Life is Strange 3: True Colors

Utvecklarna till det första spelet, DontNod, har lämnat ifrån sig alla Life is Strange-rättigheter till Square Enix. Och som ägare till Life is Strange-franchisen överlät Square Enix uppgiften att utveckla True Colors till Deck Nine, utvecklarna bakom Before the Storm. (Det verkar ha varit ett bra beslut.)

Deck Nine demonstrerade med Before the Storm en förmåga att göra en solid och spännande karaktärsdriven berättelse som står på egna ben även utan övernaturliga gameplay-gimmicks, medan DontNod verkar vara något av ett one hit wonder med sitt ursprungliga Life is Strange. Resten av deras spel, åtminstone de jag har spelat eller läst om, verkar hamna på en skala mellan mindre bra till medelmåttigt. Tvåan var ett rejält misslyckat spel i min mening. Det fanns säkert en uppriktig ambition där att göra det till en förebilds-simulator, eller nåt i den stilen, men det verkar som att man helt glömde att också göra bra berättelse. Det fanns enstaka intressanta karaktärer och miljöer, men de flög förbi och byttes ut precis när man började fästa sig vid dem. Övergripande storyn var nästan obefintlig och verkade mest vara en serie lösa händelser, random saker som bara hände.

Efter någon timme med True Colors tycker jag att Deck Nine har lyckats väldigt bra både med berättelse, karaktärer, atmosfär, miljö etc, och även fått till en intressant övernaturlig gameplay-gimmick. Det är imponerande på en teknisk nivå också. Det är snyggt som fan, och animationerna är på en mycket högre nivå än tidigare inkarnationer i serien.

Ser verkligen fram emot detta då jag verkligen älskade första Life is Strange spelet. Behöver man ha koll på handlingen i alla spelen innan man börjar lira detta eller är det en separat handling med nya karaktärer etc?

Nejdå, du behöver inte ha spelat något annat spel i serien. Det är fristående. Karaktären Steph som hade en biroll i Before the Storm är med i det här spelet i en mer central roll, men det är mer ett easter egg än berättelsekontinuitet.

Har nu spelat klart True Colors. Jag gillade dom vackra miljöerna, Alex är en snygg och intressant tjej, och vissa scener var väldigt sorgliga. Musiken var okay, men inte lika bra som första spelet. Men det var mycket som jag inte gillade tyvärr. Spelet är ganska kort, runt 10-11 timmar. Som jämförelse är de andra spelen runt 15 timmar. På grund av den korta speltiden så fick man inte lära mycket eller spendera mycket tid med vissa karaktärer, särskilt tjejen och killen som Alex kan bli kär i. Valen i True Colors spelade inte så stor roll som jag hade hoppats. Storyn var inget vidare, och slutet var förutsägbart. Staden kändes alldeles för liten, då man bara kunde utforska 2 gator och en liten park. Sen så var det galet och girigt att sälja spelet för 60 dollar/euro.

IGN släppte ett reportage häromdagen om bolaget Deck Nine, som utvecklade LiS - TC, och om dess kreativa chef Zak Garriss, som numera har lämnat bolaget för Telltale, och tillsammans med dem utvecklat The Expanse, A Telltale Series.

Tydligen var relationen till IP-ägaren Square Enix pressad och orsakade mycket interna slitningar i Deck Nine. Det är många rätt diffusa hänvisningar till olämpligt beteende, men inte så mycket konkret i fråga om vem eller vad, förutom att en programmerare tydligen skrek sexistiska grejer om någon kom för nära eller råkade nudda honom, så de fick flytta runt honom för att lösa problemet men till slut skilja honom från jobbet, och några konkreta angående den kreativa chefen Zak Garriss som av flera verkar beskrivas som slemmig med ett osunt stort intresse för bolagets yngre, kvinnliga medarbetare.

Det framgår att spelet genomgick flera stora manusförändringar i slutskedet av utvecklingen - vilket alla som har spelat True Colors förstår. Det är mycket som är konstigt, kommer plötsligt och i allmänhet bryter mot etablerade berättartekniska konventioner. Själv tycker jag att det känns som att det saknas en hel akt.

Enligt intervjuerna ska Garris ha ge reprimander till några anställda som sent i utvecklingen av spelet började ifrågasätta att man strök delarna av spelet som innehöll den transsexuella karaktären Izzy. I den färdiga versionen av spelet kan man hitta små easter eggs och lyssna på Stephs minnen av Izzy, och höra Izzys röst, men karaktären är aldrig gestaltad mer än så. Några i teamet anklagade beslutet för att vara transfobiskt. Andra delar ändrades eller togs bort som resultat av att de anställda protesterade mot Garris.

Under slutet av utvecklingen, som tidsmässigt sammanföll med Black Lives Matter-protesterna i USA, ville någon i Deck Nines social medier-team att de skulle posta stöd för BLM. Då ska Garris ha vägrat och kallat BLM för en hatgrupp.


Zak Garriss själv säger att han aldrig har jobbat med ett värre team än spelets författargrupp.


Men han summerade ändå utvecklingen så här:



Själv tänker jag att det nog kan stämma att Garris är ett slem. Han ger åtminstone inte icke-slem-vibbar. Men den här frasen ger mig en känsla:


Det får mig att tänka på extremt curlade/privilegierade unga vuxna som anser sig marginaliserade och som startar cancel-drev mot universitetslärare för att slippa lära sig något i skolan och slippa få sina åsikter utmanade så att de ska slippa känna sig unsafe. Ett växande fenomen i exempelvis USA och UK där man har svindyra privatuniversitet.

Så jag vet inte. Det kanske inte bara var Garris som var boven.

https://www.ign.com/articles/how-hid...oper-deck-nine

Och just ja, Deck Nine arbetar för fullt med utvecklingen av nästa Life is Strange, utan Zak Garriss. Nu har de upptäckt nazistiska symboler gömda i spelet och de vet inte riktigt vem i teamet som har gömt dem där.