningen. Vi fortsätter att utvärdera införlivandet av detta rambeslut även i andra medlemsstater och kommer vid behov inte att tveka att inleda andra överträdelseförfaranden för identifierade luckor eller felaktigt införlivande”, skriver talespersonen till DN.