Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2021-07-25, 09:56
  #1
Medlem
Det största misstaget jag gjorde i mina första sex år var att hoppa på olika kurser på universitet där jag slutförde 3 av 5 och det var jättesvårt att veta vad man ville bli.


Tror det var mest för att man var inte ville gå igenom som jag säger sk "korridoren" där man skall bli styrd och läsa på saker för att det är så. Vad har tex genusvetenskap med civilingenjörsutbildning att göra? Varför fördjupa sig i antikens pedagogik och dess vita män och filosofer? Vad har det med dagens skola att göra?

Takten att läsa på heltid är i princip till gränsen av utbränning och det är inte ens värt att bli deprimerad pga av en sk tentsångest där det finns hjärtlösa lärare som skiter I om du fixar det eller inte. Även om man är efterbliven blir resursen obefintlig.

Lösningen för mig var att jobba men blev hjärntvättad där av AF att jag skulle prova på jobb och de facto var jag arbetslös. Så det har fan inte varit roligt att leva på drygt 8000 sek i flera år och denna avundsjuka då man såg alla andra hade jobb, rest halva världen och lever livet. Jag hamnade där tillslut att jag fick jobb och kunde resa jag också tills jag insåg att det inte gjorde mig lyckligare.

Bättre blev det inte att man satt ensam hemma om helgerna och hade ingen vän att gå ut och festa med eftersom de som är i den umgängeskretsen studerade.

Jag tycker att de som går från gymnasiet till en utbildning och går jobb efteråt har gjort en jävla bra insats och önskar jag också kunde göra så förut.


Det jag har kommit fram till nu såhär 12 år senare är att jag förstår varför väldigt många ungdomar idag har droger eftersom pressen att jobba 7-16 I skitjobb eller studera 8 timmar om dagen är inget som känns givande för många och dessvärre. Jag kan uppfattas en slacker men därmed en ofrivillig slacker då jag vill vara duktig och prestera och bli belönad, jag lägger inte ner tid på något om det inte ger mig något. I grunden tror jag det handlar om "korridoren" att man skall gå efter en linje och vara som alla andra och inte bli ifrågasatt
Citera
2021-07-25, 10:05
  #2
Medlem
Söndercurlade "mammas barn" blir det oftast inget av, mer än skyltdockor åt offerkoftor.

TS
Förutom att beklaga och tycka synd om dig själv. Vad tänker du göra åt saken nu då förutom att hitta en massa ursäkter för vad saker inte har med varandra att göra och på så sätt fortsätta ursäkta dig till skyltdocka för offerkoftor?
Citera
2021-07-25, 10:24
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ibis99
Söndercurlade "mammas barn" blir det oftast inget av, mer än skyltdockor åt offerkoftor.

TS
Förutom att beklaga och tycka synd om dig själv. Vad tänker du göra åt saken nu då förutom att hitta en massa ursäkter för vad saker inte har med varandra att göra och på så sätt fortsätta ursäkta dig till skyltdocka för offerkoftor?


Mina föräldrar har inte curlat mig överhuvudtaget utan de har inställningen mer att de tycker att så länge jag mår bra kvittar det var i livet jag är, med det sagt kan jag bekänna att min farsa var väldigt obrydd hur jag presterade.
Citera
2021-07-25, 11:50
  #4
Medlem
orgonits avatar
Det har alltid varit svårt att veta vad man ville bli och sen också lyckas komma in på rätt utbildning.
Jag skulle rekommendera dig att INTE gå och ta strökurser utan något klart mål på universitetet - förrän du vet vad du vill bli. Om du gör detta så klockar du bara upp en massa studieskulder för ingenting.
Väx till dig mogna och fundera ut vad du faktiskt vill göra. SEN kan du ta studielån och gå på universitetet.

