Citat:
Ursprungligen postat av
Novotar
Mobbning där börjar utanförskapet ytligt sett. Därmed inte sagt att det är hela sanningen och vi har också olika personlighetstyper, särskilt här i Norra Europa där vi i grunden lever mer enskilt och blir man vän med någon, ja då håller det i vått och torrt livet ut om man jämför med andra länder där det är ”lätt” att bli inbjuden etc men är mer ytlig kontakt.
Just den där ytliga kontakten är väldigt viktig. Att bryta ensamhet är viktigt. Ingen mår bra av att känna sig ensam. Man får ångest, blir nedstämd osv. Det är också då ett hat kan börja byggas upp. Detta hat är sällan rationellt och kan rikta sig mot precis vem som helst.
Just fallet med denna förövaren är helt omöjligt att uttala sig om. Han har ju deklarerat att han mådde dåligt och ville ta livet av sig. Helt uppenbart har han mått dåligt länge. Han hade behövt komma i kontakt med den psykiatriska vården långt innan det som hände. Uppenbarligen har han inte känt sig manad att ta kontakt med vården utan verkar vara typen som håller allt inom sig. En sluten typ med ett inre känsloliv där allt är kaos och omgivningen ser rökpustarna som talar om att inte allt stämmer. Många hade ju flaggat för att här behöver någon hjälpa personen i fråga. Ändå har allt fallit mellan stolarna. Kanske var hans beteende inte tillräckligt avvikande för att motivera ett ingripande mot honom tidigare. Psykiatrin bollar med snäva resurser. Andra, mera krävande individer, går före. Jag skulle gissa på att vi i Sverige skulle behöva avsätta ENORMT mycket mer resurser åt psykiatrin och psykiatriska vårdinrättningar.
