Rökte själv gräs varje kväll under några års tid, ibland med ngn månads uppehåll för att t.ex. skriva examensarbete. Hade sådan existentiell stress att det var omöjligt att sova utan. Dessutom var det väl ett slags festligt inslag i vardagen.
Det jag märkte av var att cannabis med tiden alltmer slutade vara roligt, och blev en nödvändighet för att orka med livet. Kände även att det påverkade mig psykiskt, att jag blev mer paranoid även då jag var nykter. Ångrar dock inte en sekund att jag brukade cannabis under denna period, eftersom alternativet hade varit att gå in i väggen.
Sedan dess har jag styrt upp mitt liv och rensat ut de personer som hållit mig nere, vilket varit största delen av mina forna bekantskapskretsar samt att jag har ytterst sporadisk kontakt med min familj numer. Det må låta drastiskt, men var strikt nödvändigt sett till dynamiken i mina relationer. Sover som en gud och känner att livet är på väg framåt. De relationer jag behållit är med de personer jag mår bra av och där det finns en ömsesidig respekt. Min sambo är även den bäste som finns, och har varit ett bra stöd i en del av processen då jag rätat upp mig själv.
Känner inte längre ngt sug efter att röka. Testade för några månader sedan, blev egentligen bara apatisk och trött av det. Kan bero på att det var brunt iofs
Kommer säkerligen röka igen vid tillfällen det bjuds, men det är inget jag själv letar efter.
Kontentan är att gräset kan vara en ypperlig livlina i perioder av existentiell stress, men att det bästa i längden är att göra upp med sina demoner - såväl inre som yttre. Önskar ts ett stort lycka till!