Citat:
Ursprungligen postat av
LosOrroz
För någon helg sedan blev jag misshandlad av ett gäng ordningsvakter.
En vän till mig blev utkastad från en nattklubb för att påståtts vara för full. Jag tog min vän i försvar och började argumentera med vakten och vädjade att han skulle ändra sitt beslut. När vi kommer till utgången drar han ut mig från stället och säger åt mig att lämna platsen. Jag påpekar att jag och min vän betalat 400 spänn för att komma in på stället och att det inte finns några belägg för att kasta ut mig. Efter någon minuts argumenterande tar vakterna ett kraftigt grepp om mina armar, jag skriker ”släpp mig” och försöker dra mig loss. Då säger den ena vakten ”du har slagit en ordningsvakt”, vilket var en ren och skör lögn. Jag skriker åt vakten att sluta ljuga. Vakterna trycker då upp mig mot en skylt, drar min Axel ur led bryter nästan min tumme. Jag skriker så hela Stureplan hör.
Polisen kommer med piketbuss, jag får handfängsel och skjutsas till gullmarsplan.
Väl inne i polisbilen berättar jag vad som hänt för polisen, som ber mig vara tyst och vara tacksam för att jag slipper åka in i häktet. Jag frågar polisen om de kan köra mig till SÖS, men det hade de inte tid med och släpper av mig med armen helt förstörd. Hatet och ilskan inom mig börjar växa, trots det tar jag mig till SÖS som hade över 100 patienter före mig och rekommenderar mig att åka till ett annat sjukhus. Efter några timmars väntetid får jag mina skador dokumenterade, men hatet inom mig har inte lämnat mig.
Jag har gjort en polisanmälan av situationen men misstänker att de kommer komma undan. Har därför tänkt förbereda mig för att utföra straffet på egen hand. Har inga kriminella kontakter så behöver leta reda på någon som kan lösa en lätt pistol. Vad tycker ni jag ska göra? Bör jag straffa eller skona denna onda varelse?
Berätta gärna vad du gjorde, kan hålla med dig att ordningsvakter kan vara väldigt skumma.. men tror det bästa vore att ignorera hela incidenten, det hade varit fruktansvärt skönt att hämnas på ett antal vakter, men bästa är att acceptera och glömma bort. Tänk också på att gud ser allt, det är hans uppgift att ge ut straff inte vårat.