Tjej skitförbannad

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med att din dejt medvetet provocerade dig genom att ikläda sig en - för dig - icke tilltalande utstyrsel, samt bete sig oanständigt. Hade du vid tidigare tillfällen nämnt för honom att du ogillar ett visst mode, och att han därefter, i ett infantilt försök att göra revolt, bytt frisyr och klädstil; eller hade han redan från början en typ av mundering som inte fall dig i smaken, och att du krävde att han skulle anpassa sig efter dig vilket han inte gick med på?

Nä såklart var han inte min typ och innan träff frågade han om han skulle ha någon skjorta. Frisyren är rakat vid sidorna och jag avskyr rakat då jag upplever det som oattraktivt och det på sidorna påminner om min mammas gamla pojkvän och även exet från tonåren. Jag bad honom att inte raka sig först efter träff. Om jag redan har haft en kille med en frisyr behöver jag inte vara övertydlig med att jag menar det när jag inte uppskattar frisyren. Han såg sedan hemsk ut i skjortan. Bara slemmig och oattraktiv ut enligt mig. Vilket jag såklart inte sa.

Det var han som försökte ändra på mig genom att vägra låta mig få köpa de underkläder jag tänkte eftersom jag råkade ta med honom i butik och han började tjata om något set i vit spets trots att jag sa ifrån, försökte få mig att pröva en fuskpäls vilket är smaklöst fult. Om andra vill ha det, fine men tvinga inte mig att gå omkring och se ut som en gatuhora. Min stil dög därmed inte och han är "tacky" arbetarklass om sådant begrepp skulle förekomma med en släkt som spökar ut sig och leker fina och sa åt mig att klä upp mig för dejt vilket jag vägrade eftersom jag är en enkel människa (svenskt okonstlad istället för vulgär, smaklös och tillgjord) och tvingade mig på restaurang trots att jag är obekväm med pretiösa ansatser till att spela märkvärdig och försökte även tvinga mig att omedelbart träffa hans släkt. Pratade om pengar som om han inte är en vanlig arbetare (men vissa når dem högsta nivån de kan och ser väl det som högvinsten) och köpte mot min vilja en present trots att jag tydligt sagt ifrån att jag inte skulle bli glad och jag blev allvarligt talat förbannad när han på väg till mig skickade en bild på ett paket. Det var något fejkguld och jag hatar (eller ogillar snarare guldfärgen specifikt som smycken) i något märke (Edblad) och föreställde en duva (jag tycker inte om fåglar och avskydde tidigare allt med dem). Så jag skrattade verkligen eftersom jag roades. Men det var så förbannat tillgjort. Presenter ger man av omtanke och de är personliga. Inte något man kommer med första dejten. Trehundra kastade i sjön. Men en hora tänker som en hora. Det är vad jag ser honom som, en tillgjord människa andra kan köpa och som därför tror att de han går igång på ska funka på normala människor.

Han var på vis jag hade överseende med innan träff. Jag ogillade kraftigt hans beteende men "förlät" dvs hade tålamod eftersom jag är vuxen och inte perfekt jag heller. Men han frågade i telefon efter flera månader utan kontakt om jag nu accepterade honom och själv tänkte ändra på mig och inte bli arg. Saken är att jag blir inte arg så länge han inte är i mitt hem och inte lyssnar på mina gränser såsom att inte filma mig titt som tätt, skriva med människor hela tiden och på toaletten liksom att ha videosamtal. Han kom hit enbart för att bråka. Ingenting annat.

Många män verkar tro att de har makt över kvinnor genom att göra dem besvikna, sårade och annat. De glömmer att de berättar allt om vilka de själva är när de provocerar för att man ska bli arg så de kan gå ut och spela offer. Han gjorde någon Snap under ett gräl där han låtsades vara knäckt och la upp som story istället för att lösa problemet med att han uppträdde illa. Väldigt uppmärksamhetssökande.

Igen ställer jag mig frågan, varför väljer du att träffa män som du uppenbarligen inte attraheras av, eller har någonting gemensamt med. Kan det vara så att du har en benägenhet att söka dig till en viss typ av män? Män utan stil och finess, och uppenbarligen, baserat på dina tidigare inlägg, ett lägre intellekt. Du borde väl rimligen förstå, redan från start, att ni inte hade någon framtid tillsammans?

