Vad är tjusningen med konformism?

Hej!

Denna fråga är något jag har funderat på så länge jag kan minnas och har alltid reagerat starkt
på Sverige och dess konformistiska samhälle så länge jag har levat.

Vad är tjusningen med det? Är det bekvämligheten, är det säkerheten? Gemenskapen?

Vad är tjusningen för människor att vara den samma som personen bredvid, tycka samma, se likadana ut, prata likadant osv.

För mig och andra som gillar att tänka och bilda oss våra egna uppfattningar har Sverige nästan alltid känts kallt att bo i. Eller i varje fall ganska ensamt i den bemärkelsen att det känns som man är den enda som tänker.

Kan handla om vad som helst egentligen, vad man tycker om livet generellt helt enkelt och hur man reagerar på saker.

Det verkar som dom flesta bara är bekväma och inte tänker överhuvudtaget i stor utsträckning i Sverige. Vad är tjusningen med det? Och vad är det som är bra med det på ett utvecklingsmässigt plan?

För mig känns det som ett bakåtsträvande samhälle där folk bara blir dummare och vet mindre och mindre om omgivningen dom bor i.

Ett bra exempel på det är ju hur alla har gått åt samma håll politiskt under de senaste 20 åren, och då tänker jag främst på vänsterliberalism. Vilket har gjort att samhället har blivit mycket delat och polariserat. Fast det beror ju först och främst på media som skapar den stämningen i landet. Dock hade ett folk som tänkt efter inte blivit som Sverige är idag.

Vad tycker ni? Vad är tjusningen med ett sådant samhälle? Skulle Sverige kunna vinna på att återgå till ett mer tänkande stadie där folk är mer vakna och använder sitt sunda förnuft och reagerar på saker när något händer?

Konformismen ligger ju så pass högt i Sverige att folk faktiskt spelar med i politisk korrekthet även om dom vet och känner att det är tvång. Det är alltså ingenting dom gör naturligt eller som dom ärligt och helhjärtat håller med om. Ett bra exempel på det är att människor dag ut och dag in har sett den vänsterliberala politiken styra och förvandla deras vardag till ett alltmer osäkrare och nergånget ställe än året innan.

Ändå fortsätter man o låtsas, men varför? Det är ju för att spela med. För att vara en del av gruppen, för att vara konformistisk. Vad är anledningen att fortsätta vara konformistisk om samhället bara blir sämre av det och man nekar en verklighet som gör att ens land går under?

Det är ju uppenbart att dessa människor delar samma inställning till Sverige politiskt sätt, men hur många av dom tycker att det fungerar väl? Jag kan ärligt säga att jag inte har sett en sån människa på många många år nu som är lycklig och ser ljust på utvecklingen som har varit nu.

Så varför fortsätter dom?

Är det helt enkelt så att dom inte vet vad dom är utan det? Det är en sån stor del av deras jag att de måste ha detta att tro på?

Eftersom merparten av konformisters intryck kommer utifrån så blir deras självständiga tänkande desto sämre. Ju mer extrovert en person är desto mer konformist lär hon vara. Det handlar om gemenskap, extraversion och följa john-mentalitet.
Gruppmentalitet är en skam för mänskligheten, och leder aldrig till nya idéer och tankar då allting bara går ut på upprepningar av vad någon annan tycker eller tror. I sin allvarligaste grad dessutom att bara hålla med och låta sig radiostyras.

Tack för din input.

Ja, jag kan inte se något positivt med det. För att en gruppmentalitet ska funka krävs det ju att det som gruppen tror på alltid är den bästa åsikten. I Sveriges fall utgår ju gruppens åsikt ifrån stat, myndigheter och media och då krävs det i sånna fall att stat, myndighet och media alltid har de mest väluttänkta åsikterna och folkets väl i åtanke.

Tyvärr är det väl så att de flesta tror att det är så. Det är där det stora felet ligger om man ser till hur lurade folk blir om saker o ting.

Jag vet inte om det är konformism i ordets egentliga mening, men det är väl rätt naturligt att personer med likartad uppfattning i diverse frågor söker varandras gemenskap och stöd! Som ett exempel: jag har oerhört svårt att tänka mig att en NATO-positiv person någonsin skulle kunna inträda i min vänkrets! Lika litet som en fanatisk muslim eller kristen!

Du uppfattar det jag skrev på fel sätt tror jag. Sverige är ett konformistiskt samhälle som jag inledde med och de får ju ofta sina åsikter uppifrån, från stat och media. Gruppen och "gemenskapen" finns ju redan där så att säga. Så länge man är en person som bara följer gruppens åsikter då d.v.s.

Så "konformism" är enligt din definition den speciella form av "sekterism" (Jag vet inget bättre ord; hjälp mig gärna!) som åtnjuter stöd av för tillfället rådande regering? Även om nästan halva folket är emot den?!

Eller menar du flatheten i att inte bränna bilar, tippa gödsellass på Stockholms torg eller blockera E4 med långtradare? Ävenfast det är uppenbart att judekapitalisterna utsuger oss på alla sätt, till fördel för dem och USA? Då vet jag knappt något land utom Frankrike där sådant regelbundet förekommer!

Tjusningen är gemenskap och tillhörighet. Det är ett grundläggande behov hos oss människor och har hjälpt oss att samarbeta och därmed överleva som art. Självklart är det uppfriskande med människor som vill och vågar sticka ut.

Men våra gener säger annat, det har varit en framgångssaga genetiskt att hålla ihop, samarbeta och bygga starka sociala band.

Det är som en sorts brödraskap/ordensväsende.
Ger upplevd trygghet, säkerhet och en familjekänsla.

Lite som kriminella gäng ger för ungdomar idag.

Rapporterad för trams eller trolleri snart orkar faktiskt inte svara på sånt här.

Ja, konformismen eller i allafall tron till överheten och att man håller ihop på det sättet och "lyder" är ju mycket äldre en den konformism vi ser idag, som till stor del har bankats in av socialdemokratin i 100 år. Nu talar jag alltså om Sverige strikt inte om människan generellt.

Sen så är ju människan ett socialt djur som jobbar i grupp men det är inte riktigt det jag är inne på här.

Där har du rätt, man är med i gruppen och känner trygghet att man får vara med helt enkelt då.

Lite jobbigt när dessa människor låter sig hjärntvättas så enkelt i med att svenskarna är supernaiva också och en del konflikträdda, det blir liksom bara att följa för dom människorna.

Känns nästan som ingen kan nå dom, även om dom upplever samma problem som alla andra, tänker främst på de som lever i storstäder och tätorter och hur dom reagerar på nya samhällsproblem.

Främst då med okontrollerad massinvandring. De vill reagera, de vill protestera men ingenting händer, konformism ligger så tungt i dom. Att ett sådant beteende inte är acceptabelt. Så man förvandlar sig till en fårflock istället där alla försöker tränga mot mitten för att klara sig.