Förstår mig inte på konceptet Stoicism.

Haha. Du är ett fint exempel på hur det går fel när en västerlänning som tror sig vara rationell och logisk ska analysera saker.

En människa med din typ av tänkande kommer leva en miserabel tillvaro utan partner eller några vänner han kommer sitta ensam på julafton och äta makaroner och ketchup utan att det är någon som ringer och säger god jul till honom. Hans lägenhet är ostadad och mölerad som en lagerlokal. Varför städa lägenheten och göra den fin när det bara han själv som ska se hur den ser ut. Varför tvätta sig eller ta på sig fina kläder det är ju "irrationellt" och behövs ju inte.

Nä tillvaron är inte hemsk alltid utan den kan vara trevlig många gånger. Just försöken att marginalisera känslolivet har skapat mycket elände.

Om du ändå ska dö någon gång så gör det bästa av situationen och lev ditt liv på ett bra sätt med positiva interaktioner med din omgivning.

Det är på det hela felaktigt att tro att man ska ge logiskt tänkande prioritet framför känsloliv. Man kan inte via logiskt tänkande komma fram till att något har ett värde överhuvudtaget. Målen och motivationen för en människas handlingar kommer från känslolivet. Logiken kan man använda för att komma fram till hur målen som är definierade av känslolivet ska uppnås.

Visst jag förstår att du hänger upp dig på det som du inte kan påverka.
Jag menar att det är mer rationellt att lägga energin på det vi faktiskt kan påverka.

Jag har aldrig påstått att livet enbart är gott och saknar lidande och ondska.
Men jag har också en livsåskådning som innebär att det går att finna mening även i en imperfekt värld.

En av flera nycklar är att fokusera på det man faktiskt kan påverka.

Detta är ett filosofi forum så jag utgår ifrån att du har åtminstone grundläggande kunskap i ämnet.
Menar du att alla de filosofer som inte kommit fram till din slutsats är irrationella och bara följer sin biologiska programmering?

Vad gör dig så säker på att just du sitter inne med en slutgiltig och allmängiltig sanning, anser du dig befinna dig på ett högre plan än oss andra i resten av mänskligheten?

Kanske inser du själv att det finns något i ditt resonemang som skulle kunna uppfattas som narcissistiskt, ett visst mått med ödmjukhet är viktigt både inom filosofin och inom vetenskapen.

Livet är för det mesta skit. När vi ser något som "bra" så är det ofta för att det miserabla är normen, som när en man i Venzuela nästan ville kyssa mig i röven för att han fick en cigarett som kostade motsvarigheten till 10 öre. Han var så fattig att det var fantastiskt att få en enda jättebillig cigarett gratis. Men hela tillvaron är på det hela taget på det sättet.

Du tror dig vara rationell men ett omdöme som att "livet är alltid skit" är helt subjektivt och baserat på känslolivet.

Om är en filosofiskt lagd person så borde du kunna medge möjligheten att du inte är en allvetande person utan att det finns chansen att du har missat något viktigt. Om 10 år kanske du har insett dessa saker och kommer ha ett annat förhållningssätt.

Det handlar bara om att vara 100% ärlig. Är man det kan man inte säga att den här tillvaron är något som man har rätt att pracka på andra.

Visst jag förstår att du hänger upp dig på det som du inte kan påverka.
Jag menar att det är mer rationellt att lägga energin på det vi faktiskt kan påverka.

Jag har aldrig påstått att livet enbart är gott och saknar lidande och ondska.
Men jag har också en livsåskådning som innebär att det går att finna mening även i en imperfekt värld.

En av flera nycklar är att fokusera på det man faktiskt kan påverka.

Detta är ett filosofi forum så jag utgår ifrån att du har åtminstone grundläggande kunskap i ämnet.
Menar du att alla de filosofer som inte kommit fram till din slutsats är irrationella och bara följer sin biologiska programmering?

Vad gör dig så säker på att just du sitter inne med en slutgiltig och allmängiltig sanning, anser du dig befinna dig på ett högre plan än oss andra i resten av mänskligheten?

Kanske inser du själv att det finns något i ditt resonemang som skulle kunna uppfattas som narcissistiskt, ett visst mått med ödmjukhet är viktigt både inom filosofin och inom vetenskapen.

