Citat:
Ursprungligen postat av
Ein.
Vilka är det du syftar på egentligen? De som är sysselsatta inom arbetsmarknadspolitiska åtgärder räknas som anställda och ingår således inte i 7 % arbetslösa eller 3 - 4 % med sjukersättning. För övrigt så borde väl alla tjäna medellön, eller hur? För tjänar man långt under medellön så innebär det per definition att man svälter
By the way, även personer som är sysselsatta inom någon form av åtgärd räknas som icke-produktiva eftersom de inte producerar tillräckligt mycket för att täcka sina egna kostnader (staten kompenserar för mellanskillnaden). Att de subjektivt upplever sig slava till en alldeles för låg lön är en annan femma.
Hur den byråkratiska benämningen lyder är ointressant i sammanhanget. Själva definitionen av en s.k. anställd framför allt.
Att en person avverkar en timme under slavliknanden förhållanden är visserligen tillräckligt mycket för att undvika svält, och räknas som anställd i dagens Sverige. Det finner inte jag som en adekvat måttstock precis. Särskilt inte när flertalet "låtsasjänster" innebär att en person utför reguljära arbetsuppgifter, men fortfarande bara ges lägsta möjliga ersättning; i nivå på det ekonomiska biståndet, som ekonomiskt utsatta grupper lyckligtvis får ta del av.
Tycker emellertid att det är mer intressant att tänka hur en människa, från det att den föds, står i skuld. Och att vi fostras från barnsben till att bli en produkt på marknaden; den ibland orättvisa och mycket volatila arbetsmarknaden.
Vägrar du tillmötesgå dessa krav från samhället, så bryter man sin del av samhällskontraktet och välfärdssystemets försäkringar upphör att gälla. Därmed kan heller ingen människa känna sig fri. Du är alltså inget mer än en slav i systemet. Det är även varför flera av oss kallar det för ett modernt slaveri.
Ingen tvingar dig att jobba för någon eller något du inte tror på, fast i verkligheten stämmer ju inte det. Inte det minsta. Och det är i bästa fall intellektuellt ohederligt att hävda något sådant. För i realiteten måste människan uppfylla sin del av samhällskontraktet (kravet på motprestation) annars ställs hon utanför och riskerar dö som en konsekvens av det. Indirekt tvång, med andra ord. Lite väl primitivt för vår tid, tycker du inte?