Strategiska ubåtarna har ju så att säga huvudansvaret för att framkalla själva "Prepping-tillständets kalla framtidsvision" och göra verklighet av det.
Men, samtidigt så sitter ju dess kaptener på just det som hade varit som allra bäst att sitta på i ett framtidsscenario var hela civilisationen gått under, och mänskligheten har förlorat allt som kan hålla det moderna livet vid liv.
Så, då hade väl det allra bästa för en slug ubåtskapten att helt enkelt ha is i magen, när han får ordern att skjuta ut allt vad han har mot fienden.
Istället bara dyker han ner till maxdjupet och bara ligger där och ... väntar.
Väntar och väntar och väntar.
Sen kan han så sakteligen smyga sig upp för att lyssna lite försiktigt.
Finns det några signaler kvar?
Är allting dött?
Finns det några fiender kvar som jagar efter honom?
Bäst att dyka ner en tid till ...
Men sen, när han slutligen dyker upp, då är det ju en helt ny värld.
En värld där han - och hans besättning - plötsligt är "kungar."
De har i sin hand kapaciteten att återkoppla en valfri stad, eller landsände, liten by, tillbaka till elektrisk trygghet.
Och med det allt annat som hade gjort en nystart så mycket enklare än annars.
De har ju kärnkraftverk ombord.
Så de kan driva viktiga industrier, iaf för ytterligare tillverkning av livsnödvändig basutrustning.
Och om de hade upptäckt någon fiende, så är det ju bara att skjuta iväg en MIRV på dem.
Ingen mer fiende.
Kan det finns någon, några, ubåtskaptener som har haft sådana här planer i beredskap för sig själv och sin ubåt?
Det hade ju varit en slags landsförräderi, men samtidigt så hade ju regimen han lydde under ändå försvunnit så varför bry sig liksom.
Han och hans besättning kommer ju att bli allra viktigast i nystarten för civilisationen.
Utan ubåtens kapacitet hade det kanske inte ens gått att "tjuvkoppla" den moderna civilisationen så snabbt. Det kanske inte ens hade gått utan hans hjälp, utan hans "landsförräderi" och "ordervägran."
Men, samtidigt så sitter ju dess kaptener på just det som hade varit som allra bäst att sitta på i ett framtidsscenario var hela civilisationen gått under, och mänskligheten har förlorat allt som kan hålla det moderna livet vid liv.
Så, då hade väl det allra bästa för en slug ubåtskapten att helt enkelt ha is i magen, när han får ordern att skjuta ut allt vad han har mot fienden.
Istället bara dyker han ner till maxdjupet och bara ligger där och ... väntar.
Väntar och väntar och väntar.
Sen kan han så sakteligen smyga sig upp för att lyssna lite försiktigt.
Finns det några signaler kvar?
Är allting dött?
Finns det några fiender kvar som jagar efter honom?
Bäst att dyka ner en tid till ...
Men sen, när han slutligen dyker upp, då är det ju en helt ny värld.
En värld där han - och hans besättning - plötsligt är "kungar."
De har i sin hand kapaciteten att återkoppla en valfri stad, eller landsände, liten by, tillbaka till elektrisk trygghet.
Och med det allt annat som hade gjort en nystart så mycket enklare än annars.
De har ju kärnkraftverk ombord.
Så de kan driva viktiga industrier, iaf för ytterligare tillverkning av livsnödvändig basutrustning.
Och om de hade upptäckt någon fiende, så är det ju bara att skjuta iväg en MIRV på dem.
Ingen mer fiende.
Kan det finns någon, några, ubåtskaptener som har haft sådana här planer i beredskap för sig själv och sin ubåt?
Det hade ju varit en slags landsförräderi, men samtidigt så hade ju regimen han lydde under ändå försvunnit så varför bry sig liksom.
Han och hans besättning kommer ju att bli allra viktigast i nystarten för civilisationen.
Utan ubåtens kapacitet hade det kanske inte ens gått att "tjuvkoppla" den moderna civilisationen så snabbt. Det kanske inte ens hade gått utan hans hjälp, utan hans "landsförräderi" och "ordervägran."
