Hur straffstapeln ser ut [praxis om olika drogers farligheter och straff]

Barbiturater m.fl.

Barbiturater har hittills varit sällsynta som missbruksmedel i Sverige. Vägledande praxis saknas.

GHB

GHB anses enligt NJA 2002 s. 365 som minst lika farligt som ecstasy (MDMA). En missbruksdos anses uppgå till cirka 1 centiliter drickfärdig lösning.
Gränsen för ringa brott får därför anses gå vid högst 2 centiliter drickfärdig lösning och för grovt brott vid cirka 1,5 liter drickfärdig lösning (jfr motsvarande gränser för ecstasy).

Bensodiazepiner

Flunitrazepam (Rohypnol m.fl.) skiljer sig från övriga bensodiazepiner genom att medlet uppsåtligen används för sina avhämmande effekter som hjälpmedel för att genomföra planerade brott. Flunitrazepam räknas därför som lika farligt som GHB och ecstasy (MDMA). En missbruksdos flunitrazepam är 5 tabletter à 1 mg. Gränsen för grovt narkotikabrott går vid 1.000 tabletter à 1 mg (jfr NJA 2003 s. 339). I ett aktuellt ärende har Svea hovrätt (2004-05-24, B 9072-03) bedömt innehav av 13 tabletter Rohypnol som normalbrott.

Övriga bensodiazepiner anses vara betydligt mindre farliga. Gränsen för ringa narkotikabrott har vid hittillsvarande praxis gått vid högst 149 tabletter och för grovt narkotikabrott vid lägst 20 000 tabletter. Missbruksdoserna är inte närmare utredda.

Cannabis

Cannabisharts (haschisch) har som gräns för ringa brott högst 59,9 gram och för grovt brott minst 2 000 gram. En ”rökdos” anses vara 0,5 gram.

Marijuana (torkade växtdelar av cannabis) jämställs i farlighetshänseende enligt NJA 1998 s. 512 med cannabisharts.

Cannabisextrakt (cannabinol) har bedömts som betydligt allvarligare än motsvarande mängd cannabis. Innehav och försök till varusmuggling av 438,2 gram cannabisextrakt har bedömts som grovt brott (RH 1984:119). Detaljerade mängdresonemang saknas.

Centralstimulantia

Amfetamin: I NJA 1985 s. 164 anses amfetamin vara en narkotika av farligt slag samt 200 gram räcka till mer än 1 000 ”normala” doser. I praxis går gränsen för ringa brott vid högst 4,99 gram (jfr NJA 1997 s. 522) och för grovt brott vid minst 250 gram. En missbruksdos anses ligga mellan 0,1 och 0,2 gram.

Fenmetrazin (fenmetralin) anses enligt en dom i Svea hovrätt (2000-07-04, mål B 2535-00 D) vara att jämställa med amfetamin. Gränser och doser blir därför de samma som för amfetamin.

Metamfetamin anses ha en något starkare centralstimulerande effekt än am-fetamin. Med hänsyn till att fenmetrazin anses vara lika farligt som amfetamin torde det finnas goda skäl att jämställa även metamfetamin med amfetamin.

Hallucinogener

Ecstasy (MDMA). Gränsen för ringa brott har dragits mellan 2 och 3 tabletter (jfr NJA 2003 s 361). Gränsen för grovt brott anses enligt samma rättsfall gå vid 150-200 tabletter. Praxis har hittills avsett MDMA, och det är oklart i vad mån andra ämnen i samma grupp (t.ex. MDEA) skall bedömas såsom likvärdiga i farlighetshänseende.

Psilocybinhaltig svamp anses enligt en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge (2002-05-27, B 3070-01) ha ungefär samma farlighetsgrad som ecstasy. En missbruksdos har uppskattats till 1,0 – 2,5 gram torkad svamp. Befattning med mindre än 5 gram inhemsk svamp bör normalt kunna betraktas som ringa brott (se ovanstående rättsfall). Analogivis torde därmed gälla att om psilocybin förekommer i annan beredning skall samma gränser gälla för dosantalet.

Kat m.fl.

Kat har enligt praxis gräns för ringa brott vid högst 1,99 kg och för grovt brott vid lägst 400 kg. Hantering av sammanlagt 329 kg kat har ansetts utgöra narkotikabrott (RH 1996:101). I NJA 2001 s. 86 anses smuggling av 23,5 kg kat ha utgjort narkotikabrott. En ”dagsdos” kat anses i samma mål omfatta vanligtvis mellan 150 och 300 gram färska katblad. Ett kilogram färska katblad anses där, med hänsyn till förekomsten av det centralstimulerande medlet katinon i katblad, ha en effekt motsvarande fem gram amfetamin.

Katin har i något enstaka fall smugglats in i form av läkemedel med aptitre-ducerande verkan. Etablerad praxis saknas.

Metkatinon (efedron) har veterligen aldrig förekommit i Sverige. Praxis saknas.

Kokain m.m.

Kokain anses i NJA 1983 s. 754 vara något farligare än amfetamin men inte lika farligt som heroin. Praxis för ringa brott anses gå vid högst 0,59 gram och för grovt brott vid lägst 50 gram.

Kokablad innehåller omkring 0,5 procent kokain. Vägledande praxis saknas.

Opiater

Opium (råopium) har enligt NJA 1994 s. 374 ansetts ha samma farlighetsgrad och innebära liknande beroenderisk som heroin. Mängdmässigt anses styrkan hos opium motsvara en tredjedel av styrkan hos samma mängd gatuheroin. Gränsen mellan ringa brott och normalbrott går vid 0,15 gram och mellan normalbrott och grovt brott vid 75 gram (p.g.a. en ”omräkning” i förhållande till heroin efter ny praxis genom NJA 1997 s. 193). Samma gränser anses gälla för morfinbas. Dosuppskattningar saknas.

Morfin som ren substans saknar aktuell praxis, då medlet under senare år varit sällsynt. Med hänsyn till att morfin är den (viktigaste) rusgivande substansen i opium kan man teoretiskt räkna fram vissa gränser, men detta synes aldrig ha gjorts.

Heroin har en gräns för ringa brott vid högst 0,05 gram och för grovt brott vid ca 20-25 gram. Uppskattningarna av missbruksdoser (vissa fall baserade på uppgifter om konsumtion hos personer som utvecklat tolerans till medlet) varierar i sakkunnigutlåtandena. I NJA 1997 s. 193 anses 0,17 gram utgöra tre missbruksdoser för en person utan utvecklad tolerans för heroin.

Metadon anses i NJA 1996 s. 478 vara mindre farligt än heroin. Missbruksdoser anges inte. I praxis anses upp till 0,10 gram metadon utgöra ringa narkotikabrott och mer än 50 gram utgöra grovt brott.

Buprenorfin (Subutex, Temgesic) förekommer i tabletter (resoribletter) med olika styrka (Subutex 0,4, 2 och 8 mg samt Temgesic 0,2 och 0,4 mg). Kristinehamns tingsrätt fann (2001-02-09, B 704-00) att innehav av 14 tabletter Subutex à 8 mg skulle anses utgöra narkotikabrott av normalgraden. Denna bedömning fastställdes senare av Hovrätten för Västra Sverige (2001-04-01, B 1729-01; eftersom detta brott ingick i en serie gjordes inget särskilt övervägande i denna del inför påföljdsbestämningen). Göta hovrätt (2002-11-07, B 3845-02) dömde till fängelse 8 månader för innehav av 3 582 tabletter à 8 mg. I ett rättsfall från Hovrätten över Skåne och Blekinge (2004-03-19, B 240-04) ansågs gränsen för grovt brott ligga vid ca 1 200 missbruksdoser (här bedömdes en missbruksdos till 2 – 3 tabletter à 8 mg). Fängelse i 1 år utdömdes för smuggling av 2 163 tabletter à 8 mg.

Övriga

För denna grupp saknas vägledande praxis.