Det finns en slags förväntan idag, på att alla ska gå på universitetet. Vi är många här som har gjort det och inte alls arbetar inom det område som vi studerade. Det finns många som är framgångsrika eller har ett yrke som de trivs med, som inte pluggat på universitetet alls. Det finns också gott om förnuftiga människor som helt enkelt inte är akademiskt lagda. Det är rent trams, att "alla" ska gå på universitetet.

Mitt råd är VÄNTA!! Ta ett jobb på 7 Eleven, ICA eller något kul som inte kräver utbildning. Gör det i ett par år medan du mognar och tänker på vad du vill göra. Om du har råd, res eller gör volontärarbete. Om du sen kommer på vad du faktiskt vill utbilda dig till och har tillräcklig motivation för att slutföra en universitetsutbildning inom det området - ja, då kan du plugga. Känner du dig fortfarande inte säker, så skippa universitetet och kör en icke-akademisk bana. Det är absolut inget fel med det - tvärtom är det smart och du slipper skulder.

Jag växte upp i ett av Sveriges dyraste områden och jag minns att det var mycket prat om vilka av ägarna till lyxvillorna omkring oss var "akademiker" och vilka som inte var det. En stor andel var det inte - vilket så klart provocerade dem som spenderat ett halv decennium av sitt liv med plugg. I många fall utan att sedan ens arbeta inom det område där de utbildat sig. Att sakna universitetsutbildning är inte något hinder till att bli framgångsrik - även om du så klart inte kan bli vissa specifika yrken som läkare eller metallurg. Startar du eget, eller jobbar inom en bransch där man helt enkelt visar vad man kan för att bli befordrad, i stället för att luta sig på en examen - ja, då är det rent slöseri att spendera flera år och dyra pengar på en universitetsutbildning.

Det viktiga är att du har en vision av vad du vill, och ett driv att genomföra det!

Framgång mäts inte heller endast i inkomst. Vissa välbetalda jobb är extremt trista, stressiga eller otillfredställande. En person med genomsnittlig inkomst och ett jobb han trivs med, kan vara betydligt mer nöjd med sitt liv, än en person i en lyxvilla med ett jobb som han i hemlighet avskyr, som suger musten och livsglädjen ur honom varje dag.
Citera
2021-07-25, 13:10
  #5
Medlem
BigFatCones avatar
Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Hade jag blivit det jag ville bli när jag var i övre tonåren så hade jag förmodligt varit djupt deprimerad idag.
Citera
2021-07-25, 15:59
  #6
Medlem
Kickexs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BigFatCone
Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.
Too true...
Citera
2021-07-25, 16:05
  #7
Medlem
Svaret på frågan är att det varierar, vissa vet när de börjar skolan vad de skall bli, andra har ingen aning när de avlider.
Men ett gott råd har du fått i tråden, påbörja inte språkkurser innan du har en väldigt klar bild.
Försök börja jobba eller skaffa dig en utbildning som ger jobb.
Men dröja inte omkring på ett universitet och bygg upp en låneskuld under tiden du funderar.
Citera
2021-07-25, 16:10
  #8
Medlem
InnesIs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Labanochapelsinen

1. Du måste sluta tycka synd om dig själv. Sluta skyll på att lärarna inte bryr sig om dig (nej, det är klart de inte gör det på universitetet - de vet troligen inte ens vad du heter). Ja, 100% studier kan vara krävande - det är meningen. Du ska utmanas och utvecklas. Då måste du också sättas på prov.

2. Om du går strökurser kan det vara så att du hamnar rätt och finner vad du vill göra och så kan du fortsätta på det spåret. Men ta aldrig studielån för strökurser - det är det inte värt (och kan du undvika studielån helt är det såklart bra).

3. Gör något annat om du inte vet vad du vill plugga till. Du skyller på AF - sluta med det och fixa jobb själv. AF förmedlar förvånansvärt få jobb. Det bästa är att skaffa jobb genom kontakter (vänner, familj, för detta kollegor, lärare etc) eller att helt enkelt söka själv.

