Prata med de döda

Ifall hade ett val att välja något alternativ..
För oss andra är det från morgon till kväll kommunicerar med döda människor som om det är normalt.

Ingen tvingar dig att tala med mig och levande, det är ditt val.

Ingen tvingar dig att tala med döda, det är ditt val.

Tror själv inte på att man kan ha kontakt med de döda, för vad skulle det vara till för nytta? Man har väl polare att snacka med. Vissa verkar tro att de döda alltid finns omkring dom, så jag drar en ganska rolig berättelse om hur det kan vara för de som tror på sånt.

När jag var yngre och i ett liv med missbruk så hade jag en polare som älskade att ta tjack och runka sönder sig själv. Han kunde lätt runka bort en hel dag, bara ligga i soffan och glo porr.

Jag bröt senare med det livet men polaren körde på. Vi tappade kontakten då men efter några år träffade jag på honom igen och då var han djupt i missbruket. Han berättade att han fortfarande hade sina runkrace på tjack men att han även hade börjat knulla horor. Utöver det hade han också skaffat sig en knulldocka i silikon som han kallade för sitt älskade spermaluder. Har för mig att han hade betalat uppåt 25 papp för den. Han behandlade den som nån sorts flickvän och var glad över att hon alltid ställde upp på allt hororna vägrade göra. Han kunde gå in i klädaffärer och köpa kläder åt "henne". Han verkade vara genuint stolt över den där dockan och skämdes inte alls över att berätta om alla saker han gjorde tillsammans med den.

När hans föräldrar dog i en bilolycka var det som att hela hans liv raserades. Han trodde att de vakade vid hans sida, speciellt under de första veckorna efter deras bortgång. Han gömde dockan, försökte med alla medel att sluta runka och kontakta horor, för han trodde att de såg allt han gjorde. Han blev deprimerad eftersom han kände att det inte spelade någon roll om han så gömde sig i källarförrådet för att dra en runk, de var ju med "själsligt" och då spelade väggar ingen roll. Han var helt enkelt livrädd över att hans föräldrar skulle se vilket pervo det blivit av honom.

Men det var också en wake up call för honom. Deras död ledde till att han blev fri från sitt missbruk (tror mest det berodde på att han inte ville att sina döda föräldrar skulle se alla perversiteter han ägnade sig åt under sitt missbruk). Nu är det länge sedan och han har eget företag med ett gäng anställda och är helnykterist. Vi har nästan ingen kontakt alls idag annat än då vi råkar på varandra på stan. Jag undrar om han fortfarande tror att hans föräldrar vakar över honom, vågar han ens knulla?

Ingen har något val, du har inte aktualiserat dig kom ikapp..

Det är från morgon till kväll kommunicerar med döda människor som vandrar i dödsdalen och observerar vad dom fortfarande levande människor sysslar med.

Kan inte stänga av det, kan inte avbryta det, kan inte sluta med det.
Kommer att vara mottaglig för ande världen tills att själv återuppstår.

Det du har fått för dig om att har ett val, existerar inte i verkligheten.

Det är som att ande viskar ditt namn, när ande viskar ditt namn.

En hel del döda människor samtliga har återuppstått efter att dödsögonblicket skett.
Vandrar runt osynliga för blotta ögat i hemligheten se till att ljuset är tänt i rummet.

Du kan inte bestämma om jag eller en död persons ande tilltalar dig, men du har ett val om du vill svara.

Om du väljer att inte svarar mig kommer jag tröttna på att prata till dig.
Om du väljer att inte svara de döda så kommer de inte tala till dig lika mycket, de tröttnar.

Skulle någon ignorera släkt och vänner?
Det fungerade inte att bara ignorera verkligheten det är naivt att tro det!

Kan nog se höra och förstå döda människor som vandrar runt osynlig för blotta ögat i hemligheten.

Är helt novis inom ämnet. Jag är i alla fall med om skeva saker.

Jag blir inlåst på nätterna på gymmet! Passagekortet blinkar rött istället för grönt, efter ungefär en kvart blinkar det grönt och passagen öppnar sig - det har hänt fyra eller fem gånger på kort tid. En motionscykel bakom mig har också börjat sätta igång och lever om av sig själv. Det har hänt två gånger, även det på natten. Det har inte varit någon annan där.

Både passage-nekandet och cykeln har jag filmat och fått på snapchatvideo som jag har visat andra.

För några dagar sedan blev jag också inlåst hemma, jag blev tvungnen att ringa vaktmästaren. Det var första gången både vaktmästaren och han i växeln varit med om att en boende ringer och är inlåst. Vaktmästaren bytte låskolv.

För ett par timmar sedan när jag skulle dra hemifrån så hade jag fimpat alla lampor och elektronik. När jag tar en sista repa i vardagsrummet så har jag Kenedricks Lamar nya album i örat och av en slump låten tv off (feat leafty gunplay). Denna text kommer i mitt örat exakt samtidigt som min teve går igång med Google Chromes bakgrundsbild:


Jag rös. Jag menar vafan, det är för mycket? Jag gick fram och slog av teven med fjärrkontrollen, ryckte strömmen och drog. Exakt så var det och timingen var exakt. Kryddar 0%.

Brukar söka naturliga orsaker då jag är lite harig för sånt här. Dessa händelser har dock inte gjort mig rädd men jag har känt obehag (tex cykeln).

Döden:

Min närmaste polare dog för nästan exakt ett år sedan. Vi pratade samma dag i telefon och skulle hänga på nyår (i fjol). Sedan dess har jag låtsas att han är med mig ibland - att han ser och uppfattar det jag uppfattar - det har gett mig både styrka och tröst. Det har hänt att jag har pratat högt som att han är med mig på riktigt eftersom han och jag förstod varandra. Vi kunde se händelser i livet på samma sätt och vi delade jargong, humor, musik, sport, droger, till och med brudar och vi tyckte ungefär lika om det mesta.

För några år sedan dog två andra nära vänner. Den ena hälsade jag på i höstas vid graven. Den tredje vännens hockeyklubba har jag hemma och en kväll fick jag noja när jag gick förbi den. Jag tänkte att jag skulle bli rädd om den skulle smälla i golvet på natten så jag la den nedanför min säng för att få kontroll. Precis den natten drömde jag en mardröm om honom och sedan dess har klubban stått som fan i klädkammaren.

Nu börjar jag fundera på om någon av dom är med mig på något vis. Det känns som- och jag gissar i så fall på att det är min polare som dog i december i fjol.

Skulle uppskatta om något proffs kommer med något tips, info, en åsikt eller vad som helst. Jag vill inte bli skrämd men tanken på att någon av dem skulle kunna vara med mig värmer och gör mig glad.

Är med i Laro men tar inga andra droger. Är diagnosfri och mår allmänt bra, men saknade är stor.