Man bör som sagt för det första aldrig någonsin begå det fruktansvärda brottet att tvinga in någon i det här blödande anuset till tillvaro. När vi har det avklarat så finns det dock en del vettigt i vissa av stoicismens tankar för den som har den extrema olyckan att ha hamnat här. Det här infernot går särskilt hårt åt drömmare, empatiska människor och känslomänniskor, den som har dom egenskaperna kan vänta sig att fullständigt krossas här. Så att utveckla hård hud är nödvändigt tyvärr. Kärlek bör man i minsta möjliga mån engagera sig i, det här är öht ingen plats för den. Kärleken går stick i stäv med förgänglighet och död. Den är här en drog som absolut inte är värd sin avgiftning. Överdriven empati leder heller ingen vart, eftersom världen alltid kommer förbli ett helvete och människorna bortom räddning vad gäller djurisk dumhet. Så vad återstår för en tipp som jorden? Ett avmätt förakt och ett svalt hat, inte ett alltför passionerat, är väl det mest adekvata förhållningsättet.

Vad är ett exempel på när jag lägger energi på sådant jag inte kan påverka? Det är ju tvärtom, jag gör precis det lilla jag kan för att påverka, exempel på sådant är att inte själv skaffa barn, försöka få andra att tänka ännu ett varv genom att argumentera för att avstå, jag hjälper självklart dom som står mig nära och är även månadsgivare sedan långt tillbaka till Läkare utan gränser. Men visst, vi alla kan göra mer.

Jag har aldrig någonsin påstått att det jag skriver är något annat än min egen filosofiska ståndpunkt, som jag ju sedan också såklart delar med en hel del andra. Som jag ju också nämde i tidigare inlägg så finns andra svar på vår existentiella situation. Men jag anser inte att dom håller, i likhet med andra pessimistiska filosofer. Jag trodde detta var självklart och underförstått.

Ett uppenbart exempel är döden, du lägger mycket energi på att tänka på döden och skriva om döden.
En av få verkligt demokratiska saker i världen, men också något vi inte på något sätt kan undvika.

Du lägger också mycket energi på världens lidande och har skrivit om allt från sjukdomar till svält och djurens hårda tillvaro. Även detta något ingen av oss kan få att upphöra.

Visst finns det olika filosofier och man kan argumentera för sin sak.
Det var ditt citat ”För det andra så följer du din evolutionära programmering utan att tänka rationellt. ” som jag vände mig emot, givetvis finns det en mängd rationella argument för mer livsbejakande filosofier än din variant som om du får välja leder till ett snart slut på allt tänkande och kännande liv.

Vackert skrivet.

Jasså det var svårt att begripa? Naturligtvis är det inte förankrat i den aktuella situationen uppenbarligen. Det är såklart min personliga åsikt även, men jag utgår ifrån att dom flesta hade hellre haft ett drömliv, ett slags himmelrike utan fysiska och psykiska plågor och död. Nåväl inte alla såklart.

Det är ju ren semantik. Att något onekligen är verkligt innebär inte alls att det är moraliskt rätt, om man inte är fascist.

Och om verkligheten är för djävlig, så är den enda rimliga slutsatsen för en människa med samvete att ingen ska behöva uppleva den.

Okej, så du menade bara att du vill ha ett fantastiskt liv? Det är ju väldigt lätt att begripa, jämfört med vad du faktiskt sa, som var nåt i stil med att det är rimligt att förvänta sig få ett fantastiskt liv.


Mja, det var som synes bara ett missförstånd om vad som menades.

Jag skulle gissa att de flesta gärna skulle ha ett fantastiskt liv. Det finns dessutom många som anser att dom har ett fantastiskt liv. Även bland dom som lidit väldigt mycket. Det vore ju synd att beröva dom på deras himmelrike.

I vilket fall håller jag med om att ingen som har en egen vilja i frågan ska behöva uppleva livet, vilket råkar vara precis som det är också. Typ ingen som får chansen behöver uppleva ett helvete, och i princip alla som får chansen är fria att uppleva himmelriket.

Det måste väl ändå vara en rätt bra lösning? Alla som har mestadels minus kan hoppa av pinn, och alla som har övervägande plus kan klänga sig fast bäst dom vill. Alla andra lösningar, som tar bort både minus och plus, är alltså nödvändigtvis sämre, om man nu verkligen vill se till allas välmående.