(Detta är del 2 i mitt svar. Första svaret här:
(FB) Allt fler ryska trupper vid Ukraina - hur länge dröjer det innan Ryssland går in?)
Tack själv! Det är en bra dag när man kan ha en vettig diskussion här på FB. När all tid går att "debunka" dumheter, så finns ju inte mycket utrymme att ta till sig eller ens känna till, vettiga och evidensbaserade argument mot sin egna position. Jag är som sagt intresserad av att veta om jag har fel, för alternativet är rätt korkat. Nämligen att gå omkring och fortsätta ha fel...
Jag upprepar din länk, så att andra kan följa med:
https://www.youtube.com/watch?v=JrMiSQAGOS4&t=29s
Jag rekommenderar som sagt alla att se detta föredrag, även om jag är medveten om att det som sägs kan användas lite hursomhelst. Min egna uppfattning och slutsats är inte den samma som Mearsheimers, så jag hör väl till dem som också använder föredraget för "egna syften". Men min målsättning är ju iaf att göra detta på ett koherent, sakligt och intellektuellt hederligt sätt. Jag vill inte bygga min position på lögner och propaganda och jag vill också ha ett minimum av ideologi och tyckanden inbakat. En ideologisk kärna finns givetvis hos mig, men jag försöker hålla den simpel och också vara öppen med den: Jag anser att demokrati i alla fall är bättre än diktatur och jag anser att denna slutsats kan nås på evidensbaserad väg. Dvs alla meningsfulla parametrar är systematiskt bättre i regel i demokratier än i diktaturer. Enskilda undantag finns givetvis här och där, men när det kommer till saker som livslängd, ekonomi per capita, folkhälsa, vetenskaplig och ekonomisk output, vilja till samarbeten, yttrandefrihet, osv, osv, är saker som systematiskt är bättre med demokrati. Detta gör ju att min hållning om ett land slits mellan väst och Ryssland, så kommer jag hålla på väst. Trots alla fel i väst. Så, med detta sagt, låt oss återgå till Mearsheimers föredrag.
NATOs expansion, enligt Mearsheimer
Han verkar vara av uppfattningen att NATO har expanderat lite av slentrian, utan en kärna av strategiskt tänkande. Han menar att när Baltikum togs upp i NATO, och när Georgien och Ukraina sades vara välkomna, så var väst aningslöst inför ett ryskt hot. Dvs, man såg inte Ryssland som en aggressor alls och såg NATOs utbredning bara som en logisk och ofarlig konsekvens av en ny mer demokratisk världsordning. Han pekar också på att det är något av en paradox att dels inte vilja försvara ett Ukraina utanför NATO (eftersom Ukraina inte är av kärnstrategisk betydelse för väst), och samtidigt velat ha med landet i NATO, och omfattas av artikel 5.
Varför ska Ukraina vara medlem i NATO, och åtnjuta skydd under artikel 5, som om det vore ett vitalt intresse för väst att skydda Ukraina, om man ändå helt uppenbarligen
inte ser Ukraina som ett vitalt intresse? Samtidigt som Ryssland
ser Ukraina som ett vitalt intresse. Mearsheimer påpekar att "ingen" såg Ryssland som ett hot, en aggressor, när NATO utökades på 00-talet.
Jag förstår poängen, men jag inser att Mearsheimer här verkar ha ett totalt USA-centriskt perspektiv. Jag är nämligen inte alls övertygad om att ingen såg något hot, eftersom det inte är USA som "lockat" in Baltikum, utan det är länder som Estland, Lettland och Litauen, tillsammans med Polen och även då Ukraina och Georgien, som s.a.s. "hängt på låset" och
velat gå med i NATO. USA kanske inte sett Ryssland som ett hot under 00-talet, och inte heller Tyskland eller Frankrike. Men det är alldeles klart att Baltikum känt sig hotade även under den period där vi i väst hade den största fredsyran.
Kärnvapen och skyddvärde
Till Mearsheimers stora förtjänst ska det sägas (något som inte framkom av föredraget) att han var en stor motståndare till att Ukraina skulle lämna över sina kärnvapen till Ryssland. Hans hållning var att Ukraina skulle behålla sin kärnvapenmakt, eftersom han förutspådde att Ukraina förr eller senare kommer råka ut för påtryckning och aggression från Ryssland. Här är råder ju det inga tvivel om att han hade rätt.
Men, det jag som sagt tycker mindre om med hans beskrivning av läget är USA-centrismen och de slutsatser han verkar vilja att man drar. Det är inte för USAs skull som Ukraina ska/inte ska gå med i NATO, i EU eller i andra samarbeten. Det är upp till Ukraina och det är för Ukrainas skull.
Mearsheimer verkar i stället föreslå att Ukraina ska bli en uttalad buffertzon mellan Ryssland och väst. Han menar att Ukrainas ekonomi kan blomstra med hjälp av avtal och hjälp från både Ryssland och väst. Detta tror jag inte ett smack på faktiskt, och jag tycker som sagt att han antar ett perspektiv där Ukraina bara ses som till för någon annan. Ukrainas existensberättigande och bevekelsegrund är inte att tjäna vare sig USA, EU eller Ryssland. Det är ett eget land som har rätt till sin egna väg. Vill man gå med i EU eller NATO, och uppfyller man bara kraven, ja då ska man få gå med på egna förtjänster. Ukrainas skyddsvärde är inte "vitalt intresse för NATO/väst/USA" utan Ukraina är givetvis värt att skyddas för sin egna skull!