Men det viktigaste är att du tar tag i ditt liv!
Citera
2021-07-25, 17:18
  #9
Medlem
BigFatCones avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kickex
Too true...
Sen förstår jag inte riktigt varför man nödvändigtvis ska "bli nånting". Jag är redan nånting, har alltid varit. Mitt yrke är liksom inte min person.
Citera
2021-07-25, 19:59
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av orgonit
Det har alltid varit svårt att veta vad man ville bli och sen också lyckas komma in på rätt utbildning.
Jag skulle rekommendera dig att INTE gå och ta strökurser utan något klart mål på universitetet - förrän du vet vad du vill bli. Om du gör detta så klockar du bara upp en massa studieskulder för ingenting.
Väx till dig mogna och fundera ut vad du faktiskt vill göra. SEN kan du ta studielån och gå på universitetet.

Det finns en slags förväntan idag, på att alla ska gå på universitetet. Vi är många här som har gjort det och inte alls arbetar inom det område som vi studerade. Det finns många som är framgångsrika eller har ett yrke som de trivs med, som inte pluggat på universitetet alls. Det finns också gott om förnuftiga människor som helt enkelt inte är akademiskt lagda. Det är rent trams, att "alla" ska gå på universitetet.

Mitt råd är VÄNTA!! Ta ett jobb på 7 Eleven, ICA eller något kul som inte kräver utbildning. Gör det i ett par år medan du mognar och tänker på vad du vill göra. Om du har råd, res eller gör volontärarbete. Om du sen kommer på vad du faktiskt vill utbilda dig till och har tillräcklig motivation för att slutföra en universitetsutbildning inom det området - ja, då kan du plugga. Känner du dig fortfarande inte säker, så skippa universitetet och kör en icke-akademisk bana. Det är absolut inget fel med det - tvärtom är det smart och du slipper skulder.

Jag växte upp i ett av Sveriges dyraste områden och jag minns att det var mycket prat om vilka av ägarna till lyxvillorna omkring oss var "akademiker" och vilka som inte var det. En stor andel var det inte - vilket så klart provocerade dem som spenderat ett halv decennium av sitt liv med plugg. I många fall utan att sedan ens arbeta inom det område där de utbildat sig. Att sakna universitetsutbildning är inte något hinder till att bli framgångsrik - även om du så klart inte kan bli vissa specifika yrken som läkare eller metallurg. Startar du eget, eller jobbar inom en bransch där man helt enkelt visar vad man kan för att bli befordrad, i stället för att luta sig på en examen - ja, då är det rent slöseri att spendera flera år och dyra pengar på en universitetsutbildning.

Det viktiga är att du har en vision av vad du vill, och ett driv att genomföra det!

Framgång mäts inte heller endast i inkomst. Vissa välbetalda jobb är extremt trista, stressiga eller otillfredställande. En person med genomsnittlig inkomst och ett jobb han trivs med, kan vara betydligt mer nöjd med sitt liv, än en person i en lyxvilla med ett jobb som han i hemlighet avskyr, som suger musten och livsglädjen ur honom varje dag.


Min vision är att ha ett jobb där jag kan utvecklas, nu sommarjobbar man I en kranskommun I en större stad och har kommit fram till nu att det inte är så dumt att bo i en mindre tätort. Mindre stress och press att vara något
Citera
2021-07-25, 23:55
  #11
Medlem
PatricTheRiders avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BigFatCone
Sen förstår jag inte riktigt varför man nödvändigtvis ska "bli nånting". Jag är redan nånting, har alltid varit. Mitt yrke är liksom inte min person.

Blir inte sannare en det där. Ett jobb är bara ett jobb, inte ett liv
Citera
2021-07-26, 01:45
  #12
Medlem
BigFatCones avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PatricTheRider
Blir inte sannare en det där. Ett jobb är bara ett jobb, inte ett liv
Nu råkar jag ju gilla det jag jobbar med, men jag ser mig helt klart inte jobba med det resten av livet.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback