Citat:
Ursprungligen postat av
Nakkvarr
Det handlar inte så mycket om att själva språket förändras, som att vår beskrivning av det gör! Ännu då jag gick i grundskolan talade man (uppenbart under influens av tyskan och klassiska språk) om ackusativ- och dativobjekt; numera lyckligen ersattta av de mer adekvata termerna direkt resp. indirekt objekt.
Ännu värre: man påstod i läroböckerna att satsen "Jag ger havre åt hästen" (jo, konservatismen är stark i skolboksvärlden, och ännu på tidigt 80-tal var hästar en omistlig del av författarnas världsbild!) innehöll "åt hästen" som satsdelen dativobjekt! Vilket med nutida synsätt är helt fel: prepositionsfrasen bör klassificeras som riktningsadverbial!
Jag vet inte om det är särskilt ”lyckligt” att ändra i terminologier, jag upplever det som mest förvirrande. Särskilt förvirrande blir det när man ska lära sig främmande språk, som de klassiska språken, tyska och andra kasusspråk och man som stackars svensk har blivit itutad en hemmagjord grammatisk terminologi som inte går att koppla till de stora språkens.
Å andra sidan verkar svenskar i dag ytterst ointresserade av att lära sig främmande språk, de nöjer sig med de kasusfria tungomål de inhämtar i skolan och via skärmar, dvs svenska och internetengelska. Kanske blir de lyckliga av det.
