Du vet att du är smartphonezombie/mobilberoende när...

...När du spanar in väderappen på telefonen hur vädret är ute istället för att titta ut genom fönstret.

...När du istället för att hjälpa en nödställd medmänniska väljer att ta upp telefonen och fotografera eller filma, så att du kan lägga upp något "coolt" på Instagram, Facebook, Youtube och så vidare.

...När du har smält ihop med telefonen så pass mycket att det försvårar din vardag, till exempel hälla upp kaffe i en kopp utan att lägga undan telefonen, vilket resulterar i att du spiller ut lite kaffe i samma veva.

...När du knarkar "sociala" medier så förbannat mycket att du lägger upp allt du upplever i livet, oavsett om du och sambon ska bygga villa, eller när du har begått ett grovt brott som polisen följaktligen får nys om.


Allt ovanstående har jag upplevt IRL, eller läst om. Fy fan vad jag hatar detta fenomen.

När du sätter på en serie/film men sedan ändå sitter och slösurfar på telefonen med filmen på i bakgrunden.

När du får abstinens för du glömt mobilen hemma.

När du nästan tvångsmässigt scrollar på samma appar/sidor omigen trots du redan sett det nyaste.

Klokt inlägg. Kan bara hålla med

En telefonzombie är så inne i telefonens värld att de bokstavligt nästan blir påkörda, går in i folk, stolpar, fordon och väggar när de är ute och promenerar på stan.

Och så blir telefonzombien alltid arg på dig efter att de har krockat med dig. De ber aldrig om ursäkt heller.

Ett annat tecken på en telefonzombie är de som filmar en hel konsert (dessutom vertikalt). 🤮

När du använder Flashback enbart på mobilen.

När du är tvungen att sitta och prata med andra, till exempel dina barn, så sitter du och smeker telefonen som om det vore ett gosedjur eller rent av en hundvalp. Eller så lägger du telefonen på bordet och snurrar och flyttar den hela tiden som om du hade abstinens som en jäkla tjackpundare.

När du som vanligt sitter i din egen värld vid fikabordet och scrollar på mobiljäveln, helt omedveten om vad dina kollegor gör eller sitter och pratar om, i det här fallet pratar de om något mycket sorgligt. Plötsligt ser du en otroligt rolig video som du omgående måste visa kollegorna. Du lägger dig nästan raklång över bordsgrannens korsord och avbryter samtalet abrupt genom att hålla telefonen så att alla kan se, och utbrister:

"Kolla, roligt! Tjej som rider på en struts! Höhöhöhö!!! Höööööööö-höhöhöhö!!! Höööööööö-höhöhöhö!!!"

När du struntar i att bära handskar eller vantar under vintern, på grund av att de förhindrar ditt mobilknarkande. Detta resulterar i att dina händer konstant är köldskadade hela vintern lång.

Du tänker svara flaes på mobilen men hejdar dig och använder datorn istället.

När huvudet ramlar av på grund av utmattning och brister i kotorna i nacken.

När telefonen är avstängd men du fortsätter trycka likt gifen som slaktar ett tangentbord med killen som till slut försvinner i en blodpöl*

*

När du tycker det är obeskrivligt konstigt att dina vänner väljer att låta sina barn sitta vid bordet och rita, leka med dockor eller helt sonika prata med de vuxna istället för att sitta och titta på ADHD-genererande filmer på telefonen eller "plattan". Till följd av detta får du panik, letar upp en ADHD-genererande film på telefonen och försöker förmå barnet att det är mer normalt att stirra på skärmar, istället för att utveckla sin fantasi och i förlängningen utvecklas till att bli en fullt normal människa.

FULLKOMLIGT SANN HISTORIA.