Lade detta under nationalekonomi eftersom det berör ett nationellt system.
Sverige har idag ett problem i att vindkraften är billigare än kärnkraften men den varierar kraftigt i sin produktion. Samma gäller övriga intermittenta energislag, ex. solceller. Jag har inga religiösa övertygelser åt något håll utan vill bara ha billig och tillförlitlig el alla dagar på året.
Mitt förslag är att Nord Pool skulle börja kräva långtidskontrakt av säljarna, ex att vill man sälja 1000 MWh/månad måste man alltid kunna garantera en miniminivå av 1 MW och får inte sälja mer än 2 MW. 1 MW är alltså 80 procent av medelproduktionen. Kan man inte detta genom sin valda produktionsmetod tvingas man upphandla kapaciteten på Nord Pool. Naturliga val kan då vara kol- eller gaskraftverk (s.k. peaker power plant), eller genom att köpa effekten från vattenkraftverken som enkelt kan variera sin produktion. Eller en kombination där om de är förbundna att alltid leverera 1000 kW alltid köper 500 kW kärnkraft och vid behov 500 kW vattenkraft eller liknande lösning. Den sista megawatten tillåtna effekten kommer alltså från egen produktion om det nu blåser den dagen.
Borde inte detta optimera elsystemet inte bara för vad som är billigast, utan också för vad som ger stabilast produktion?
Om vi nu antar att vindkraften idag ger billigaste kilowattimmen skulle detta endast gälla så länge som det fanns tillräckligt mycket redundant kapacitet i systemen. Skulle denna börja ta slut skulle kostnaden för vindkraftsägarna öka mycket kraftigt men i gengäld skulle de normalt sett dyrare men stabilare verken kunna få en extra intäktskälla.
Sverige har idag ett problem i att vindkraften är billigare än kärnkraften men den varierar kraftigt i sin produktion. Samma gäller övriga intermittenta energislag, ex. solceller. Jag har inga religiösa övertygelser åt något håll utan vill bara ha billig och tillförlitlig el alla dagar på året.
Mitt förslag är att Nord Pool skulle börja kräva långtidskontrakt av säljarna, ex att vill man sälja 1000 MWh/månad måste man alltid kunna garantera en miniminivå av 1 MW och får inte sälja mer än 2 MW. 1 MW är alltså 80 procent av medelproduktionen. Kan man inte detta genom sin valda produktionsmetod tvingas man upphandla kapaciteten på Nord Pool. Naturliga val kan då vara kol- eller gaskraftverk (s.k. peaker power plant), eller genom att köpa effekten från vattenkraftverken som enkelt kan variera sin produktion. Eller en kombination där om de är förbundna att alltid leverera 1000 kW alltid köper 500 kW kärnkraft och vid behov 500 kW vattenkraft eller liknande lösning. Den sista megawatten tillåtna effekten kommer alltså från egen produktion om det nu blåser den dagen.
Borde inte detta optimera elsystemet inte bara för vad som är billigast, utan också för vad som ger stabilast produktion?
Om vi nu antar att vindkraften idag ger billigaste kilowattimmen skulle detta endast gälla så länge som det fanns tillräckligt mycket redundant kapacitet i systemen. Skulle denna börja ta slut skulle kostnaden för vindkraftsägarna öka mycket kraftigt men i gengäld skulle de normalt sett dyrare men stabilare verken kunna få en extra intäktskälla.