Okej och hur ska jag kunna veta från början att de har antisociala störningar av trotssyndrom? Känns inte som om trots är något man normalt behöver överväga att den andra lider av. Man upplever att vuxna människor ska agera vuxet

Jag blir aldrig attraherad faktiskt. Jag har träffat yngre än mig och jag erkänner att män som säger att kvinnor attraheras av äldre, faktiskt har en poäng. Så länge de tagit hand om dem själva såklart. Men jag attraheras normalt överlag ändå inte och det fåtal jag känt viss dragning till har varit fel. Dvs utan förmåga att kunna leva upp till mina förväntningar. Intelligensskillnader bekommer mig egentligen inte. Så länge de är inom det normalbegåvade.

Men ja, jag har utan tvekan träffat män som helt saknar stil eller är blinda för sådant. Jag tror att jag tänkt att det inte spelar så stor roll eftersom jag själv inte bryr mig så mycket mer än att vara hel,ren och ha ett hem som åtminstone är hemtrevligt. Men jag märker att jag ändå är eoner ifrån männen. Antingen så är de likgiltiga eller så är de fixerade utan att ändå förstå något utan de tänker väl då att det alla andra har och som kostar pengar är kulturellt och fint. Jag vill dock inte påstå att jag träffat de som utmärkande är fixerade vid status och pengar eftersom vi skulle skära oss snabbt. Vilket ändå sker

Jag dejtar inte så mycket eftersom jag inte bryr mig. Avskyr dejting eftersom jag aldrig träffat någon som jag klickat med och som passar mig. Försöker jag lägga fram det dyker det enbart upp näthatare och misogyna nollor som försöker håna och provocera mig. Det är mycket skit om vad jag ska göra för att få en partner som om jag inte har ett utbud och alltid har haft. Såg mig i spegelglas flera gånger idag och jag gillar det med att rynkorna börjar komma. Inte om jag måste gå bredvid någon som ser ut som jag vet inte vad, en ungdom, bredvid mig-men jag gillar detta med att bli mindre synlig och istället få utvecklas. Jag tänker att åldern är det enda skyddet man har mot alla män man inte vill ha. Inte vill anpassas efter och som står i vägen för dem man matchar eftersom de är desperata. Nu pratar de skit om att man passar ihop och inte ser konstiga ut tillsammans men det får stå för dem, jag håller inte med och tänker att det väl inte finns någon annan som har tålamodet. Att deras marknad är skit och därför de förstört min.

Nej, det är inte för höga krav att förvänta sig att människor ska uppföra sig respektfullt.


Är du bara dina dejter som du inte attraheras av, eller känner du heller ingen attraktion för det manliga könet överhuvudtaget?

Personligen måste jag protestera mot din till synes totala likgiltighet till intelligens, och då en jämn intellektuell nivå mellan två människor oavsett relationens karaktär; vänskaplig eller romantisk, då det är avgörande för relationens utveckling; att kunna utbyta tankar, känslor och idéer med någon för att känna en större tillhörighet och att bli sedd och förstådd.

Om du inte bryr dig, varför väljer du då att träffa män, eller är likgiltigheten ett resignerande?

Nej precis.

Kvinnan i tråden skrev att hon var tillsammans med en kille som hon hatade allt med.
Och detta i vuxen ålder.
Sen kommer hon med tips... ok på den.

Bäst att bara skita i henne, garanterat att det blir problem i. o. m att ni jobbar på samma ställe. Dont shit where you eat

De är lagomt malliga när de träffat väggen, puppan stinker apa och är glapp efter alla som kört och fyllt dem till bredden.

Fan skit i dem! Vad har de att komma med!? Ingenting!

Burna, skratta, lev!

Det är sliddjur du pratar om, blanda inte ihop oss normala kvinnor med sådant jävla bröte tack.
Jag tar inget ansvar över brudjävlar som är fittiga och dumma i huvudet, har träffat nog med sådant jävla pack i mina dagar.

Ont. Nu är du fri från skräpet, leta efter en brud som är normalt funtad i skallen.