Hur kan bidragssamhället fortsätta när ekonomin sviker?

Visst låter det absurt idag, men på 1950-talet var höga skatter ett sätt att få omoderna familjeföretag att förnya sig. De som blev uppsagda kunde gå direkt till den växande industrin.

På 1930-talet ondgjorde sig makarna Myrdal över arbetsgivare som tyckte synd om handikappade och gav dem jobb. De menade att kostnaden för att ha anställda måste höjas så att arbetsgivare skulle tvingas avskeda rasbiologiskt underlägsna. Därmed skulle den svenska folkstammen stärkas.

Höga skatter på 50-talet?
Ja, en anarkokapitalist kan med rätta anse det. Men kanske inte så många andra.

1951 var skattekvoten 19% om jag inte missminner mig. Det var nästan Singapore-nivå på den.
När kommunisterna Tage Erlander, Palme och Ingvar Carlsson härjat färdigt med sin Sverige-förstörande politik så var skattekvoten uppe på 50%.
Sedan har alliansenpartierna kämpat ned den till ca 43%.

------------
I en marknadsekonomi så kommer familjeföretag med svag konkurrenskraft att gå under, utan att staten behöver skada dom.
Noteras kan också att (S) drev linjen att facken skulle tvinga upp lönekostnaden och driva privata företag i kk, och så skulle de arbetslösa anställas i offentlig sektor. Så gjordes också, med katastrofalt resultat.

Nu tänker ju jag på bidrag till mer socialt utsatta grupper. Det mesta staten sysslar med kan ju kallas för bidrag. Framförallt måste ju staten satsa på saker som minimerar lidandet och skapar tillväxt och ekonomisk utveckling på sikt.

Skulle man lägga ner dem skulle den bli ännu värre. Det viktiga är att ha en konsumption i rullning och det gäller även bidragstagare.

Den som är satt i skuld är inte fri, sa Göran Persson. Samma gäller, den som är beroende av bidrag är inte fri.
Nästan alla är idag mer eller mindre beroende av bidrag i olika former. Därmed kan politikerna styra planekonomiskt oss till det rätta levernet.
Att göra folket bidragsberoende är att hålla folket i schack. I Sverige kan vi ju till och med få bidrag för att kunna betala skatten.

Du missar det mest grundläggande. Nämligen att människor som levde på 1950-talet kunde inte se in i framtiden. De tyckte skatterna var höga eftersom de var högre än vad de hade upplevt tidigare.

Ja, det är ju bra att skilja på äpplen och päron. Vad staten borde och måste göra är en sak. Vad den törs göra och faktiskt gör är något annat. Viktigt att klia Grillhagen bakom örat för att vinna röster. Fast hur många röster då? Att göra nytta och minska ojämlikhet och lidande vinner uppenbarligen inga val, så det vill de inte göra.

Ja människor reagerar på skattehöjningar men vänjer sig snabbt vid de nya betydligt högre nivåerna. Precis som vi idag kan se tillbaks och tycka att det var löjligt låga skattenivåer i Sverige kommer man i framtiden se tillbaks på denna period och tycka att skatterna nu var härligt låga, för det kommer bli mycket värre.

Okunnigt också att som vissa påstå att Sveriges industri har utvecklats bra trots höga skatter trots att deras framgångar grundlades när det var mycket lägre skattetryck.

Då var Sverige mer "nyliberalt" och tillväxten var hög och människor fick det bättre och bättre på ett påtagligt sätt. Då har folk i grunden en positiv inställning och framtidstro.

Att dom blev "bestulna" (beskattade) var naturligtvis negativt, men även då hade (S) en framgångsrik retorik som var "vi skall ta av dom och ge till er" och för de flesta så upplevde man att man fick mer tilldelning av stöldgodset än man bestals. Och då var det inte så negativt.

I dagens Sverige är samhällsekonomin mer komplicerad än den var för 50-60 år sedan. Idag är en mycket stor majoritet beroende av skatteinbetalningar till sin försörjning i och med att dom är offentliganställda eller liknande. Jobbar du som kommunikatör på kommunikationsavdelningen i administrationen på en mindre kommun kan du givetvis drömma om lägre skatt men det är ju att såga av grenen du själv sitter på.

Mike Pence

Tycker våran blanding av s socialism och kapitalism funkar rätt bra. Dock skulle ju alla invadringspengar lagts på allmän välfärd. Men du tycker väl jag är störd som gillar jobb där man bidrar till andra både genom mitt arbete och det jag betalar i skatt.

Precis, du gillar en gräns som gynnar just dig som jag skrev.
Du väljer också det enda du sett och tror det är det bästa. Hade du bott i ett annat land skulle du köpt deras propaganda om att just deras nivåer är bäst. Ingen egen analys alltså.